lördag 31 oktober 2009

Halloween

Här sitter jag ikväll och tänker på mina vänner som inte finns mer. Det är faktiskt en hel del, helt enkelt aldeles för många, som har dött i på tok för unga år.

Jag har lite svårt för att den här högtiden har blivit något annat än vad den faktiskt är till för, att hedra de döda, genom att USA lärt oss att på halloween skall man klä ut sig och skrämmas. I mitt huvud är det nu man skall stanna upp och ge de man tyckt om en varm tanke istället för den kram man inte kan ge dom längre.

En av dessa vänner är Paulo Suluape, en samoansk hövding och tatuerare, känd över hela världen för sitt stora hjärta och sina fantastiska tatueringar.



Det är han som gett mig mina tatuerade armband.

Han hjälpte mig att flytta förra gången, iklädd en "lava-lavakjol"och med en fullastad skottkärra sprang han fram och tillbaka på min gård i majorna... tror ni grannarna smygtittade bakom gardinerna?
Han låg och skurade bakom min ugn och sjöng för full hals till ABBA som han dönade på med på stereon.

Hemma på Samoa hade han en sådan hövdingstatus att folk backade ut ur rum för att inte visa honom ryggen och ingen åt sin mat före honom. Här i Göteborg var han en vanlig kille som kunde dra ett skämt för den fulla finnen på spårvagnen... :)

Paulo blev mördad för snart 10 år sedan och jag minns det som igår....

måndag 26 oktober 2009

Livet går fort fram......

Sedan sist har mitt cairnterriergäng avslutat sin praktiska kurs och jag kommer att sakna de trevliga tjejerna med sina rufsiga sköna terriers. Jag har aldrig känt en cairn innan men numer är jag helt såld på dessa små mustachprydda troll. De är fulla av rävar bakom öronen men samtidigt så himla arbetsglada och sköna. De älskar att träna så den sista lektionen gick åt till att skapa lite regler och ramar runt de frivilliga beteenden som vi ber hundarna om medans de tränar. De blev frustrerade och gick upp i varv för att det inte blev exakt sm de ville med en gång...:) Mattarna har lärt sig massor och träningarna har verkligen givit resultat så det är bara att köra på vidare hemma. Tack för denna gång!

Jag har även hunnit med att träffa mina gamla sköna vänner som faktiskt fyllde 45 år.. (tvillingar) Vad har hänt med tiden, vart tog den vägen????) Vi skall numera anses vara vuxna eller??? Skumt... Alla jag känner är faktiskt mer eller mindre geniala på sina områden så karriärerna har gjort att det är faktiskt riktigt svårt att finna tid att bara träffas och ta en god öl och äta en bit. Heidi är en mycket framgångsrik tatuerare, hennes syster Lene utbildar sig till lärare men kan även redigera filmer, göra smycken med mera med mera, Mia är en av de mest framgångsrika komikerna i Sverige just nu, förutom det sjunger hon, skriver böcker, spelar in film, skriver kåserier, är med i alla medier som finns, är mamma till 2 barn, har 3 extra barn, renoverar hemma osv osv.... Elcim är en tjej med tusen ideér och har ett mycket framgånsrikt företag som arbetar med att strukturera upp och inspirera andra företagare. Jag var själv med i Kungälvsposten förra veckan,,, bara det! :)

Skämt åsido, mina vänner är inte bara bäst som vänner, de är också bäst på just det som de har valt att göra i livet, och jag är såååå stolt över er alla! Ni är girlpower när den är som bäst!
Nedan foto på:
Heidi, Elcim och Mia


lördag 17 oktober 2009

En lokal kändis.... :) Kungälvsposten....

Kungälvsposten kom för att intervjua mig angående mitt arbete gällande just katter. Jag trodde att det skulle bli en liten artikel men det visade sig att de dönade på med en framsida och ett mittupppslag med stora bilder av en helt opiffad sköterska och en stackars dränerad katt som låg inne. Roligt men lite genant också för här har man inte ens bott i Kungälv ett år och redan är man lokalt ökänd....:)

Jenny vet hur man tar hand om en katt


– För att kunna hjälpa katten på alla plan behöver man veta hur djuret naturligt fungerar och vilka behov djuret har. Mentalhälsa ingår i de grundläggande behoven, säger djursjukvårdare Jenny Marek, som håller kurser för kattägare på Smådjursakuten i Kungälv.
Jenny Marek har arbetat som djursjukvårdare i 17 år och har genom tiden upptäckt hur viktigt det är att ha kunskap om djurs naturliga beteende. Förra året startade hon upp kattkurserna och behovet har visat sig vara stort.
– Man har inte med sig katten utan det är teoretiska kurser för kattägare. Vi går igenom hur katten fungerar och vad som är deras grundläggande behov. Nu är det till exempel lagstadgat att höns ska ha sin pinne, ett rede och ett sandbad, säger Jenny Marek.
Vad måste en katt ha?
– Katten är i grund och botten ett ensamslevande djur och det innebär i ett flerkattshushåll att det kan bli problem om man räknar katten som en i en flock och till exempel bara har en sandlåda, säger hon.

Ungt husdjur
Katten har levt parallellt med människan i cirka 6 000 år. Bara de senaste 100 eller 150 åren har katten levt som ett husdjur med människan.
– Därför lyser det vilda hos katterna igenom. Vad vi märker nu är att katten är ett lättstressat djur. Man ska helst inte byta arbetstider eller byta pojkvän, katten vill att saker och ting ska vara på sin plats och inte förändras. De blir stressade om det kommer nya katter till området och därför kommer de till oss med bitskador efter slagsmål, för hade de levt utan oss hade de valt att sticka därifrån men det gör de inte nu, säger Jenny Marek.
Stressen kan visa sig på olika sätt: katten kan få problem med urinvägarna, ett aggressivt beteende, ett överdrivet markerande och en del katter putsar sig så mycket att de slickar av sig pälsen.
Vad kan du som kattägare göra?
– Det är jättesvårt att svara på generellt. Har man tre katter är det svårt för mig att säga att de ska göra sig av med någon och det kanske inte heller är det som är problemet. Men har man tre katter ska man se till att de kan leva parallella liv, att man har tre lådor och egna platser för mat och vila.

Flytta vattenskålen
Jenny Marek berättar att katter är ökendjur och menar att det finns en mycket viktig sak som alla kattägare måste känna till.
– Katter är känsliga för om vattnet luktar och kan välja att inte dricka om det luktar mat från vattnet. Så flytta vattnet från matskålen och ha så stora skålar så att de inte slår i sina morrhår, då kommer katten dricka dubbelt så mycket och då förebyggs en del urinvägsproblem, säger hon.
Att det har tagit tid för oss människor att se kattens behov har att göra med att katten alltid skött sig själv.
– Nu lever de så nära oss att vi ser problemen, som att de kissar på fel ställe. En del har känt sig tvingade att avliva katten fast det är ett naturligt beteende som till 90 procent är baserat på stress. Väljer man att ha flera katter så kan det gärna vara syskon för då är det större chans att de har utbyte av varandra. Syskon kan bli väldigt tighta. Eller välj den katt som är lugnast i kullen.
Catrin Hansson
catrin.hansson@kungalvsposten.se
0303-20 68 21
fredag, 16 oktober 2009

måndag 12 oktober 2009

Länge sen sist....

Sen sist har det varit en massa roliga projekt och händelser som har utfallit väl.

Mina cairnterrierbrudar hade hyrt ett toppenställe där vi kunde köra träningen inomhus i en jättefin billig lokal. Där kommer man att hamna fler gånger...:)

Vi körde en massa övningar som gick ut på att vovvarna fick lära sig behärskning och att komma på att "för att komma till... måste jag först..." - det gick jättebra trots att de flesta hade jättesvårt att springa förbi mig (med en kattmatsburk) för att komma på en inkallning från matte. Så fort de beslutade att ge upp att tjata på burken och ta sig mot matte så fick de ett klick och ett varsågod för att satsa järnet för att få springa till mig för att smaka. Mycket effektiv, svår övning och mattarna jobbade så svetten bokstavligt talat lackade..:)Kul! (för mig i alla fall):)

Mindre "bra" nyheter kanske, är att jag har meddelat min rasklubbs styrelse att jag vill avsluta mitt uppdrag i aktivitetskommittén, då jag känner att jag varken hinner med eller har kvar den sug som behövs för att orka ta sig tid som man egentligen inte har. (Är ni schappefolk som läser detta, så anmäl gärna ert intresse för att hjälpa till och ta över efter mig för det är kul arbete om man känner att man har lusten.)

Cilla, den lilla lyllosen har påbörjat sin instruktörsutbildning för David på hundutbildningsgruppen och jag är grymt avundsjuk på henne, men dels går jag ju inte kursen överhuvudtaget,skall ju faktiskt till och med vara lärare där om några månader...tillsammans med sådana "småpotatisar" som Anders Hallgren, Kurt Blixt, David med flera...hjälp!....) och dels var jag uppbokad i helgen via västra kennelklubben som hyrt in mig för att utbilda SBKs instruktörer i inlärning och klicker.

Det var ett härligt gäng som hållit på i många år med allt möjligt i hundväg så kunskapen var hög och intresset var lika högt att lära sig om nya metoder och få ny insikt i hur hundar fungerar gällande just inlärning. Det blev en heldag och vi var nog alla ganska trötta igår kväll tror jag. Jag kommer gärna tillbaks till ert gäng i Borås!:)


Idag var det tillbaks på jobbet och jag inser numera ganska ofta hur fantastiskt bra jag trivs med mitt liv sedan jag flyttade till Kungälv. Jag har ett toppenhem, toppenjobb, och har fått en rivstart med firman som jag aldrig kunde trott...

Efter jobbet ikväll kom Ulf och Per ifrån Frigångarna (se länk via bloggen) för att gå igenom vad jag skall ta upp på den snart obligatoriska kurs, som alla som vill ingå i "frigångsgänget" måste ha gått, för att de skall kunna följa bra riktlinjer för att i sin tur undvika hundkonflikter vid deras träffar. Det fungerar ofattbart bra redan och trots att de allt som oftast är 60 lösa hundar i en stor röra är det sällan något strul, och det beror till väldigt stor del på att de som håller i mötena har en fantastisk kunskap och för att de hela tiden funderar på hur de skall förbättra för alla inblandade. Imponerande!

Ja full rulle är det, men ändå sitter jag och snokar på studera.nu och anmäler mig till fler universitetskurser i beteendelära för skall jag ha läst i 100 år så får jag allt skynda på...:)

Ps. Jag har faktiskt även hunnit med att träna mina hundar en hel del och äntligen börjar en "vuxen" Dito skymta fram ibland. Han har numera ett sjutusan till snyggt fotgående och fantastiska förflyttningar på fjärrdirigeringen (när han lyssnar på vilket kommando jag faktiskt gav...) han har lite bråttom ibland men det får man ta...:) -Hellre en för glad och otålig vovve än en som känner sig osäker och försiktig för att den är rädd för att göra fel.
Kompis är fortfarande helt bäst och kan inte längre luras då jag ropar "skit" istället för "Hit", jag gör allt för att lura honom...:)
Jag älskar mina fina vovvar!!!!