söndag 27 september 2009

Påbörjad ny kurs och älgfötter i skogen

I fredags drog det sköna klickergänget från i våras igång igen med en fortsättningsomgång. Vi har en ny liten stjärna i gruppen, en pudel på 4 månader som heter Bobby sällade sig in i gänget och det var en krutdurk av stora mått...! Han hade aldrig hört en klicker förut men det hindrade inte honom från att glatt köra handtargets, lära sig leka och släppa, titta på matte innan man går in genom dörren, med mera. Allt detta för en burk med kattmat som hans matte utan att tveka stoppade ner fingrarna i. Sånt gillar vi! :) De andra ekipagen har jag drillat hit och dit förut så de är vana...:) En ny stjärna till har vi förstås, en liten otroligt söt russelfröken som hittades av hennes supertaggade husse och matte, de tycker så mycket om sin tidigare hund "Z" att de behövde en till för att inte bråka Nu har dom alltså varsin vovve! Härligt!!!

Idag har min sköna vän Klara och jag varit ute och låtit våra hundar frossa i blodspår som avslutades med härliga stora älgfötter som hångde från diverse träd. Kompis trodde inte sina ögon när han insåg vad det var han hade snokat reda på, han har nog varit allvarligt bekymrad för att jag hade förlagt dom helt och hållet....
Mattarna har fikat och hängt efter i linor med hundar som tuffat på i fantastiskt härliga självsäkra spår, = en mycket trevlig dag för alla inblandade!

Tyvärr ringde min mamma och hade det inte riktigt lika roligt för hennes fina "Sigge-Katt" hade jätteont och kunde inte kissa... Han har haft detta problem förut och det har fungerat hemma sedan dess, men han är väldigt känslig för "vanligt" torrfoder så direkt efter bara ett fåtal dagar med annan mat än den som är till för katter som honom, fick han problem igen. Ta varning ni som har känsliga katter, köp mat hos veterinär! Nu ligger han på Smådjursakuten i Gbg med kateter och smärtlindring och vi håller tummarna för att han får komma hem snart igen.

torsdag 24 september 2009

På kurs igen

Denna gång bar det av mot Österlens vackra bygd. Strålande väder i dagarna 6 i ett ofantligt vackert landskap. Jag delade hus med Cilla och två av hennes sköna vårdhundskompanjoner som var helt klart mycket spännande att träffa på! Vi tillbringade våra dagar med att få ytterligare tips och handfasta råd blandat med praktiska övningar i hur man arbetar med reaktiva hundar. Har man en vovve som av olika anledningar uppvisar rädslor /aggressioner eller helt enkelt starka känslor gällande vad som helst så kan man genom att strukturera upp livet för dom med tydliga positiva konsekvenser få dem att känna en kontroll som i sin tur gör att de behärskar situationen bättre. Detta ger en hund och förare som får ett redigerat mönster för att klara av sådant som kan uppfattas som svårt sen tidigare.
Emma Parsons är en härlig tjej som precis som mig jobbar på veterinärklinik och jag känner igen mycket av vad hon berättar. Steget hon har tagit att hjälpa folk att få sina reaktiva hundar att må bättre är ett stort steg som jag har all respekt i världen för och jag kan bara hoppas att jag en dag skall kunna hjälpa på samma sätt.... Det är läskigt att säga till en människa som är helt förstörd för att dennes hund inte uppför sig som det var tänkt, att:- "ja, jag kan nog hjälpa er". All respekt.
Dessutom hade hon med sig en vänninna, Julia, som specialiserat sig på massage av aggressiva/rädda hundar och resultaten hon uppnått var fantastiska! Hon har lyckats få förtroendet att röra och sen massera hundar som inte ens tålt hantering av sina ägare. Dessa hundar har efter att de behandlats blivit mycket bättre gällande stress och annat då de insett att fysisk hantering inte behöver vara ett tvång eller något obehagligt. De har då kommit ner i varv och faktiskt börjat att aktivt själva söka kontakt med folk och fyskiska kontakter.

Jag har fått en massa nya idéer om lekar som främjar kontakten och självkänslan hos både förare och hund, och hur man lägger upp träningen för att få hunden att tänka på sin uppgift om den skulle bli stressad eller ofokuserad. Mina hundar tränas nu till exempel på att utföra en bugning/lekinvit då de vid vissa tillfällen har känt sig trängda av andra hundar till exempel. Smart va?
Vi har med andra ord haft det jättebra och mina stackars kursdeltagare imorgon har ingen aning vad som väntar dom......:)

onsdag 16 september 2009

Grattis till Ditos syrra!

Kompis har en förtjusande dotter som svängde sina lurviga på Sofieros utställning i helgen.

Detta resulterar i ett samtal från Ingela, Tuvas matte, som ringer och tjoar i telefonen och är så mallig att hon kan spricka! Tuva kom på andra plats efter en mycket meriterad gammal tik så den förlusten var inte så hård, och Tuva fick därvid sitt andra Cert! Supergrattis! Tuva är en hejare på mycket, hon har flera 1:a pris i lydnaden också och ett fantastiskt MH där hon fullkomligt regerade! Så matte är stolt och glad och jag som "farmor" är precis lika stolt! Tuva kommer förhoppningsvis att paras med en stilig och trevlig frisk herre och det skall bli kul att bli gammelfarmor! :) Kompis valpar har blivit ett härligt gäng med självsäkra damer och en son som må ha luftbubblor i huvudet men han har ett hjärta av guld så jag kan inte vara mer nöjd över att Kompis och Thilda fick träffas och "kuckilura" för de valpar som blev från min fine Kompis är precis så bra som man kunde hoppas på!

Här har vi ingen falsk blyghet inte, kolla in hans vackra ögon!



Imorgon skall det bli valpföreläsning för Cairngänget och sen skall det hem och packas för de närmsta 6 dagarna sen kommer jag att tillbringa på klickerkurs i Tomelilla för Emma Parson som pratar om hur man klassiskt betingar diverse känslor att förändras till att bli positivare för en till exempel stressad hund. Hon är suverän och hon var en av orsakerna till att jag insåg att mer eller mindre precis vad som helst kan förändras genom positiv förstärkningsträning. Det är med andra ord hennes fel att jag började att utbilda mig till klickertränare.:) Någon sa att jag har "pluggat 100 år av etologi" och det kan jag säga att det hade varit kul.....!

torsdag 10 september 2009

Tema katt och ikväll.... tema annat härligt...

Sen sist har det varit två kattföreläsningar istället för bara en, då vi fick så många anmälningar av folk som ville komma, superkul! Kattfolk är roliga för intresset att få veta mer om dessa sköna djur är stort och tillfällena där man kan lära sig nya saker om just katten är få... Det var intresserat folk med härliga inlägg och deras bra frågor har gjort att båda kvällarna har blivit sena. Egos upppfödare bland annat, satt i publiken, och då jag helt sonika hade tagit med världens bästa katt för att visa hur en sådan ser ut...;) så vandrade en nyss fyllda nio månaders slyngel runt bland folk, välte ner leksaker i fönstren och klättrade runt i allmänhet medan jag försökte föreläsa. Tvärstopp blev det dock då han kom till sin uppfödares byxben och han fullkomligt damsög henne på lukter. Mammma, pappa, moster, mormor och småsyskon, alla var dom där på samma bralla! Ganska häftigt tyckte han nog.

Inte nog med katt, jag har även startat upp mitt tema "cairnterriergäng" som har mer eller mindre bokat upp mig hela hösten för diverse kurser och föredrag. Vi har kört den inledande inärningteorikursen på två timmar och håret stod ut och bak på de stackarna men de hängde allt med tror jag! Även detta gäng ett härligt gäng med en skön inställning och anda som gör en glad i själen!

Tänk om hundfolk kunde agera lite mindre med att försöka att trycka ner varandra och istället ha kul ihop på ett helt okomplicerat plan. Uppfödare som tjafsar med varann och inte minst tjafsar om varann istället för att känna att man har ett gemensamt intresse för sin ras och har man olika åsikter så är det bättre att visa med sina egna handlingar var man står i debatten istället för att förhäva sig själv, samtidigt som de andra är kassa och helt okunniga, och ibland till och med avundsjuka på att man själv är så himla bra minsann... Suck! Man blir ganska trött till slut....

Idag berättade min kollega att hennes man hade eftersökt och skjutit, som jag trodde ett rådjur, som blivit påkört. Det skulle ligga här uppe i "min" skog och maken hade sågat av benen (inte sina egna alltså...)till mig för att jag skulle få till mina blodspår. Upp och ut när vi kom hem och det var ju bara att låta hundarna leta tänkte jag. Jajamän, det tog inte lång tid för Kompis att nästan stå och peka med tassen, att där , där ligger något. När jag kommer fram inser jag att det inte var något rådjur utan en liten älg och mycket riktigt låg där fyra klövben till oss. Jag och alla mina djur inklusive katten stod först ett tag och stirrade och sen insåg jag att jag inte tagit med någon påse.... Jaha, det var bara att dra fram fötterna, stoppa ett ben i vardera hundmun och snällt bära två själv hela vägen hem. Älgfötter är faktiskt ganska tunga kan jag berätta... Hundarna slet och drog och bar sin finaste present någonsin och själv gick man och funderade på hur mycket konstigt man inte gör för dom där djuren egentligen.

Dito som bebis väntar på sitt första klövspår i lite för stora hängslen...



Ego var inte med hem så efter att hundarna placerats i hundgård med sina skatter så var det att knata hela vägen tillbaka för att hämta hem honom för det började bli mörkt. Ingen katt kvar vid älgen så det var bara att ställa sig och tjoa. Ingen kisse men mycket snart hör jag en stackars mus som inte var så glad... upp med kisse (5 kilo) under armen och hemåt bar det. Nu fick det vara nog med döda och trasiga djur på en djursjukvårdares fritid! BASTA!

Trött och blodig, med en sur katt och två besvikna hundar som helst hade velat få med sig klövarna in till min ryamatta från 60-talet, tvättade och skrubbade jag mig i en kvart innan tevatten och kvällsmat kom på bordet.

Nu är klockan sent och Kompis sitter fortfarande vid dörren och pekar med tassen att klövarna blev kvarglömda där ute.....

tisdag 1 september 2009

kolla här då....

nu är de 4 veckor gamla.... suck....lagt näsan i smuts redan.