Dito fyller 1 år!!! Tro´t eller ej....

Hurra hurra hurra för Dito idá,
hoppas att matte får fortsätta vara glá.

Ett år som gått svindlande fort,
och ganska mycket har blivit gjort...

Många gapskratt och några flin,
har det blivit på grund av detta glin

Ibland har det även varit skrik i kudde
och matte önskat att hon istället valt en "Ludde"

Men nu är detta bakom oss...?
för nu förstår vi innebörden av "LOSS"!

Han har lovat att inget mer göra sönder,
för sånt gör ju bara bönder.

Inget mer bit och riv,
utan bara ett härligt träningsdriv!

Inte bara skälla och dra,
för nu har han förstått att det är ju ingé bra!

Stor och svart som en hingst i galopp,
men nu har matte återfått sitt hopp.... för

Nu är han ju faktiskt ett helt år,
vi får se hur detta går.....

Stor kram till dig Dito från din flock!

Kompis får gratis leverpastej med hemlisar i....

Kompis verkar inte ha ont alls och det är jätteskönt! Konstigt för halsen ser ut som om den varit i en köttkvarn. Den är röd och svullen med en massa gojs under huden som jag inte vill skriva mer om... Han äter sina stora tabletter med antibiotika med god hjälp av ungsbakad leverpastej. Han tycker att den biten är toppen, däremot är det inte lika kul med massage och sårtvätten, han vet när det är dags och försöker försvinna in under sängen men kommer fram då jag kallar, han lägger sig på sidan och blundar och när det är klart blir han jätteglad för då är det belöningsdags igen!

Vi har tagit det ganska lugnt idag och bara kört ett kort träningspass ihop med Cecilia och hennes agilitystjärna Diesel. Han har börjat med slalomet för tanken är att han skall vinna på söndag då dom har kursavslutning med tävling! Go Diesel, Go!

Dito hade med sig sin bur ner till plan idag och det gick riktigt bra. Han väntar fint, försöker ibland att gå ut när jag inte har ropat än och några gånger drog han iväg på egna grejer efter mitt frikommando. Annars måste jag säga att det känns som en kalasgrej att faktiskt släpa med sig buren på träningarna, för det blir väldigt tydligt för honom när det är paus och passen blir mer effektiva och fokusen därefter. Vi körde lite fritt följ baklänges som vi har börjat vända upp och han hänger generellt på fint! Vi klarar cirka 5 steg med fokus och sen bryter vi. Vi har börjat lite med starter från sittande vid sidan men det är svårare. Det kommer nog då jag har lagt på kommandot för fot. Som det är nu brukar jag ju även be honom att vänta innan jag lämnar för att kalla in och han tror nog att det skall vara så för att det är det vi gör oftast...

Kompis fick komma ut ett tag för att skickas på rutan och han var helt supertaggad! Kanske är nått att tänka på inför nästa tävling, att inte göra något alls 2 dagar innan....(kanske inte bli biten innan eller sätta dränrör på vaken hund) men pausa honom lite, för idag var han superhet och jätteduktig! Sprang så att dränen fladdrade! Han stannade blicksnabbt på kommandot i rutan och kändes allmänt jätteglad över att få göra något.

Läggande under gång är en 10 poängare varje gång och det är faktiskt fjärren också! (en gång slarvade han lite dock)
Inkallande med ställande börjar att fungera även när han kommer i hög hastighet. Jag använder fortfarande även handkommando och han tvärnitar inte men jag är helt nöjd med att få en 8 eller så.

Dito har idag käkat på min nätkabel till modemet om ni vill veta...orkar inte ens bry mig längre om allt han äter upp...

Världens Bästa Kompis!

Imorse förstod jag att det nog var lite värre än vi hade hoppats på så jag bad min veterinär Elisabeth att kolla på honom.

Och nog var det så.... han hade en sårficka som var varierande djup, 20 cm lång och 10 cm bred..... där under huden fanns det gott om "guck" och luft så det var ju bara att inse att detta var tvunget att dräneras. Elisabeth tittar på mig och frågar mig om jag tror att han går med på detta med bara lokalbedövning eller om jag vill söva, och vi bestämmer att vi provar och ser vad han går med på.

Nu skall ni sluta läsa om ni är äckelmagade.


Min hund sitter helt still när vi kör igenom en stor peang in igenom hela sårhålan med ett dränrör, skär upp två nya hål med skalpellblad och sätter fast dränet med stygn. Jag tycker själv att jag klarar av det mesta... men svetten bröt ut i pannan på mig där jag stod och berömde min bästa hund som tycker att det är jobbigt, men som sitter helt stilla under hela processen som tog säkert 10 minuter. Lokalbedövning är fantastiskt men min hund är ännu mer fantastisk! Jag älskar honom!!!!

Slagsmål.....!

Idag bestämde jag mig för att klippa ner kompis till en slät sommarfrilla. Det gick fint och han ser ut som en prickig vorsteh med lite hack i mustachen.... Så långt allt väl...
Sen mötte vi upp vår vän med en härlig hund, Frasse - airdaleterrier som vi alla känner och älskar! Kompis kanske älskar lite mindre dock då de båda för flera år sedan råkade fastna mellan två eltrådar som gav dom stötar, vilket gjorde att de började slåss i tron på att det var den andre som osakade stötarna!

Sen dess har de umgåtts massor och de brukar vara hövliga mot varann men interagerar inte direkt heller. Idag smällde det dock ordentligt då vi stannade till och pausade vid en sten som alla samlades runt. kompis var där först och när Frasse kom blev han sur. Frasse svarade upp och ett fullt hundslagsmål var igång!!!!!!!! Då jag insåg att kompis hamnat så att han faktiskt satt fast och inte fick luft var jag tvungen att blanda mig i fast jag vet att detta brukar gå åt pipsvängen när man gör det... tack och lov fattade Frasse på något sätt att det var jag som pratade och drog i honom och han vände inte upp mot mig och jag kunde få loss Kompis som nu var helt genomslut och arg...

Jag tror Frasse klarade sig undan ganska bra men kompis har nog en ganska svullen och ond nacke imorgon med tre små hål i.

Lämna av våra fortfarande fina vänner som precis som jag var ganska skärrade, åka till jobbet och tvätta, kolla och ge smärtlindring och antibiotika.

Kompis verkar nu faktiskt helt ok men jag vet ju att såna här sår ofta soppar till sig och behöver dräneras, men just nu hoppas vi på att slippa. Det knastrar under huden dock och det betyder att det finns luft där inne och det betyder att det är en sårficka som kan ställa till det.... vi får be vet att kolla imorgon.
( Ibland är det fint att jobba med det jag gör, alltid tillgång till fin hjälp då man behöver det! )

Annars har jag nu fått tag i min bästis i Sthlm som tjoade när jag skulle komma så det blir kalas! Dessutom har jag världens bästa uppfödare som har lovat att ta mina hundar under helgen! Puss på dig Kim!

Så dagen har gått lite upp och lite ner kan man väl säga...:) + :(

Ett foto i nutid, i bakgrunden och suddig....

Ett kort från innan hundarna tog över...

Hundarna har tagit över mitt liv.....

Sitter här och har betalat mina allt för många räkningar och ser plötsligt att det stora seminariet i Sollentuna med Kathy Sdao och Ramirez är nästnästa helg...! Mina föräldrar är borta och detta innebär att jag inte har hundvakt! Dessutom är min vän som jag skulle bo hos, hon är i Gbg just samma dagar...

Detta innebär att jag nu måste hitta någon som kan stoppa in mina hundar i en garderob i 3 dagar.... inkl Dito...

Dessutom har jag trixat med vår rasspecial idag med boende, domare och tävlingsledare och har känt mig riktigt effektiv, ända tills jag ser i kalendern att är det inte samma helg som jag skulle gått på Fanny och Thomas bröllop!

Den enda grejen i sommar som i alla fall (även om det är hundfolk :) härligt hundfolk) innebar att man skulle gå som en vanlig människa på gatorna utan sina gamla slittåliga kläder med bra fickor. Åh, jag ville ju gå på detta som kommer att bli en toppendag!

Det är så djäkla typiskt! Jag blev så arg att jag har öppnat en HOF!
Jag skulle kunna lägga ut en bild här men jag vägrar, jag har bara bilder på hundar....

Nu har jag bytt ut Dito mot Viggo! En fralla...

Får jag presentera min nya lydnadsstjärna, Viggo, 9 veckor! Vi bytte.

Nej, det är faktiskt inte sant, dom ville inte byta och jag skulle nog dö av tristess om jag inte hade Dito... kommer faktiskt inte ens ihåg mitt liv innan han kom. Skrämmande....

Idag kom föräldrarna hem och till min lättnad hade dom ändå tänkt byta ut sofforna, eller så sa dom bara det.

Var en kort sväng på kallebäck där vi mötte upp en helt utpumpad Cecilia från vår klickerutbildning som hade rusat runt på agilitybanor med sin Diesel i 3 timmar. Jag hade köpt med en glass till henne för att få henne att orka glo på oss ett tag när vi tränade. Hon är antingen väldigt rar eller lättmutad men det fungerade i alla fall. :)

Först ut Kompis för det stod redan en ruta på plan som jag var tvungen att skicka honom på.

Idag gick det bättre igen, han går fint ut men första gången stannade han själv innan rutan, oj och försöker igen.. Det blev 2 repetitioner till där han med självsäkerhet går fram bra och stannar i rutan, därefter ger han mig fingret genom att gira iväg åt höger så att han kommer av plan där han ställer sig och pinkar! Basta, bilen!

Dito:

Börjar med baklängesmarch för att få fram fokus och följsamhet, de första 2 repetitionerna brukar jag bara ha som kriterie att han skall hitta positionen och klickar för den, men Cilla tycker att jag skall börja direkt från 1:a att kräva kontakt för klick. Det gick fint och han jobbade fint på med en externbelöning hos Cilla. Han vet nu att det gäller att jobba först, sen belöning. Vi började även att vända upp och detta var han också med på idag. Jag faller lätt i fällan av att köra för länge och inte pausa honom, så han blev lite sämre efter ett tag. Mitt fel. Man lurar sig lite med en extern belöning dit hunden får rusa för det är faktiskt inte samma som lek.

Valpen behövde paus så vi tog ut Kompis igen.

Nu var han klockren, springer med attityd och fart in och ställer sig i rutan flera gånger på ett bräde. Jag varierar avståndet och han tittar faktiskt efter konerna!

Tjoho!

Sen kör vi lite inkallande med ställande och jag har insett att jag får nöja mig med att han inte kommer att tvärnita utan stannar och saktar av lite först. Det är ok känner jag, bara han stannar... Han börjar att fatta detta också tror jag.

Därefter gick vi till hindret, där vi har haft problem med att han sätter sig för nära på andra sidan, slår emot hindret på tillbakaväg och ibland sätter sig snett hos mig. Cilla sa direkt, ge honom en längre startsträcka och även plats att landa på när han kommer tillbaks till dig så blir det nog bättre, och visst var det så! Tack Cilla, bara det rådet var värt att köpa glass för..:)

Sen kommenterade hon också att jag skall inte gå och glo ner på min hund utan sträcka på mig bättre och titta högre upp och framåt, för då går Kompis direkt mycket bättre. Det är sån skit man gör av gammal vana...

Cilla fick åka hem till sin svältande familj och Dito fick snurra runt bland A-hinder, balansen, och gungbrädan. Han blev helt galen och ville aldrig sluta! Lite läskigt var det då gungan slog i första gången men det struntade han snart i.

Avslutningsvis träffade vi en ny liten stjärna som flyttat till majorna, är han inte söööt! Dito blev som tokig och studsade runt som en heliumballong för att imponera på den lille som var helt oslagbart söt och självsäker! Härligt!

En ny lydnadsstjärna månn tro? Han har en härlig teknik att försöka klämma fast apportbocken mellan dubbelhakorna!

Ingen träning alls!

Dagen har ägnats till att sura, snora allergipollen, och att dammsuga upp en finfördelad soffa från ett kedjehus alla rum och mattor, för är man schapendoes fastnar nämligen skumgummi väldigt fint. Detta innebär att överallt där han varit under resterande kväll och natt har bitar av skumgummi på, under eller intryckta på sig.

Städningen har tagit lika låååång tid som då jag hade FF- fester hemma på 80-talet....

Så skall man tänka positivt får man ju säga att "Svarta Fåret" i familjen är i alla fall inte jag längre, och han han ju får mig att känna mig som ung på nytt med känslan av panik att föräldrarna kommer hem imorgon.....

Dito har överträffat sig själv.... i båda riktningarna...

Idag åkte vi till GMBK för att köra igenom lite grejer inför en eventuell tävling på onsdag. (Den börjar kl 6 och jag jobbar till 7)... får kolla om jag kan få ledigt...

Började att köra programmet i 2:an med Kompis.

Det gick riktigt fint, men då jag testade honom med att sända på rutan som jag satt upp i förväg blev han tveksam... suck! Vi är inte helt hemma där än... Till slut tog han tag i det och drog iväg fram men jag fick ställa mig lite närmre innan han kopplade, så nu har vi att träna med ett tag till. Ja ja.

Efter det körde vi lite "framförmappar" läggande ställande och sittande under baklängesmarch. Det gick helfint och det känns gott att man lätt kan plocka fram detta trots att det var ett bra tag sedan sist. :)

Byte till Dito:

Duktig på fokus ut på en plan som är helt tom förutom på en snubbe som avslappnat ligger lite längre bort på gräset med sin rottistik.

Dito börjar att tappa fokusen så fort vi kom närmare dem, så jag ropade helt fräckt och frågade om vi kunde använda dem som störning.

Det gick fint och vi fick då tillfälle att träna på att gå emot en främmande intressant tik. Dito var faktiskt jätteduktig och förstod direkt vad han skulle göra för att få komma närmare.

Kriterier var att inte gå fram före mig och strax kunde jag även lägga på ögonkontakt och bibehållen fotposition. Han skötte det så fint att vi lät honom gå fram och hälsa på, som det visade sig, en kalasfin 1 1/2 årig tik som gärna blev flirtobjekt. Jag kallade tillbaka honom och vi utnyttjade situationen till max! Superbra med sådana här möjligheter! Många bra repetitioner blev det!

Sen satte vi oss ner och slappade precis brevid och husse och jag dryftade hundlivets alla olika sidor tillsammans med en unghund... Då Dito kopplade av och lade sig fick han sina belöningar och det tog inte många minuter innan han kopplade av totalt.

Ovanpå detta dyker en kille upp med 4 hundar, 3 borders och en corgitik.

Dito reagerar kraftigt och börjar tjoa i kopplet för rottisen var ju nu hans och appelplanen också ... Då hans hundar var fantastiskt lyhörda fixade deras husse snabbt att alla hundarna lade sig ner där de stod så hela situationen lugnade ner sig, Dito också.

Då han tystnade med sitt frustrerade skall som låter jätteargt men som egentligen bara betyder, JAG, JAG, VILL, VILL, lät jag honom sitta lugnt ett tag tills han var helt lugn , ett varsågod och han var iväg!

3 hanar och 2 tikar och Dito kände inte någon i den nya flocken som bildats men det gick fort för honom att både säga, förlåt, valp, och skall vi leka, eller, till corgin snarare, -tjenare bruden!

Det var mycket nyttigt för honom att inse att man inte bara kan "döna " på som han helst vill, utan att få en känga (från corgin i detta fall).

Dito blev så snurrig så han avrundar med att kissa på kille nummer 1 och matte får återigen hålla upp sin hemgjorda "Förlåt-skylt" Pinsamt. Trots att han blev kissad på får vi sitta kvar och vi hänger allihopa med alla hundar i lugn och ro och bara snackar ett bra tag, jättetrevligt!

Del 2:

Hem till föräldrarnas tomma hus, kasta i sig mat för nu är jag superhungrig!

... Samtidigt passar den "Svarta faran" på att totalt demolera deras soffa i uterummet. Detta märker inte matte förrän valp kommer in i köket och ser ut som det har snöat.... skumgummi i hela huvudet, både utanpå och inuti! Vi snackar Demolering av högre grad och det blev att hålla upp skylten igen framför telefonluren då jag ringde mina stackars föräldrar som fridfullt låg med båten i en stilla vik någonstans.

"-Ja, men sån är han ju, det visste vi ju" blev svaret.

Älskade föräldrar, nu säger jag förlåt så att alla kan se min offentliga skam!

Förlååt!

Rutan konverterad till "FRAM"

Då vi har fastnat totalt med rutan tänkte jag om och kände att jag vill ha en hund som går ut och springer på mitt framkommando tills jag säger stanna istället för att försöka förstå ett helt koncept av en ruta som har en mitt... jag kan bara inte förklara detta för Kompis och vi har varit ganska knäckta över detta faktum.
Nåväl, jag köpte en sån där "pinne" att lägga belöningar på och började skicka honom bara rakt ut och fram på mitt kommando.Vid god fart och skön attityd och riktning rakt ut, blir han klickad och får på varsågod kuta hela vägen fram till belöning.
Han fattade direkt!
Nu har jag pinnen bakom rutan så att han får springa igenom, växelvis stanna i rutan på mitt kommando innan belöning. Vi varierar med att han ibland skall vända tillbaka till mig för belöningen, mest för att göra det lite mer spännande.
Han är superduktig!
Idag hade vi hjälp av Cilla som flyttade rutan och fyllde på med kattmat på pinnen och Kompis var klockren på varje repetition, så jag tog bort pinnen , samma sak där, helt fläckfritt.
Olika vinklar, -avstånd, -med Cilla som störning, han gick fortfarande in i rutan. En gång var han på väg bort till henne men kom på sig och beslutade att springa till rutan!! Jag kan inte beskriva hur skönt detta känns!!!
Jag hoppas vi har kommit på knutens lösning!
Dito fick också springa fram och igenom rutan för sin belöning och han har fin fart, (som alltid... ) och automatiskt har han också tränat inkallningar med utgångsposition då jag ropat in honom för nästa repetition. Också han jätteduktig!
Tomo fick också testa men han är lite för osäker på vad han skall göra så det var svårt att få honom att lämna mig och springa ut. Det löste sig då jag höll honom i halsbandet och släppte, då blev det lättare och kattmat till den lilla tjockisen är ju inte så vanligt om man säger så, så han var ganska glad efteråt!
Älskar mina fiina vovvar!

Fotträning i långa korridorer...

Idag stannade vi kvar efter jobbet och utnyttjade en jättelång korridor i huset för fotplacering. Undrar vad folk som passerade tänkte...
Men, måste bara skriva att han är faktiskt riktigt duktig och med väggens hjälp lärde han sig idag att starta med mig och följa allt mellan 2- 5 steg! Med fin fokus så länge vi var ensamma. Han tror dessutom forfarande att det är ok att slänga sig ner i ett ligg lite när som, då han sitter i utgångställning men det skall vi nog få ordning på..
Därefter åkte vi ut till Frölunda för att bo i föräldrarnas hus och vara kattvakter. Vi tog en tur på "tippen" där det springer en massa lösa hundar. Det känns som att det är viktigt att han får lära sig att ta hundmöten på ett bra sätt och lös fixar han alla möten galant. Annat är det tyvärr om han går ihop med de andra i koppel, då blir han superfrustrerad och låter som Cujo. Kompis hjälper också till om jag inte är med på noterna. Haltin har hjälpt en massa med dessa kopplade hundmöten och Dito blir bättre och bättre även här, då jag får bättre möjlighet att fysiskt hantera alla 3..
Det är synd att han reagerar så fort och mycket utan att tänka först men jag hoppas att det löser sig med träning och med erfarenhet.

Post 2:a träffen hos Klickerklok i Norge

Vi var i Norge förra helgen och då Kompis hade sträckt ryggmuskeln fick han stanna hemma. Detta innebar att Dito fick följa med istället...
Där fick jag ett krasst kvitto på att miljö och störningsvana spelar en mycket stor roll i hundträning...

Dito var minst sagt ganska disträ och det var grymt frustrerande för mig att inte kunna få fram fokusen hos min hund som faktiskt kan ganska många olika delar, men han hade väldigt svårt att samarbeta med mig just där och då.

Fanny, min lärare, tyckte då, och jag håller absolut med, att jag behöver hålla honom kortare gällande att han belönar sig allt som oftast borta ifrån mig. Jag skall inte låta honom leka med mina andra hundar eller andras, utan se till att det roliga som händer händer hos mig. Hemma skall han inte ha fri tillgång till leksaker och annat som kan lära honom att det bästa är att roa sig själv. Det låter smart och logiskt och jag skall nu ta den rollen att allt roligt måste komma via mig och mina beslut. Detta skall vara sagt att det är lättare sagt än gjort!
Min kära valp är en mästare på att hitta på egna bus och dessutom har jag ju dåligt samvete för att han ligger och väntar hela dagarna då jag jobbar. Man kan säga att det är mycket spring i den kroppen... Detta ställer ju då större krav på att jag faktiskt tar mitt ansvar och aktiverar honom, annars blir det ju bara tråkigt utan något syfte.

Dessutom skall vi till nästa gång sätta kommandon på de beteenden som hundarna "kan" . Sen skall dessa stimulikontrolleras (utmanas med olika störningar)

Detta innebär att idag har vi:

Tränat Dito direkt när han kommer ut ur bilen efter jobbet.

Vi tränar på sitt och ligg framför mig både frivilligt och med kommando. Han börjar bli riktigt duktig på detta. Han tror i och för sig att även efter kommando kan han inte förlora på att testa nästa beteende, (i detta fallet ligg). Det jobbar vi med omvänt lockande och ett frikommando så att han förstår skillnaden. Det börjar lossna...

Vi har även försiktigt påbörjat fotgående med fin position och fokuserad attityd. Vi börjar med baklängesmarsch där han får leta sig fram till positionen och då belönar jag snabbt med en aktiv godisbelöning eller lek. Sänker jag intensiteten på leken försvinner fokusen lätt. Vi fick till ett 5 tal finfina repetetioner. Sen började jag vända upp och han hänger på. Vid fokus får han belöning men jag ger honom ingenting om han bara lufsar fram vid min vänster sida för det gör han även då vi inte tränar, så han jobbar inte aktivt alls i det läget. Jag är ju lite nojig ang fotgåendet för jag har ett ganska luftigt sådant med Kompis och denna gången vill jag göra rätt från början.

Sen gick vi en sväng och Dito fick gå kopplad vid min sida och de andra 2 var lösa. Här är det svårt att få honom att överhuvudtaget fokusera på mig. Jag svarar direkt med att gå bakåt om han börjar sträva framåt mot de andra hundarna. Ser han upp på mig börjar jag omedelbart gå mot dem. Han blev bättre och bättre och till slut var han så klockren att han fick gå lös som belöning. De andra 2 kopplades upp och Dito fick strosa själv. Vid mina inkallningar kommer han varje gång och matte är nöjd.

Avslutningsvis fick de 5 minuter att busa och leka med varann för att valpen skall få ut sin överskottsenergi.

Hemma sov vi ett tag för jag är ganska förskyld men när vi vaknar igen kör jag burlekarna med alla tre. Vi behöver dom för att få till en effektiv träning på appellplan. Kompis är klockren och rusar in och ur buren som en galning. Jag får honom till och med att lekkampa för att få springa till buren igen! Dito är lite mer långsam, men nästa gång skall jag använda lekbelöningar för att få upp energin ett snäpp.

Tomo är såå söt! Han blir bara så glad att få träna och han försöker göra allt rätt även om han inte förstår riktigt. Han fattade snabbt att sitta upp när jag tog i handtaget. Han kunde också sitta med öppen bur och vänta på fri men när min nysydda pälsleksak kom fram förskte han gå ut. Då motade jag honom försiktigt tillbaka och stängde dörren. När jag sedan öppnade och gav "fri" så blev han jätteosäker på om han verkligen fick komma ut. Det gick till sist att våga och då blev han superglad och kampade så hårt att den nya leksaken gick sönder..
Härligt!

Hundarna

Dito, den svarta faran.. Tomo, min snusmumrik.

Kompis, my number one!

En presentation av mig och mina vovvar

Hej! Jag heter Jenny och är 38 år och jobbar som djursjukvårdare.
Vid sidan om mitt arbete har jag nu vidarutbildat mig inom etologi och inlärning med positiva metoder med hjälp av klicker. Detta har blivit mitt stora intresse och jag går nu 2:a årets tränarutbildning för Canis och Klickerklok.
Jag har insett att för att få en effektivare träning av mina hundar så behöver jag skriva ner vad vi gör någonstans, så det tänker jag göra här. Det kommer även att babblas om lite smått och gott som har med livet att göra, mao hundar....
Så till mina vovvar:
Först och för alltid först, Kompis min 1:a egna hund.
Han är en snart 8 år gammal schapendoes och han är min stora kärlek! Han har stått ut med mig i de snåriga törnen av råd och metoder man kan råka på som hundägare. Jag lyssnade på alla och provade på det mesta.... Men som den underbara vovve han är har han för länge sen förlåtit mig och nu när matte har lite bättre kunskap om hur inlärning fungerar så har vi bara så störtkul när vi tränar! Ett 1:a pris till så har vi vårt LP2!
Min nästa hund blev Tomo, en shiba inu, som är 6 år. Han är en riktig spillevink som är mer som en katt blandat med snusmumriken från mumindalen. Hade han haft ett munspel hade han spelat på det allt som oftast... Honom har jag inte tagit ut på någon lydnadsplan men han är faktiskt den som är duktigast på mycket annat. Till exempel har han aldrig dragit i ett koppel, för det är ju obekvämt...
Han älskar klickerträning för han är helt övertygad om att det är han som lurar mig att klicka och det gör han ju också på sätt och vis....
Till sist men inte minst.....Dito....."Svarta faran" "Svarta hingsten" "Ego" kärt barn med många namn, oftast heter han DIIIITOOOOO......
1år snart.
Han kom till mig som en effekt av att Kompis fick para en aldeles ljuvlig tik, Thilda, och då jag precis börjat förstå hur inlärning fungerade så kunde jag ju inte låta bli att behålla en valp för att få börja från början. Han är helt galen, självsäker, större än sin far, impulsiv, lättdistraherad men samtidigt aldeles ljuvlig! Han har det största hjärta man kan få och en humor som inte alltid är samma som min ... men ändå.
Han blir och är redan min stora utmaning för jag har högtflygande planer för oss båda. Jag vill försöka med att komma hela vägen till elit med honom och kanske om vi blir godkända även utbilda oss till räddningshund... Drömmar får man väl ha?