fredag 23 december 2011
söndag 18 december 2011
Säger vi aldrig nej?
Apropå ordet – nej!
”Nej” har väl aldrig varit en bristvara i hundägarens vokabulär om du frågar mig istället för att fråga Fredrik Steen.
Jag upplever det precis tvärtom då jag dagligen arbetar med frustrerade djurägare som förtvivlat säger nej till sina hundar mest hela tiden, hundar som ibland vare sig lyssnar och som ofta för den delen inte heller förstår innebörden, -betydelsen som ägaren bestämt sig för och denna betydelse varierar inte sällan beroende på situation och tillfälle vilket oftast inte gör det lätt för en hund att hänga med på och kunna förstå.
Hur ofta säger vi egentligen ”rätt” jämfört med hur ofta vi säger ”nej”? Hur ofta har vi tagit oss tiden att lära in vad vi vill att hunden skall göra istället för att den gör det som orsakar vårt nej. Detta borde snarare tas upp för diskussion.
Ofta säger den frustrerade ägaren att- ”jag vill inte att hunden skall göra si eller så”. Då brukar jag fråga "vad vill du att den skall göra istället"? Skrämmande ofta har de ingen bild av vad de vill ha och det betyder ju i sin tur att hunden inte kan ha en chans att veta.
Vad ”nej” i verkligheten betyder för hunden i fråga kan ju dessutom variera kraftigt , är det en kastad plastpåse full med tomburkar, eller ett kort snärtigt ryck i ett koppel, ett rytande som för hunden innebär ett förestående obehag på ett eller annat sätt? Kanske är nejet en borttagen möjlighet att få det man vill, till exempel en dörr som stängs om man försöker att tränga sig ut och förbi, kanske är det en ägare som säger, ”hoppsan, där blev det fel” och som tydligt visar att den förväntade belöningen kommer att utebli? Det finns många sätt att få en hund att avbryta ett beteende, frågan är vilket sätt man väljer att göra detta på och vilken grund man baserar sitt beslut på. Är man sköldpadda kan man bitas…. ;)
I FS debattartikel hävdar han att bristen på nej hänger ihop med en viss sorts instruktörer med en viss inlärningsmetodik och på grund av deras okunskap . Jag hävdar tvärtom att bristen på att kunna skapa, som jag ser på det, en ram som skapar korrekta förväntningar för hunden om vad beteendet skall leda till,-att detta är helt oberoende av vilken metod eller brist på metod man har valt att använda. Det beror förstås på kunskapen hos personen i fråga oavsett metodik.
Däremot beror det på i mina ögon på okunskap när man anser sig ha rätt att korrigera en individ som inte har en chans att välja att göra rätt, och det ligger okunskap bakom den förutfattade meningen om att bara för att någon arbetar med positiv förstärkning för att få fram ”rätt” beteende automatiskt inte har regler och ramar för sin hund. Då glömmer man bort att det finns något som heter negativt straff och en då för hunden inte önskvärd konsekvens efter beteendet.
Jag anser även att de som arbetar med att fokusera på att se till att hunden tjänar på att göra rätt, att den inte är rädd för att göra fel och att man som sagt försöker att förklara för hunden hur bilden på kartongen till puzzlet vi lägger ser ut, innan hunden skall börja göra fel, är de personer i hundvärlden som är de mest uppdaterade gällande kunskapen om hur inlärning fungerar och vad som är effektivast- utan tråkiga bieffekter.
Det är just dessa som går på kurser och föreläsningar själva, just för att för att få nya infallsvinklar, hålla sina kunskaper uppdaterade och dessa personer är allt annat än rädda för att arbeta praktiskt både med sina egna och andras hundar både när det gäller ”träning av tävlingsmoment” eller förändring av redan befintliga hundbeteenden som i vår människovärld orsakar problem på ett eller annat sätt. Flera tävlar med sina hundar på internationella nivåer med mycket goda resultat. Detta är min erfarenhet.
Att man har tillgång till att få ut sina egna tankar och metoder till TV eller annan media som till exempel tidningen Hundsport ,vilka båda har stor genomslagskraft ut till den vanliga hundägaren, medför i mina ögon automatiskt ett större ansvar hos dessa personer att måla upp hela bilden av beteendeutredningar och träning.Med detta menar jag korrigeringarnas för och nackdelar, hur förstärknings-metodiken fungerar med negativt straff som motpol till den positiva förstärkningen och framför allt även ta upp vad som är en hunds grundläggande behov, vad den kan uppvisa för beteenden som är helt naturliga, varför arten, individen reagerar som den gör i specifika situationer. Allt detta istället för att enbart gå in och korrigera symptomen som hunden uppvisar i form av olika beteenden.
Ofta hör man att ”jag använder aldrig positiva korrigeringar då vi tränar trix och lydnad, då skall hunden tycka att inlärningen är rolig. Däremot är det en annan femma när vi talar om vardagslydnad, då kommer korrigeringarna och nej fram för då är det allvar. Då skall hunden vilja följa mina steg och mina förehavanden för det är naturligt för hunden att följa och lyssna på mig. Gör hunden fel här har jag rätten att korrigera på ett för hunden obekvämt sätt”
Problemet med detta resonemang är att inlärning är inlärning, oavsett vad man lär hunden. Det är ingen skillnad på om jag vill lära min hund att gå ett snyggt fritt följ eller om jag vill lära hunden att springa bort och lägga sig på en matta i hallen istället för att hoppa på faster Ulla när hon kommer och hälsar på. Däremot om det ligger en känsla såsom frustration eller rädsla bakom beteendet så måste man även arbeta med att förändra orsaken till att hunden känner som den gör istället för att bara trycka undan beteendet med hjälp av inlärning eller för att hunden på grund av förväntad korrigering inte vågar uttrycka det den vill.
Dessutom är de flesta beteenden som vi människor anser vara ”problembeteenden” i vardagen fullkomligt naturliga beteenden för hundar, och bara av den orsaken har vi om inte något annat ett etiskt ansvar att se till att vi har gjort allt vi kan för att tillgodose hundens behov av att få utlopp för dessa behov. Exempel på detta kan vara hunden som plötsligt blir en mycket mer harmonisk individ som inte behöver uppvisa ”problembeteendet” längre då man berikat miljön med en utsiktsplats, fysiska utmaningar såsom springa, gräva, klättra, födosöksbeteende och allt annat en hund behöver.
Detta tycker jag tål att tänkas på istället för att ägna tid och utrymme i det offentliga rummet åt att öka klyftan mellan ”vi och dem” som jag anser att både Barbro Börjessons och nu Fredrik Steens artiklar gör. Är man en offentlig person som många ser upp till, innebär det inte bara att ha ett stort utrymme för sina egna åsikter, det innebär även att hålla sig uppdaterad med även andra metoder och tankesätt än sitt egna och att kunna ta emot kritik för de i mina ögon mycket nedlåtande och generaliserande uttalanden som gjorts i tidningen Hundsport på senare tid .
Så tycker jag.
Jenny Marek
Nosvis Klickerkunskap
”Nej” har väl aldrig varit en bristvara i hundägarens vokabulär om du frågar mig istället för att fråga Fredrik Steen.
Jag upplever det precis tvärtom då jag dagligen arbetar med frustrerade djurägare som förtvivlat säger nej till sina hundar mest hela tiden, hundar som ibland vare sig lyssnar och som ofta för den delen inte heller förstår innebörden, -betydelsen som ägaren bestämt sig för och denna betydelse varierar inte sällan beroende på situation och tillfälle vilket oftast inte gör det lätt för en hund att hänga med på och kunna förstå.
Hur ofta säger vi egentligen ”rätt” jämfört med hur ofta vi säger ”nej”? Hur ofta har vi tagit oss tiden att lära in vad vi vill att hunden skall göra istället för att den gör det som orsakar vårt nej. Detta borde snarare tas upp för diskussion.
Ofta säger den frustrerade ägaren att- ”jag vill inte att hunden skall göra si eller så”. Då brukar jag fråga "vad vill du att den skall göra istället"? Skrämmande ofta har de ingen bild av vad de vill ha och det betyder ju i sin tur att hunden inte kan ha en chans att veta.
Vad ”nej” i verkligheten betyder för hunden i fråga kan ju dessutom variera kraftigt , är det en kastad plastpåse full med tomburkar, eller ett kort snärtigt ryck i ett koppel, ett rytande som för hunden innebär ett förestående obehag på ett eller annat sätt? Kanske är nejet en borttagen möjlighet att få det man vill, till exempel en dörr som stängs om man försöker att tränga sig ut och förbi, kanske är det en ägare som säger, ”hoppsan, där blev det fel” och som tydligt visar att den förväntade belöningen kommer att utebli? Det finns många sätt att få en hund att avbryta ett beteende, frågan är vilket sätt man väljer att göra detta på och vilken grund man baserar sitt beslut på. Är man sköldpadda kan man bitas…. ;)
I FS debattartikel hävdar han att bristen på nej hänger ihop med en viss sorts instruktörer med en viss inlärningsmetodik och på grund av deras okunskap . Jag hävdar tvärtom att bristen på att kunna skapa, som jag ser på det, en ram som skapar korrekta förväntningar för hunden om vad beteendet skall leda till,-att detta är helt oberoende av vilken metod eller brist på metod man har valt att använda. Det beror förstås på kunskapen hos personen i fråga oavsett metodik.
Däremot beror det på i mina ögon på okunskap när man anser sig ha rätt att korrigera en individ som inte har en chans att välja att göra rätt, och det ligger okunskap bakom den förutfattade meningen om att bara för att någon arbetar med positiv förstärkning för att få fram ”rätt” beteende automatiskt inte har regler och ramar för sin hund. Då glömmer man bort att det finns något som heter negativt straff och en då för hunden inte önskvärd konsekvens efter beteendet.
Jag anser även att de som arbetar med att fokusera på att se till att hunden tjänar på att göra rätt, att den inte är rädd för att göra fel och att man som sagt försöker att förklara för hunden hur bilden på kartongen till puzzlet vi lägger ser ut, innan hunden skall börja göra fel, är de personer i hundvärlden som är de mest uppdaterade gällande kunskapen om hur inlärning fungerar och vad som är effektivast- utan tråkiga bieffekter.
Det är just dessa som går på kurser och föreläsningar själva, just för att för att få nya infallsvinklar, hålla sina kunskaper uppdaterade och dessa personer är allt annat än rädda för att arbeta praktiskt både med sina egna och andras hundar både när det gäller ”träning av tävlingsmoment” eller förändring av redan befintliga hundbeteenden som i vår människovärld orsakar problem på ett eller annat sätt. Flera tävlar med sina hundar på internationella nivåer med mycket goda resultat. Detta är min erfarenhet.
Att man har tillgång till att få ut sina egna tankar och metoder till TV eller annan media som till exempel tidningen Hundsport ,vilka båda har stor genomslagskraft ut till den vanliga hundägaren, medför i mina ögon automatiskt ett större ansvar hos dessa personer att måla upp hela bilden av beteendeutredningar och träning.Med detta menar jag korrigeringarnas för och nackdelar, hur förstärknings-metodiken fungerar med negativt straff som motpol till den positiva förstärkningen och framför allt även ta upp vad som är en hunds grundläggande behov, vad den kan uppvisa för beteenden som är helt naturliga, varför arten, individen reagerar som den gör i specifika situationer. Allt detta istället för att enbart gå in och korrigera symptomen som hunden uppvisar i form av olika beteenden.
Ofta hör man att ”jag använder aldrig positiva korrigeringar då vi tränar trix och lydnad, då skall hunden tycka att inlärningen är rolig. Däremot är det en annan femma när vi talar om vardagslydnad, då kommer korrigeringarna och nej fram för då är det allvar. Då skall hunden vilja följa mina steg och mina förehavanden för det är naturligt för hunden att följa och lyssna på mig. Gör hunden fel här har jag rätten att korrigera på ett för hunden obekvämt sätt”
Problemet med detta resonemang är att inlärning är inlärning, oavsett vad man lär hunden. Det är ingen skillnad på om jag vill lära min hund att gå ett snyggt fritt följ eller om jag vill lära hunden att springa bort och lägga sig på en matta i hallen istället för att hoppa på faster Ulla när hon kommer och hälsar på. Däremot om det ligger en känsla såsom frustration eller rädsla bakom beteendet så måste man även arbeta med att förändra orsaken till att hunden känner som den gör istället för att bara trycka undan beteendet med hjälp av inlärning eller för att hunden på grund av förväntad korrigering inte vågar uttrycka det den vill.
Dessutom är de flesta beteenden som vi människor anser vara ”problembeteenden” i vardagen fullkomligt naturliga beteenden för hundar, och bara av den orsaken har vi om inte något annat ett etiskt ansvar att se till att vi har gjort allt vi kan för att tillgodose hundens behov av att få utlopp för dessa behov. Exempel på detta kan vara hunden som plötsligt blir en mycket mer harmonisk individ som inte behöver uppvisa ”problembeteendet” längre då man berikat miljön med en utsiktsplats, fysiska utmaningar såsom springa, gräva, klättra, födosöksbeteende och allt annat en hund behöver.
Detta tycker jag tål att tänkas på istället för att ägna tid och utrymme i det offentliga rummet åt att öka klyftan mellan ”vi och dem” som jag anser att både Barbro Börjessons och nu Fredrik Steens artiklar gör. Är man en offentlig person som många ser upp till, innebär det inte bara att ha ett stort utrymme för sina egna åsikter, det innebär även att hålla sig uppdaterad med även andra metoder och tankesätt än sitt egna och att kunna ta emot kritik för de i mina ögon mycket nedlåtande och generaliserande uttalanden som gjorts i tidningen Hundsport på senare tid .
Så tycker jag.
Jenny Marek
Nosvis Klickerkunskap
torsdag 1 december 2011
Adventure Dog Conference -Tema Avel, genetik och DNA
Färdig med Alvesta och hundutbildningsgruppen för ett tag. Sorgligt men sant.
Nu är året med hundproblemutredarutbildningen till ända... Tråkigt får jag allt säga. Det har varit ett fantastiskt spännande år där man suttit och insupit en massa härliga människors kunskap. Då jag är en person som gärna vänder och vrider och snurrar på all kunskap så att den skall passa mig och det jag gör så har det allt blivit en hel massa frågor till våra stackars lärare.... Förlåt. :)
Näst på Schemat är det Adventure Dog Conference i Stockholm i helgen.
klicka på rubriken för att läsa mer om evenemanget.
Där skall det diskuteras om avel genetik och DNA, feromoner och om man kan testa ärftlighet gällande mentalitet. Det skall bli mycket spännande och jag skall packa mina mjuka kläder och föreläsningstofflor så att jag sitter mjukt och bekvämt under hela helgen så att jag åter kan fokusera på att ställa besvärliga frågor....;)
Vi hörs när jag är tillbaka!
Nu är året med hundproblemutredarutbildningen till ända... Tråkigt får jag allt säga. Det har varit ett fantastiskt spännande år där man suttit och insupit en massa härliga människors kunskap. Då jag är en person som gärna vänder och vrider och snurrar på all kunskap så att den skall passa mig och det jag gör så har det allt blivit en hel massa frågor till våra stackars lärare.... Förlåt. :)
Näst på Schemat är det Adventure Dog Conference i Stockholm i helgen.
klicka på rubriken för att läsa mer om evenemanget.
Där skall det diskuteras om avel genetik och DNA, feromoner och om man kan testa ärftlighet gällande mentalitet. Det skall bli mycket spännande och jag skall packa mina mjuka kläder och föreläsningstofflor så att jag sitter mjukt och bekvämt under hela helgen så att jag åter kan fokusera på att ställa besvärliga frågor....;)
Vi hörs när jag är tillbaka!
lördag 29 oktober 2011
C-G Siewertsson, beteendeveterinär
Jahaja,,, nu är det bara en gång kvar på problemhundsutbildningen för hundutbildningsgruppen. Det kommer att kännas tomt och sorgligt. Så mycket som jag har lärt mig. Nu senast hade vi en veterinär från Växjö som hade hela helgen till att prata med oss om medicinska orsaker till beteendeförändringar. Han var mycket intressant att lyssna på, även för mig som ju redan har en del kunskap i ämnet. Han kom med en hel del nytt och det spännande att höra hur en svensk veterinär tänker då det gäller psykofarmaka på hund.
På mina utbildningar utomlands så var det inte ett dugg konstigt att använda en hel del riktigt kraftiga preparat för att dämpa ångest och så vidare. C-G kunde använda sig av Selegelin, serotoninhämmare, men i övrigt tänkte han precis som mig. Att man framför allt använder sig av Zylkene och DAP om man startar upp en beteende-förändring som behöver lite hjälp med att hålla stressen och oron nere.
Jag har precis en diskussion på ett av hundforumen med en man som tänker starta upp ett "hundrehab" där han skall köra Cesar Millans metoder så gott han kan, för utbildad, det är han inte...
Det som frustrerar mig allra mest i dessa diskussioner är att enligt CMs lära så är problemet alltid orsakat av dåligt ledarskap i samband med en hund som är dominant. Vad händer då med hunden som har problem med smärta, magsår, hormonrubbningar, tandvärk och så vidare, jo, inte nog med att den inte blir utredd för diagnosen är ju redan klar, dåligt ledarskap, den blir dessutom korrigerad då den utför beteenden som mycket sannorlikt har sitt ursprung i det fysiska på ett eller annat sätt. Sorgligt.
Bilden på Kompis brutna svans som påverkade hans humör en hel del....
För att hålla er uppdaterade gällande mitt Nosvisnamnäventyr så har jag träffat min advokat som är mycket optimistisk gällande mina chanser i tingsrätten. Hon var mycket imponerad av alla intyg från människor i branschen som har tagit sig tiden att hjälpa mig att bevisa min etablering. Så nu väntar jag bara på kallelsen och jag känner mig supertaggad måste jag säga.
Vi hörs snart igen.
På mina utbildningar utomlands så var det inte ett dugg konstigt att använda en hel del riktigt kraftiga preparat för att dämpa ångest och så vidare. C-G kunde använda sig av Selegelin, serotoninhämmare, men i övrigt tänkte han precis som mig. Att man framför allt använder sig av Zylkene och DAP om man startar upp en beteende-förändring som behöver lite hjälp med att hålla stressen och oron nere.
Jag har precis en diskussion på ett av hundforumen med en man som tänker starta upp ett "hundrehab" där han skall köra Cesar Millans metoder så gott han kan, för utbildad, det är han inte...
Det som frustrerar mig allra mest i dessa diskussioner är att enligt CMs lära så är problemet alltid orsakat av dåligt ledarskap i samband med en hund som är dominant. Vad händer då med hunden som har problem med smärta, magsår, hormonrubbningar, tandvärk och så vidare, jo, inte nog med att den inte blir utredd för diagnosen är ju redan klar, dåligt ledarskap, den blir dessutom korrigerad då den utför beteenden som mycket sannorlikt har sitt ursprung i det fysiska på ett eller annat sätt. Sorgligt.
Bilden på Kompis brutna svans som påverkade hans humör en hel del....
För att hålla er uppdaterade gällande mitt Nosvisnamnäventyr så har jag träffat min advokat som är mycket optimistisk gällande mina chanser i tingsrätten. Hon var mycket imponerad av alla intyg från människor i branschen som har tagit sig tiden att hjälpa mig att bevisa min etablering. Så nu väntar jag bara på kallelsen och jag känner mig supertaggad måste jag säga.
Vi hörs snart igen.
tisdag 11 oktober 2011
Kerstin Malm, David Selin, Skara och älgklövar
Ja nu är det full rulle igen. Efter att ha varit helt utslagen i två veckor med över 40 graders feber är jag i full gång igen. Problemhundsutbildningen börjar lida mot sitt avslut och det är snart dags att knyta ihop säcken med allt vi har lärt oss från våra olika lärares infallsvinklar. Senaste gångerna har vi blivit drillade av David Selin "him self" och av etologen Kerstin Malm. Vi har haft riktiga fall som vi har utrett och jag måste säga att jag börjar för första gången på dessa fyra åren känna att jag kanske har en del under västen nu för tiden. Det är ett område som det bara är att inse att fulllärd, det blir man aldrig. Den dagen man tror sig sitta på alla sanningar gällande djurens beteende, då är man nog både korkad och kokt. Det finns ingen sanning. Däremot finns det verifierad kunskap att tillgå om man är intresserad och det är jag ju....kan bara inte låta bli...
Idag har jag varit iväg på SLU, djursjukskötarutbildningen i Skara. Jag hade som uppdrag att prata om hur en beteendeutredning går till på kliniken. Det är inte lätt att sammanfatta allt som är väsentligt på 6 timmar men tjejerna var smarta, hade bra frågor och deras egna testutredningar i slutet fungerade fint. Hoppas att någon känner sig sugen på att snoka vidare i ämnet. Det behövs fler beteendenördar i branschen!
När jag körde hemåt ringde min vän och berättade att han hade 18 älgfötter åt oss!! så nu skall det spåras må ni tro! :)
Härlig guldkant på en annars ganska dålig höst med många tråkiga händelser, och dåligt väder. Min föreståndande tvist i tingsrätten gällande att försvara mitt namn Nosvis tär på mig men jag kan ju bara säga att mina vänner går inte av för hackor! Mitt försvar och underlag för att ansöka om hävning av deras användande av ordet Nosvis baseras på att namnet redan vart i fullt bruk och att namnet förknippas med mig så här har jag bett folk om hjälp med skrivna intyg. Förstå hur många som har tagit sig tiden att skriva..:) Veterinärer, beteendevetare, etologer, instruktörer, kunder, kennelägare, SLU, SKK, SBK, rasklubbar med flera med flera. Jag tackar er alla av hela mitt hjärta! Skulle det vara att jag förlorar namnet på grund av formalia kan jag ändå känna att jag har vunnit ändå för att jag har så fina vänner, kollegor och ett otroligt stort kontaktnät av kunder.
En pärm full av bevisning!
Ja, ja,,, jag har kontakt med en jurist, och jag har en pärm full i bevisning som kommer att göra det möjligt att faktiskt eventuellt kunna rättsligen hävda att rätten till namnet är min, jag hoppas och tror att det blir precis så. Hur kul kan det vara menar jag att starta upp en hundskola med någon annans namn? Det bäddar för förväxlingar och det är en liten värld den här hundtränarvärlden så man får allt tänka sig för lite också. Det man gör får konsekvenser. Jenny är på krigsstigen kan man säga! Återkommer med mer nyheter så fort jag har dom. Igen tusen tack alla ni!
torsdag 22 september 2011
Ingen bästa höst inte....
Hej allihop!
Jag är inte på topp just för tillfället får man nog säga... Jag har legat helt utslagen i två veckor med en lunginflammation som gett mig hög feber, närmre 40 grader i hela två veckor har tagit ut sin rätt. Jag är trött sur och ligger bakom schemat med det mesta just för tillfället. Jag har sedan sist hållt två föreläsningar, en om katten och en om hund. De stackarna som lyssnade på mig gällande hund var tvungna att titta på en grön föreläsare som stod och kallsvettades... föga charmigt...
Jag hoppas jag inte gjorde er allt för besvikna.
Som om inte detta och regnet skulle kunna räcka har jag hamnat i en jättetråkig situation. Mitt företagsnamn Nosvis, har jag nu använt i över tre år men jag har inte registrerat namnet utan haft en enskild firma i mitt eget namn.Plötsligt så har två andra tjejer registrerat namnet och vill börja använda namnet för ja vad då, ... jo, en hundskola!! Jag har ansökt om hävning av deras namn med bakgrund att jag kan påvisa att jag haft namnet i bruk under en lång tid och är etablerad inom hundvärlden och de har nu i sin tur bestridit mig så nu kommer fallet troligen att hamna uppe i tingsrätten.. :( Detta gör mig både ledsen och arg för jag har jobbat hårt för att skapa mitt namn och mitt företag. Jag skriver detta för att ni skall veta att jag kan bli tvingad att byta ut allt som har med namnet att göra, men vi är inte där än, jag kommer inte att ge dom mitt namn utan att ha gjort precis allt jag kan för att försvara mig.
Så nej, denna hösten kunde ha börjat bättre...
Jag är inte på topp just för tillfället får man nog säga... Jag har legat helt utslagen i två veckor med en lunginflammation som gett mig hög feber, närmre 40 grader i hela två veckor har tagit ut sin rätt. Jag är trött sur och ligger bakom schemat med det mesta just för tillfället. Jag har sedan sist hållt två föreläsningar, en om katten och en om hund. De stackarna som lyssnade på mig gällande hund var tvungna att titta på en grön föreläsare som stod och kallsvettades... föga charmigt...
Jag hoppas jag inte gjorde er allt för besvikna.
Som om inte detta och regnet skulle kunna räcka har jag hamnat i en jättetråkig situation. Mitt företagsnamn Nosvis, har jag nu använt i över tre år men jag har inte registrerat namnet utan haft en enskild firma i mitt eget namn.Plötsligt så har två andra tjejer registrerat namnet och vill börja använda namnet för ja vad då, ... jo, en hundskola!! Jag har ansökt om hävning av deras namn med bakgrund att jag kan påvisa att jag haft namnet i bruk under en lång tid och är etablerad inom hundvärlden och de har nu i sin tur bestridit mig så nu kommer fallet troligen att hamna uppe i tingsrätten.. :( Detta gör mig både ledsen och arg för jag har jobbat hårt för att skapa mitt namn och mitt företag. Jag skriver detta för att ni skall veta att jag kan bli tvingad att byta ut allt som har med namnet att göra, men vi är inte där än, jag kommer inte att ge dom mitt namn utan att ha gjort precis allt jag kan för att försvara mig.
Så nej, denna hösten kunde ha börjat bättre...
söndag 28 augusti 2011
Mycket nu,,, som vanligt
Hej allihopa!
Sen sist har inte mycket hänt förutom jobb och jobb och mys i skogen med mina hundar. En kväll tillbringade jag dock med att åka tidsmaskin genom att först gå på Stefan Sundström
och därefter Nymphet Noodlers som återförenades för en kväll på Sticky Fingers i Göteborg.
Helt suveränt med Ian från Soundtrack som förband, och där och då lovade jag mig själv att ta hand om den sidan av mig som gillar kultur, öl och underbara vänner som spelar fantastisk musik. Mitt djurintresse och mitt arbete med detta har tagit över de senaste åren helt och hållet men det skall det bli ändring på! Det ena utesluter inte det andra.Man kan jobba men man måste också vara med i världen utanför, den som ger en energi tillbaks.
Med denna insikt har jag nu gett mig tusan på att komma iväg för att avnjuta Weeping Willows då dom kommer om några veckor. Först och främst är musiken helt underbar men icke att förglömma är grabbarna i bandet några av de vackraste människor jag känner, så för att kunna umgås på ett helt naturligt sätt har jag faktiskt tagit ut några semesterdagar i samband med deras spelning...;)
Jag och Cilla har varit nere i Alvesta för en helg med Curt Blixt som har lärt oss allt om BPH testet och hur man läser signaler hos hundar som utsetts för press av olika slag. Mycket lärorikt!
Jag har även utsett och träffat min projekthund som jag skall utvärdera under året, mycket spännande hund men jag måste be att få återkomma gällande henne och utredningen.
Jag har mycket på gång via firman just nu, föreläsningar och privata kunder med utredningar. Dessutom har hundutbildningsgruppen "informerat" mig om att jag skall prata djursjukvård i Stockhom i januari på deras dagisutbildning...:)Inte mig emot, deras utbildningar är superseriösa och av mycket hög kvalitet så jag känner mig hedrad att bli tillfrågad som vanligt!
Imorgon kör jag en föreläsning om katternas beteende på kliniken
och nästa vecka är det hundarnas tur.
Roligt att så många är anmälda! Väl mött där!
Sen sist har inte mycket hänt förutom jobb och jobb och mys i skogen med mina hundar. En kväll tillbringade jag dock med att åka tidsmaskin genom att först gå på Stefan Sundström
och därefter Nymphet Noodlers som återförenades för en kväll på Sticky Fingers i Göteborg.
Helt suveränt med Ian från Soundtrack som förband, och där och då lovade jag mig själv att ta hand om den sidan av mig som gillar kultur, öl och underbara vänner som spelar fantastisk musik. Mitt djurintresse och mitt arbete med detta har tagit över de senaste åren helt och hållet men det skall det bli ändring på! Det ena utesluter inte det andra.Man kan jobba men man måste också vara med i världen utanför, den som ger en energi tillbaks.
Med denna insikt har jag nu gett mig tusan på att komma iväg för att avnjuta Weeping Willows då dom kommer om några veckor. Först och främst är musiken helt underbar men icke att förglömma är grabbarna i bandet några av de vackraste människor jag känner, så för att kunna umgås på ett helt naturligt sätt har jag faktiskt tagit ut några semesterdagar i samband med deras spelning...;)
Jag och Cilla har varit nere i Alvesta för en helg med Curt Blixt som har lärt oss allt om BPH testet och hur man läser signaler hos hundar som utsetts för press av olika slag. Mycket lärorikt!
Jag har även utsett och träffat min projekthund som jag skall utvärdera under året, mycket spännande hund men jag måste be att få återkomma gällande henne och utredningen.
Jag har mycket på gång via firman just nu, föreläsningar och privata kunder med utredningar. Dessutom har hundutbildningsgruppen "informerat" mig om att jag skall prata djursjukvård i Stockhom i januari på deras dagisutbildning...:)Inte mig emot, deras utbildningar är superseriösa och av mycket hög kvalitet så jag känner mig hedrad att bli tillfrågad som vanligt!
Imorgon kör jag en föreläsning om katternas beteende på kliniken
och nästa vecka är det hundarnas tur.
Roligt att så många är anmälda! Väl mött där!
lördag 6 augusti 2011
rapport från bakom laggår´n
Hej! Nu var det så där länge sedan igen... hinner inte riktigt med. Sedan sist har den gamle Kompis nu 11 år fått visa att han minsann också kan genom att tuffa fram och klara den öppna klassen i viltspår. Han är helskön och trots att det tar honom ungefär 13-14 minuter mer än Dito så är han stadig och snurrar egentligen ingenting förutom vid de blodlösa återgångsvinklarna. Jag är så kär i min gamle vän.
Är man en gammal vallhud är det tur att det är sköldisar man vallar...
Just nu känns det lite tungt för han har en svacka på grund av framförallt en öroninflammation som gör riktigt ont, det ser man på lång väg. Han får både rimadyl, örondroppar och morfin så nu har det börjat vända. Hönsmamman har ju möjlighet att döna på med behandlingen så det har vi gjort. Han är även kort i steget och lite dämpad i sitt allmäntillstånd så för mig har det varit jobbigt, jag går och sneglar på honom mest hela tiden för att utröna hur han mår. Oundvikligt är ju att man börjar att förbereda sig på ett tungt beslut då han inte kan vara med längre på ett sätt som är honom värdigt.
Morfar visar hur det går till
Jag har avlivat ett helt gäng med gamla djur på jobbet under de senaste veckorna och det är inte svårt att sätta sig in i deras känsla. :( Men men, det är inte dags för oss än, så mycket vet jag. Han hänger på på våra promenader som nu i och för sig går långsamt på grund av valpen, men vi är ju dock ute i 1 ,5 timmar i stöten generellt. Han springer, nosar, tuffar och gräver när vi pausar så visst har han också kul.Här har Dito fått igång honom
Dito är däremot i toppkondition och skitig och glad som aldrig förr! Tycker väl kanske att det är dålig fart på promenaderna med gamle gubben och lille valpen...men det löser han genom att vara oerhört lyhörd i skogen, komma så fort jag visslar och då låter jag honom röra sig lös. Han springer nog ungefär 20 gånger den sträckan vi andra går.
Han älskar sin systerson och dom umgås jättefint med varandra. Det är nästan att Dito är lite för snäll men jag är bara glad för det.
>
What comes around goes around...
Aldrig har en valp kunnat känna sig så trygg och glad då han ju faktiskt har både sin morfar och morbror som verkligen ser till att han har det fint. Dito verkar sugen på att starta i nått så vi får väl se vad vi kan hitta på... man undrar ju lite hur det hade gått med brukslydnaden på honom... hmm, vi får se.
Fido, Fido Fido Fido. Han har utvecklats till en härlig kramig, kärleksfull unghund på nu 20 veckor. Han är den mest humoristiska hund jag någonsin haft, han skrattar med hela kroppen när han har hittat på något roligt och han är allt annat än blyg för att göra just det, hitta på saker.... Han har varit i stan, tittat på spårvagnar, fikat på café i majorna, åkt liten motorgummibåt till Marstrand, flörtat järnet med folk på Marstrands strög, lärt sig simma riktigt bra, hämta metallapporter,.tappat en massa tänder, protesterat vid kloklippningar, lärt sig fotplaceringen i bakåtmarch och ingångar med hjälp av klossen. Han är en riktigt rolig träningshund som är mycket förtjust i att leka, bära och att träna. Han tänker faktiskt till och med efter före till skillnad från en viss annan som börjar på Di - och slutar på to.:)Fido kan också hålla en träningsfokus mycket längre än jag upplevde med de andra så om jag bara skärper mig, prioriterar min tid rätt, så hoppas jag att vi skall hinna starta i tävling till våren.
Alla älskar vi vår Fido!
fredag 24 juni 2011
Fidos första blodspår....
Fido, 12 veckor gör sin spårdebut
Första gången var det liiite läskigt så "Smygande fluffet" smög sakta men säkert genom djungeln. Men fy tusan vad kul det var med klöven så fort man förstod att den inte sparkades!
Första gången var det liiite läskigt så "Smygande fluffet" smög sakta men säkert genom djungeln. Men fy tusan vad kul det var med klöven så fort man förstod att den inte sparkades!
onsdag 15 juni 2011
Vi och dom....
Om ni trycker på titeln kommer ni till en insändare som Barbro Börjesson, känd från SVTs "Gó kväll" har fått publicerad i senaste numret av Hundsport. När jag läser hennes text förstår jag att hon är heligt förbannad på någon/något och att hon vill ha sagt en hel massa gällande hennes kritiker, sen förstår jag inte så mycket mer...
Mitt problem är, förutom att jag anser att hennes artikel är osaklig, förvirrad och generaliserande på ett grovt förolämpande sätt, om man nu är en av dom som antas räknas som en "mjukare" instruktör, är att hon använder sig av tankesättet "Vi mot Dom". Det är väl verkligen inget tankesätt som kommer att hjälpa gällande att börja en vettig diskussion gällande de träningsmetoder man väljer att använda. Det skapar enbart fler arga insändare, fler generaliseringar och fler oriktiga påståenden angående X eller Y.
Jag anser dessutom att skall man skriva en insändare med ett kraftigt innehåll angående att man känner sig kränkt av enskilda individers förutfattade meningar gällande en själv,,, ja då får man allt hålla sig ifrån att generalisera ihop en stor grupp av instruktörskollegor som aktivt har gjort ett val gällande sin träningsideologi.
Jag tar gärna upp debatten med Barbro angående hennes otaliga avsnitt där hon kastar saker både på och efter hundarna för att skrämma dom så pass att dom avbryter sina beteende, hon får ägarna att rya och skälla på hunden och då hunden förvirrat slutar att agera så kramar B om dom och problemet anses löst. Eller? Om det inte är så så får man nog sluta att redigera på det sätt som görs för det är detta budskap som kommer fram i rutan.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, att trycka bort utagerade beteenden utan att ta reda på orsak, eller heller för den delen erbjuda för hunden ett annat alternativ, är som att sätta en kork i rumpan på hunden med diarré, som att flytta till ett hus så inte grannarna störs av de stressade ylen då hunden är ensam, att trycka ner hunden i hundmöten så att den inte vågar agera trots att känslan är detsamma, det är förkastligt. Så är det och det står jag för att jag anser.
Hälsn "Eventuellt en av de som kallas för velourhuligan".
p.s Gällande hennes utspel mot Anders Hallgren så bottnar det (tror jag) i att han i sin tur kritiserat henne för bland annat detta som jag tagit upp här i min text.
Mitt problem är, förutom att jag anser att hennes artikel är osaklig, förvirrad och generaliserande på ett grovt förolämpande sätt, om man nu är en av dom som antas räknas som en "mjukare" instruktör, är att hon använder sig av tankesättet "Vi mot Dom". Det är väl verkligen inget tankesätt som kommer att hjälpa gällande att börja en vettig diskussion gällande de träningsmetoder man väljer att använda. Det skapar enbart fler arga insändare, fler generaliseringar och fler oriktiga påståenden angående X eller Y.
Jag anser dessutom att skall man skriva en insändare med ett kraftigt innehåll angående att man känner sig kränkt av enskilda individers förutfattade meningar gällande en själv,,, ja då får man allt hålla sig ifrån att generalisera ihop en stor grupp av instruktörskollegor som aktivt har gjort ett val gällande sin träningsideologi.
Jag tar gärna upp debatten med Barbro angående hennes otaliga avsnitt där hon kastar saker både på och efter hundarna för att skrämma dom så pass att dom avbryter sina beteende, hon får ägarna att rya och skälla på hunden och då hunden förvirrat slutar att agera så kramar B om dom och problemet anses löst. Eller? Om det inte är så så får man nog sluta att redigera på det sätt som görs för det är detta budskap som kommer fram i rutan.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, att trycka bort utagerade beteenden utan att ta reda på orsak, eller heller för den delen erbjuda för hunden ett annat alternativ, är som att sätta en kork i rumpan på hunden med diarré, som att flytta till ett hus så inte grannarna störs av de stressade ylen då hunden är ensam, att trycka ner hunden i hundmöten så att den inte vågar agera trots att känslan är detsamma, det är förkastligt. Så är det och det står jag för att jag anser.
Hälsn "Eventuellt en av de som kallas för velourhuligan".
p.s Gällande hennes utspel mot Anders Hallgren så bottnar det (tror jag) i att han i sin tur kritiserat henne för bland annat detta som jag tagit upp här i min text.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
%5B1%5D.jpg)
