C-G Siewertsson, beteendeveterinär

Jahaja,,, nu är det bara en gång kvar på problemhundsutbildningen för hundutbildningsgruppen. Det kommer att kännas tomt och sorgligt. Så mycket som jag har lärt mig. Nu senast hade vi en veterinär från Växjö som hade hela helgen till att prata med oss om medicinska orsaker till beteendeförändringar. Han var mycket intressant att lyssna på, även för mig som ju redan har en del kunskap i ämnet. Han kom med en hel del nytt och det spännande att höra hur en svensk veterinär tänker då det gäller psykofarmaka på hund.

På mina utbildningar utomlands så var det inte ett dugg konstigt att använda en hel del riktigt kraftiga preparat för att dämpa ångest och så vidare. C-G kunde använda sig av Selegelin, serotoninhämmare, men i övrigt tänkte han precis som mig. Att man framför allt använder sig av Zylkene och DAP om man startar upp en beteende-förändring som behöver lite hjälp med att hålla stressen och oron nere.

Jag har precis en diskussion på ett av hundforumen med en man som tänker starta upp ett "hundrehab" där han skall köra Cesar Millans metoder så gott han kan, för utbildad, det är han inte...

Det som frustrerar mig allra mest i dessa diskussioner är att enligt CMs lära så är problemet alltid orsakat av dåligt ledarskap i samband med en hund som är dominant. Vad händer då med hunden som har problem med smärta, magsår, hormonrubbningar, tandvärk och så vidare, jo, inte nog med att den inte blir utredd för diagnosen är ju redan klar, dåligt ledarskap, den blir dessutom korrigerad då den utför beteenden som mycket sannorlikt har sitt ursprung i det fysiska på ett eller annat sätt. Sorgligt.

Bilden på Kompis brutna svans som påverkade hans humör en hel del....


För att hålla er uppdaterade gällande mitt Nosvisnamnäventyr så har jag träffat min advokat som är mycket optimistisk gällande mina chanser i tingsrätten. Hon var mycket imponerad av alla intyg från människor i branschen som har tagit sig tiden att hjälpa mig att bevisa min etablering. Så nu väntar jag bara på kallelsen och jag känner mig supertaggad måste jag säga.

Vi hörs snart igen.