Hej! Nu var det så där länge sedan igen... hinner inte riktigt med. Sedan sist har den gamle Kompis nu 11 år fått visa att han minsann också kan genom att tuffa fram och klara den öppna klassen i viltspår. Han är helskön och trots att det tar honom ungefär 13-14 minuter mer än Dito så är han stadig och snurrar egentligen ingenting förutom vid de blodlösa återgångsvinklarna. Jag är så kär i min gamle vän.
Är man en gammal vallhud är det tur att det är sköldisar man vallar...
Just nu känns det lite tungt för han har en svacka på grund av framförallt en öroninflammation som gör riktigt ont, det ser man på lång väg. Han får både rimadyl, örondroppar och morfin så nu har det börjat vända. Hönsmamman har ju möjlighet att döna på med behandlingen så det har vi gjort. Han är även kort i steget och lite dämpad i sitt allmäntillstånd så för mig har det varit jobbigt, jag går och sneglar på honom mest hela tiden för att utröna hur han mår. Oundvikligt är ju att man börjar att förbereda sig på ett tungt beslut då han inte kan vara med längre på ett sätt som är honom värdigt.
Morfar visar hur det går till
Jag har avlivat ett helt gäng med gamla djur på jobbet under de senaste veckorna och det är inte svårt att sätta sig in i deras känsla. :( Men men, det är inte dags för oss än, så mycket vet jag. Han hänger på på våra promenader som nu i och för sig går långsamt på grund av valpen, men vi är ju dock ute i 1 ,5 timmar i stöten generellt. Han springer, nosar, tuffar och gräver när vi pausar så visst har han också kul.Här har Dito fått igång honom
Dito är däremot i toppkondition och skitig och glad som aldrig förr! Tycker väl kanske att det är dålig fart på promenaderna med gamle gubben och lille valpen...men det löser han genom att vara oerhört lyhörd i skogen, komma så fort jag visslar och då låter jag honom röra sig lös. Han springer nog ungefär 20 gånger den sträckan vi andra går.
Han älskar sin systerson och dom umgås jättefint med varandra. Det är nästan att Dito är lite för snäll men jag är bara glad för det.
>
What comes around goes around...
Aldrig har en valp kunnat känna sig så trygg och glad då han ju faktiskt har både sin morfar och morbror som verkligen ser till att han har det fint. Dito verkar sugen på att starta i nått så vi får väl se vad vi kan hitta på... man undrar ju lite hur det hade gått med brukslydnaden på honom... hmm, vi får se.
Fido, Fido Fido Fido. Han har utvecklats till en härlig kramig, kärleksfull unghund på nu 20 veckor. Han är den mest humoristiska hund jag någonsin haft, han skrattar med hela kroppen när han har hittat på något roligt och han är allt annat än blyg för att göra just det, hitta på saker.... Han har varit i stan, tittat på spårvagnar, fikat på café i majorna, åkt liten motorgummibåt till Marstrand, flörtat järnet med folk på Marstrands strög, lärt sig simma riktigt bra, hämta metallapporter,.tappat en massa tänder, protesterat vid kloklippningar, lärt sig fotplaceringen i bakåtmarch och ingångar med hjälp av klossen. Han är en riktigt rolig träningshund som är mycket förtjust i att leka, bära och att träna. Han tänker faktiskt till och med efter före till skillnad från en viss annan som börjar på Di - och slutar på to.:)Fido kan också hålla en träningsfokus mycket längre än jag upplevde med de andra så om jag bara skärper mig, prioriterar min tid rätt, så hoppas jag att vi skall hinna starta i tävling till våren.
Alla älskar vi vår Fido!
%5B1%5D.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar