måndag 29 september 2008
En utter i Norge....
Alla andra tränar hund men jag filmar en naturdokumentär om bassänguttern... en sällsynt art som simmar så där bra. :)
Rescue Ink rules!!!!
Kolla in de här grabbarna! De som känner mig vet att tycker jag väldigt mycket om både tatueringar (och även tatuerare).:)
Satt och slöade i soffan och tittade på Ellens pratshow. Hon hade med dessa fina grabbar som startat en organisation som hjälper misshandlade djur i USA. Stora, tatuerade och i de flestas ögon ganska rugigga och skrämmande grabbar. Jag har ju i hela mitt liv privat umgåtts med människor som inte alltid ser ut som den satta normen och har alltid hävdat att de är de skönaste, snällaste och oftast mest intressanta. Här är ett strålande exempel!
Smarta killar, de använder sitt yttre för att skrämma de som tror att de är farliga pgr av sitt yttre, får fullt tillträde att gå in och plocka missskötta marsvin, hundar, eller vad de nu hittar. Dagen efter åker de ut till skolor för att undervisa barn om hur de skall sköta sin karma... Coool!!!! Sånt här gör mig glad!
Vad var det jag sa!!!!! MVG!
Cilla och Ozzy från Tvååker i somras
Det visste vi ju redan,Ozzy klarade sitt första delprov galant och nu är det dags på lördag för det nästa provet där hundarna skall visa upp sig i olika eventuella arbetsmiljöer och situationer som kan komma i framtiden som arbetande vårdhund. Vi är sååå stolta över storebror och önskar att man fick vara en fluga på väggen eller en fästing bakom luggen så att man inte missade att se honom briljera på lördag! :)
Själva har jag och Dito varit på introduktionsrallylydnad och det var inte så lätt.... För det första blir men bokstavligt helt snurrig när man skall följa spiralskyltar, 360 graders svängar sen springa fram till nästa skylt osv. Första vändan blev ganska förvirrad då varken jag eller Dito visste "hur eller varför" men redan andra gången gick det lite bättre. Jag har ju svårt för att locka med godisen och att släppa allt "lydnadstänk". Lockandet för mig innebär ju att hunden inte lär sig ett jota och när han till exempel satte sig snett framför mig är det svårt som klickertränare att inte vänta ut honom tills han själv kommer på vad jag vill. Men roligt var det!
Jag måste anmäla mig till nästa tävling med Kompis för vi är verkligen redo för vårt LP2 och min målsättning är ju faktiskt både LP2 och att starta i 3an innan årets slut. Pust och stön!
Kry har debuterat i lydnadsklass 1 med första pris!!!! 9 månader gammal...
Dessutom vill vi ju avundsjukt gratta våra härliga kurskompisar Siv och Kry som idag startat i Lydnadsklass 1 med ett 1:a pris!!!! Kry är 9 månader!!!!! Dito känns inte ens i närheten av att kunna hålla ihop för ett helt program än. Dock kan han många delar och vi måste nog lägga upp träningen för att börja sätta ihop grejerna och få fram uthålligheten.
Igen, supergrattis mina fina hundkompisar både 2 benta och 4 tassade!!!! :)
Det visste vi ju redan,Ozzy klarade sitt första delprov galant och nu är det dags på lördag för det nästa provet där hundarna skall visa upp sig i olika eventuella arbetsmiljöer och situationer som kan komma i framtiden som arbetande vårdhund. Vi är sååå stolta över storebror och önskar att man fick vara en fluga på väggen eller en fästing bakom luggen så att man inte missade att se honom briljera på lördag! :)
Själva har jag och Dito varit på introduktionsrallylydnad och det var inte så lätt.... För det första blir men bokstavligt helt snurrig när man skall följa spiralskyltar, 360 graders svängar sen springa fram till nästa skylt osv. Första vändan blev ganska förvirrad då varken jag eller Dito visste "hur eller varför" men redan andra gången gick det lite bättre. Jag har ju svårt för att locka med godisen och att släppa allt "lydnadstänk". Lockandet för mig innebär ju att hunden inte lär sig ett jota och när han till exempel satte sig snett framför mig är det svårt som klickertränare att inte vänta ut honom tills han själv kommer på vad jag vill. Men roligt var det!
Jag måste anmäla mig till nästa tävling med Kompis för vi är verkligen redo för vårt LP2 och min målsättning är ju faktiskt både LP2 och att starta i 3an innan årets slut. Pust och stön!
Kry har debuterat i lydnadsklass 1 med första pris!!!! 9 månader gammal...
Dessutom vill vi ju avundsjukt gratta våra härliga kurskompisar Siv och Kry som idag startat i Lydnadsklass 1 med ett 1:a pris!!!! Kry är 9 månader!!!!! Dito känns inte ens i närheten av att kunna hålla ihop för ett helt program än. Dock kan han många delar och vi måste nog lägga upp träningen för att börja sätta ihop grejerna och få fram uthålligheten.
Igen, supergrattis mina fina hundkompisar både 2 benta och 4 tassade!!!! :)
söndag 28 september 2008
Äntligen fattat hur man lägger upp en film....!
En liten film om hur man tränar hund inne i en bil för att det spöregnar utanför......
onsdag 24 september 2008
Tema Dito!
En fin bild Anette har tagit inför Ditos klippning nästa vecka
Mina rara föräldrar har lånat Kompis i några dagar för att leta svamp och göra annat mysigt. Med andra ord har jag bara en svart buse kvar hemma och direkt tänkte jag att nu djäklar!
Äntligen har jag och min härliga väninna Diana kunnat hitta en tid för att fika, snacka strunt och beundra hennes aldeles nya fina gossebebis Ville! Detta innebar att jag och Dito åkte spårvagn för andra gången i hans liv och tog oss in till avenyn. Dito ser ut som om han aldrig har gjort något annat och traskar lugnt och glatt fram i slakt koppel som om det var vardag för honom.... Fiket på Stadsteatern var inte heller något konstigt och han lägger sig direkt till ro under bordet. När vi fikat, sladdrat, och sen efter en promenad upp till Johanneberg för att hämta ytterligare en fin liten son Aaron, så knatade jag och min duktiga vovve vidare ner genom Chalmers skolområde.
Där hittar vi en lång och läskig gallertrappa och när jag vet att en räddningshund testas för just detta, att våga gå upp för en sån, tog vi oss utan problems upp för hela trappan (nästan upp till himlen) :)
Sen på nästa spårvagn ner till nordstan där han fortsätter att glatt trava på vid min sida, fortfarande slakt koppel, rakt igenom hela härligheten, åka lite hissar upp till parkeringshuset, och sen vidare genom en gångtunnel med dragspelare ut till centralstation. Fortfarande så cool och duktig att jag nästan inte kunde tro det! Spårvagnen hem var en baggis och väl hemma var jag nu så stolt över min fina hund att hjärtat nästan ploppar ut! Inte en gång gick han upp i varv eller börjar snurra/skälla eller annat.
Vi har inte varit i närheten av denna sorts miljö sen han gjorde det sist när han var 4 månader men det fanns kvar, ganska fantastiskt faktiskt!
I love You lille luddhuvve!!!!
Mina rara föräldrar har lånat Kompis i några dagar för att leta svamp och göra annat mysigt. Med andra ord har jag bara en svart buse kvar hemma och direkt tänkte jag att nu djäklar!
Äntligen har jag och min härliga väninna Diana kunnat hitta en tid för att fika, snacka strunt och beundra hennes aldeles nya fina gossebebis Ville! Detta innebar att jag och Dito åkte spårvagn för andra gången i hans liv och tog oss in till avenyn. Dito ser ut som om han aldrig har gjort något annat och traskar lugnt och glatt fram i slakt koppel som om det var vardag för honom.... Fiket på Stadsteatern var inte heller något konstigt och han lägger sig direkt till ro under bordet. När vi fikat, sladdrat, och sen efter en promenad upp till Johanneberg för att hämta ytterligare en fin liten son Aaron, så knatade jag och min duktiga vovve vidare ner genom Chalmers skolområde.
Där hittar vi en lång och läskig gallertrappa och när jag vet att en räddningshund testas för just detta, att våga gå upp för en sån, tog vi oss utan problems upp för hela trappan (nästan upp till himlen) :)
Sen på nästa spårvagn ner till nordstan där han fortsätter att glatt trava på vid min sida, fortfarande slakt koppel, rakt igenom hela härligheten, åka lite hissar upp till parkeringshuset, och sen vidare genom en gångtunnel med dragspelare ut till centralstation. Fortfarande så cool och duktig att jag nästan inte kunde tro det! Spårvagnen hem var en baggis och väl hemma var jag nu så stolt över min fina hund att hjärtat nästan ploppar ut! Inte en gång gick han upp i varv eller börjar snurra/skälla eller annat.
Vi har inte varit i närheten av denna sorts miljö sen han gjorde det sist när han var 4 månader men det fanns kvar, ganska fantastiskt faktiskt!
I love You lille luddhuvve!!!!
Ozzy kommer att få MVG på lördag!
Idag var vi iväg på GMBK och körde igenom de moment som Cilla och Ozzy skall visa upp för att bli diplomerade på lördag. Detta är det första steget mot en vårdhundsekipagelicens. Ozzy skall visa att han lugnt och intresserat kan bli hanterad av främmande människor, vara följsam med sin förare och att han lugnt klarar av att föraren lämnar honom kvar på platser för att vänta. Han är en nu 2 årig grabb som faktiskt börjar kännas väldigt vuxen. Han tycker det är toppen att träna och gör hela tiden sitt bästa! Detta kommer att gå fint Cilla!
Vi satt efteråt i bilen och diskuterade det här med utbildningar och vad man kan kalla sig efter man genomgått dessa.
Själv sitter jag ju numer med en hel del kunskap om inlärning och beteende och har snart avslutat mitt 2:a år av klickertränarutbildning. Trots att jag börjar känna mig ganska säker på vad jag kan (och inte kan heller för den delen) så känns det som att man skall vara mycket ödmjuk i den här världen då det gäller att träna hundar och deras ägare. Jag har ju haft turen att lära känna och gå utbildningar för precis de människor som jag har snokat fram som de bästa inom deras områden och när man sätter deras talang och kunskap i relation med sin egen erfarenhet så inser man att det finns mycket kvar att lära. Däremot känner jag väl nu att jag har mycket att erbjuda den "vanliga" hundägaren eller den som vill prova på att konvertera sin hund till inlärning med positiv förstärkning och negativt straff. Man har kanske tröttnat på att ge sin hund fysiska och mentala korrigeringar genom att vråla, trycka på rumpor, dra i koppel osv. Då kan jag absolut hjälpa.
Då när man sitter där och känner sig ödmjuk, så kan jag inte hjälpa att bli ganska förbannad då andra "hundskolor" lägger upp att de har klickerinstruktörsutbildningar som går över ett fåtal dagar (4!). Förkunskaper är att man är någon sorts instruktör eller "genuint intresserad av klicker". 4 dagar..... Lärarna anser med andra ord att de är tillräckligt duktiga för att inte bara vidarebefodra sin kunskap till en "vanlig" kursdeltagare, utan att de även kan instruera de som sen skall kunna kalla sig klickerinstruktörer.
Här sitter man själv och undrar... var har denna person själv gått sin utbildning någonstans för att kunna utbilda instruktörer på 4 dagar när Canis som är den organisationen som har varit de som varit klickerträningens flaggskepp i Norden, när Canis huvudinstruktörer själva tar 2 år på sig för att, efter ha handplockat de sökande, kräver en 2 årig utbildning för att få kalla sig instruktör. Konstigt eller hur....?
Jag vet i alla fall vad jag själv har valt och varför och vem av dessa skolor jag anser vara mest seriösa.
Vi satt efteråt i bilen och diskuterade det här med utbildningar och vad man kan kalla sig efter man genomgått dessa.
Själv sitter jag ju numer med en hel del kunskap om inlärning och beteende och har snart avslutat mitt 2:a år av klickertränarutbildning. Trots att jag börjar känna mig ganska säker på vad jag kan (och inte kan heller för den delen) så känns det som att man skall vara mycket ödmjuk i den här världen då det gäller att träna hundar och deras ägare. Jag har ju haft turen att lära känna och gå utbildningar för precis de människor som jag har snokat fram som de bästa inom deras områden och när man sätter deras talang och kunskap i relation med sin egen erfarenhet så inser man att det finns mycket kvar att lära. Däremot känner jag väl nu att jag har mycket att erbjuda den "vanliga" hundägaren eller den som vill prova på att konvertera sin hund till inlärning med positiv förstärkning och negativt straff. Man har kanske tröttnat på att ge sin hund fysiska och mentala korrigeringar genom att vråla, trycka på rumpor, dra i koppel osv. Då kan jag absolut hjälpa.
Då när man sitter där och känner sig ödmjuk, så kan jag inte hjälpa att bli ganska förbannad då andra "hundskolor" lägger upp att de har klickerinstruktörsutbildningar som går över ett fåtal dagar (4!). Förkunskaper är att man är någon sorts instruktör eller "genuint intresserad av klicker". 4 dagar..... Lärarna anser med andra ord att de är tillräckligt duktiga för att inte bara vidarebefodra sin kunskap till en "vanlig" kursdeltagare, utan att de även kan instruera de som sen skall kunna kalla sig klickerinstruktörer.
Här sitter man själv och undrar... var har denna person själv gått sin utbildning någonstans för att kunna utbilda instruktörer på 4 dagar när Canis som är den organisationen som har varit de som varit klickerträningens flaggskepp i Norden, när Canis huvudinstruktörer själva tar 2 år på sig för att, efter ha handplockat de sökande, kräver en 2 årig utbildning för att få kalla sig instruktör. Konstigt eller hur....?
Jag vet i alla fall vad jag själv har valt och varför och vem av dessa skolor jag anser vara mest seriösa.
måndag 22 september 2008
Tränat lite vovve
Ozzy, en blivande stjärna!
Cilla och Ozzy skall upp för vårdhundstest till helgen och de skall visa upp lite olika färdigheter. Bland annat skall Ozzy kunna gå lugnt och fint brevid en rullator eller en person med andra hjälpmedel. Cilla kommer hela tiden att gå med men det är ju viktigt att den person som de jobbar med känner sig trygg och utvald av en vårdhund.
Vi började med att försöka visa honom vad vi var ute efter och att det inte var ett fotgående utan att han bara lugnt och fint gå vid sidan med blicken framåt. Det kändes som om momentet vi ville ha är detsamma som en sk "jaktfot", där hunden också går vid sidan utan att titta på föraren. Så vi satte upp två skålar i varsin ända av en sträcka där de gick emellan. Gick Ozzy för fort eller började dra iväg mot belöningen framför honom, vände Cilla på steken och går åt andra hållet. Då han däremot gick lugnt och fint trots att det goda lockade, fick han klick och springa fram och ta sin korv. Han trodde ju förstås i början att det handlade om fotgående så vi började snabbt att bara klicka när blicken var riktad framåt och då han går med en lugnare kroppshållning än den han har i fotet,där han studsar fram och tittar på Cilla. Han var jätteduktig och förstod snart vad det handlade om.
Nu är det ju så att han älskar att träna och apellplanen innebär träning för honom och då fokuserar han och är mycket följsam, annat kan det bli när de går i "vardagsmiljö". Då vill han gärna kissa, lukta och drar även ibland i kopplet. Min tanke är att vi utnyttjar först faktumet att han är inställd på träning på klubben, lär honom vad vi är ute efter, sätter på ett kommando när han har fattat och först därefter tar ut honom i en miljö där annat lockar och han inte "tänker träning". Så småningom kommer deras tjänstetäcke dessutom tala om för honom att de jobbar och då blir också det tydligare för honom.
Kompis tränade inkallande med ställande och det funkar fint med extern belöning och Dito var också duktig på inkallning med utgångsställningar och även han klarar nu av att springa förbi en externbelöning! Gullegubbe!!!
Dessutom träffade Kompis en gammal flamma från när han var tonåring, en väldigt foxy boxer som är precis lika gammal.... Det var säkert 6 år sedan sist men de kände allt igen varann....:)
Cilla och Ozzy skall upp för vårdhundstest till helgen och de skall visa upp lite olika färdigheter. Bland annat skall Ozzy kunna gå lugnt och fint brevid en rullator eller en person med andra hjälpmedel. Cilla kommer hela tiden att gå med men det är ju viktigt att den person som de jobbar med känner sig trygg och utvald av en vårdhund.
Vi började med att försöka visa honom vad vi var ute efter och att det inte var ett fotgående utan att han bara lugnt och fint gå vid sidan med blicken framåt. Det kändes som om momentet vi ville ha är detsamma som en sk "jaktfot", där hunden också går vid sidan utan att titta på föraren. Så vi satte upp två skålar i varsin ända av en sträcka där de gick emellan. Gick Ozzy för fort eller började dra iväg mot belöningen framför honom, vände Cilla på steken och går åt andra hållet. Då han däremot gick lugnt och fint trots att det goda lockade, fick han klick och springa fram och ta sin korv. Han trodde ju förstås i början att det handlade om fotgående så vi började snabbt att bara klicka när blicken var riktad framåt och då han går med en lugnare kroppshållning än den han har i fotet,där han studsar fram och tittar på Cilla. Han var jätteduktig och förstod snart vad det handlade om.
Nu är det ju så att han älskar att träna och apellplanen innebär träning för honom och då fokuserar han och är mycket följsam, annat kan det bli när de går i "vardagsmiljö". Då vill han gärna kissa, lukta och drar även ibland i kopplet. Min tanke är att vi utnyttjar först faktumet att han är inställd på träning på klubben, lär honom vad vi är ute efter, sätter på ett kommando när han har fattat och först därefter tar ut honom i en miljö där annat lockar och han inte "tänker träning". Så småningom kommer deras tjänstetäcke dessutom tala om för honom att de jobbar och då blir också det tydligare för honom.
Kompis tränade inkallande med ställande och det funkar fint med extern belöning och Dito var också duktig på inkallning med utgångsställningar och även han klarar nu av att springa förbi en externbelöning! Gullegubbe!!!
Dessutom träffade Kompis en gammal flamma från när han var tonåring, en väldigt foxy boxer som är precis lika gammal.... Det var säkert 6 år sedan sist men de kände allt igen varann....:)
1:a semesterveckan!!!.......
Mys!
"Kava"
Jag åkte med mina föräldrar till vårt hus i snapphaneskogarna för att snoka efter svamp, lägga spår och äta gott, sova och läsa gamla tidningar. Det var underbart skönt! Jag klippte ner Kompis till en släthårig schnauzer och gick dessutom på Dito och hans stora hemska 1:årsrufs som snart kommer att bli bortklippt också.... Han tovar ihop för att han älskar att bada i sump och sen gnugga sig "torr" i granrisen...
Jag har gett upp!
Sen var det att ta sig hem igen för att gå på kräftskiva med kollegorna på Smådjursakuten. Det var också mycket trevligt och det var skönt att bara kunna sitta och snacka strunt och äta gott ihop med alla nu innan mina vägar bär mot Kungälv. Jag har haft turen att jobba ihop med många härliga människor på alla de olika kliniker jag arbetat på och Smådjursakuten är inget undantag. Jag kommer att sakna dom!
"Kava"
Jag åkte med mina föräldrar till vårt hus i snapphaneskogarna för att snoka efter svamp, lägga spår och äta gott, sova och läsa gamla tidningar. Det var underbart skönt! Jag klippte ner Kompis till en släthårig schnauzer och gick dessutom på Dito och hans stora hemska 1:årsrufs som snart kommer att bli bortklippt också.... Han tovar ihop för att han älskar att bada i sump och sen gnugga sig "torr" i granrisen...
Jag har gett upp!
Sen var det att ta sig hem igen för att gå på kräftskiva med kollegorna på Smådjursakuten. Det var också mycket trevligt och det var skönt att bara kunna sitta och snacka strunt och äta gott ihop med alla nu innan mina vägar bär mot Kungälv. Jag har haft turen att jobba ihop med många härliga människor på alla de olika kliniker jag arbetat på och Smådjursakuten är inget undantag. Jag kommer att sakna dom!
söndag 14 september 2008
Tillbaka med fötterna ner och huvudet upp, med näppe...
Lånade tillbaka fina Tomo för att han skulle få leka med sina vänner, visst är han söt! Han har det nästan oförskämt bra hos sin nya familj men hundkompisar måste man få busa med ibland.
Har tillbringat de sista 2 dagarna med att snyta mig, äta fishermans friend och sooova. Snuvan har precis börjat vända och det var inte mer än rättvist för jag har faktiskt äntligen semester!!!!!! 4 veckors "ta det lugnt, försöka fixa sånt man aldrig hinnertid"! Välbehövligt.
Åkte till Stockholm på kurs för Sarah Heath en av de högst rankade beteendevetande veterinärerna vi har i världen. Hon höll en 2 dagars kurs för klinikfolk om hundens naturliga beteende, myten om "dominans" den senila hunden, den överviktiga hundens beteende, hur vi skall hantera hundars språk och rädslor hos oss på klinikerna för att minska oron hos hunden. Dessutom fick vi lära oss mer om hur man kan använde de kemiskt framställda preparaten som efterhärmar deras naturliga feromoner. Vi lärde oss om hur man arbetar med ljudrädslor, och hur och med vad man eventuellt behandlar med medicinska preparat. Vi blev som vanligt fullproppade med nya ideér och infallsvinklar.
Det är väldigt intressant för mig att få lyssna på en veterinär som har båda sidorna: mentaliteten och den fysiska hälsan som sina kunskapsområden. Det blir lätt att håller man på med enbart beteenden så vet man inte exakt vad vi gör på klinikerna och varför, och vise versa. Veterinärers kunskap om djurens mentala sida varierar beroende på intresse och erfarenhet.
Direkt efter kursen var det att slänga sig på tåget för att därefter jobba nattskiftet i 11 timmar.... De följande 2 nätterna var tunga, snuvig och trött men det gick det med. Dessa nätter var faktiskt mina sista dagar i Gbg för efter semestern börjar jag i Kungälv! Roligt roligt!
Jag kommer att sakna Gbg med alla härliga arbetskompisar men jag måste nog säga att den nya kliniken lockar oerhört med min nya tjänst som kommer att innebära poliklinikjobb med beteendefrågor i tjänsten och utanför om det skulle behövas. Kan inte bli bättre!
Just det, glömde säga att jag förutom Sthlm , nätter, snuva nästan köpte ett hus som återigen låg ute pgr av strulig budgivare. Min snälla far och jag var uppe igen och tittade och ansåg fortfarande att det var intressant så jag la mitt bud .... men i sista stund blev jag överbjuden igen...ja ja, mitt hus dyker nog upp när det är dags.
söndag 7 september 2008
tvätta, packa, städa och åka på kurs....
Min vackra Kompis!
Dito, som sin far... fast galen!
Sitter här och klockan är alldeles för mycket..... är vaken på nätterna och sömnig på dagarna. Suck!
Är snart klar att gå och lägga mig för imorgon åker jag til Sthlm för att gå på kurs! Roligt roligt!
Dito, som sin far... fast galen!
Sitter här och klockan är alldeles för mycket..... är vaken på nätterna och sömnig på dagarna. Suck!
Är snart klar att gå och lägga mig för imorgon åker jag til Sthlm för att gå på kurs! Roligt roligt!
fredag 5 september 2008
Här händer det grejer...! Roliga grejer!
En matte som jobbat nätter....
Det var tänkt att jag skulle börja jobba natttjänst heltid som nu i veckan. Detta för att kunna få mer lediga dagar att köra mina beteende och inlärningsbitar vid sidan om djursjukvården.
Jag såg väl inte direkt fram emot att gå själv och skrota runt nattetid men såg ingen annan lösning på det för jag har helt enkelt inte hunnit med att jobba 100% och att ha egen firma + att ha ett eget liv med mina hundar och allt det andra som jag inte hunnit med på riktigt länge... (mina vänner och annat har sen länge fått stryka på foten och det är supertråkigt!)
Men...., för 2 veckor sedan blev jag uppringd av Elisabeth från Smådjursakuten i Kungälv och hon erbjöd mig en dagtjänst på deras nya stora klinik som de håller på att bygga medans jag skriver!
Det är en tjänst som är skräddarsydd för mig med poliklinikjobb där jag träffar alla ägare och deras djur som kommer och vi skall dessutom ha rådgivning och annat gällande beteende på schemalagd tid inkluderat i tjänsten. Det är helt perfekt! Jag är jätteglad och ser med spänning fram emot framtiden!
Detta gör ju dessutom att jag kan leta efter ett hus inom pendlingsavstånd till Kungälv istället för att behöva åka in till Gbg varje dag. Det blir nog mycket lättare att hitta något som passar nu!
Som om inte detta var nog så har jag blivit sponsrad att åka på en 2-dagarskurs för den fantastiska veterinären Sarah Heath som är ordförande för UK:s animal-behaviourists.
Hon har en klinik som enbart arbetar med patienter med beteendeutredningar. Jag var och lyssnade på henne,för flera år sedan, då hon pratade om katter och det var helt fantastiskt! Denna gång kommer hon att fokusera på hunden. Jag har redan 1000 frågor...
Jag åker till Stockholm på Söndag och när jag kommer hem på Tisdag kväll blir det direkt till jobbet från centralen för att jobba en av mina sista nattjourer innan min semester börjar.
Livet är allt ganska snurrigt men faktiskt ganska underbart just nu!
Det var tänkt att jag skulle börja jobba natttjänst heltid som nu i veckan. Detta för att kunna få mer lediga dagar att köra mina beteende och inlärningsbitar vid sidan om djursjukvården.
Jag såg väl inte direkt fram emot att gå själv och skrota runt nattetid men såg ingen annan lösning på det för jag har helt enkelt inte hunnit med att jobba 100% och att ha egen firma + att ha ett eget liv med mina hundar och allt det andra som jag inte hunnit med på riktigt länge... (mina vänner och annat har sen länge fått stryka på foten och det är supertråkigt!)
Men...., för 2 veckor sedan blev jag uppringd av Elisabeth från Smådjursakuten i Kungälv och hon erbjöd mig en dagtjänst på deras nya stora klinik som de håller på att bygga medans jag skriver!
Det är en tjänst som är skräddarsydd för mig med poliklinikjobb där jag träffar alla ägare och deras djur som kommer och vi skall dessutom ha rådgivning och annat gällande beteende på schemalagd tid inkluderat i tjänsten. Det är helt perfekt! Jag är jätteglad och ser med spänning fram emot framtiden!
Detta gör ju dessutom att jag kan leta efter ett hus inom pendlingsavstånd till Kungälv istället för att behöva åka in till Gbg varje dag. Det blir nog mycket lättare att hitta något som passar nu!
Som om inte detta var nog så har jag blivit sponsrad att åka på en 2-dagarskurs för den fantastiska veterinären Sarah Heath som är ordförande för UK:s animal-behaviourists.
Hon har en klinik som enbart arbetar med patienter med beteendeutredningar. Jag var och lyssnade på henne,för flera år sedan, då hon pratade om katter och det var helt fantastiskt! Denna gång kommer hon att fokusera på hunden. Jag har redan 1000 frågor...
Jag åker till Stockholm på Söndag och när jag kommer hem på Tisdag kväll blir det direkt till jobbet från centralen för att jobba en av mina sista nattjourer innan min semester börjar.
Livet är allt ganska snurrigt men faktiskt ganska underbart just nu!
måndag 1 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
%5B1%5D.jpg)