Flyttlasset har gått och trots att det är lååångt ifrån klart så skall jag tillbringa nyårskvällen i mitt nya hus!! Mina härliga vänner har hjälpt till att kånka och nu skall vi dit och hårdmysa och sova den första natten i huset! Mitt nya liv känns super!
Gott Nytt till er alla!
onsdag 31 december 2008
måndag 29 december 2008
Ceasar Milan, en Hundviskare? I dont think so!
Ceasars egenhändigt designade halsband....
Viskar man med hunden när man designar ett sånt här halsband? Titta noga och länge så ser ni vad effekten blir, en smal dressyrlänk stryper över luftstrupen bla annat. Prova att utan hårt tryck lägga ett finger mot halsen på er själva där uppe så får man en uppfattning om hur känsligt det är...
söndag 28 december 2008
Fortfarande tjock och röd.
Kolla in fötterna!Lille röd äter och sover mest hela dagarna enligt uppfödaren. Det är en bra inställning!
Man måste ju vänta så länge på sin kattunge att det kommer att bli olidligt! (8 veckor kvar innan han är 12 veckor och får flytta...)
Julen är förbi och jag har inte riktigt hängt med, jobbat nätter hela julen och stämningen har inte blivit starkare då hela lägenheten är i flytttagen. 2 dagar till att jobba, sen är det nyår i Skåne och sen bär det av!
fredag 26 december 2008
Namnomröstning.....
Direkt får jag kritik för mitt namnval på kisse..... Bonus låter tydligen som ett dansband. Hm...
Så, här har jag några förslag och så får ni tala om vad ni tycker, sen kommer jag ju att göra som jag själv vill i alla fall, men ändå....
Bonus
Ego
Pondus
Brutus
Fido
Bestis
Tänk nu på att grabben kommer förhoppningsvis bli 10 kg tung, självsäker, en fantastisk soffkamrat och en suverän musjägare! (Jag gillar inte människonamn på djur)
Hjälp mig nu!
Så, här har jag några förslag och så får ni tala om vad ni tycker, sen kommer jag ju att göra som jag själv vill i alla fall, men ändå....
Bonus
Ego
Pondus
Brutus
Fido
Bestis
Tänk nu på att grabben kommer förhoppningsvis bli 10 kg tung, självsäker, en fantastisk soffkamrat och en suverän musjägare! (Jag gillar inte människonamn på djur)
Hjälp mig nu!
onsdag 24 december 2008
Goda Julen!
Fille vägrar att klä ut sig! Han är ett utrotningshotat djur!
Notera bollfransen!
Tomten är fångad!
Kompis ställer upp på bild!
Från oss alla.... till er alla....
Notera bollfransen!
Tomten är fångad!
Kompis ställer upp på bild!
Från oss alla.... till er alla....
tisdag 23 december 2008
Det bidde inga britter....
Får jag presentera Bonus!
Idag fick jag veta att de fina britterna inte kommer att bo hos oss. Matte kände att omställningen skulle bli för stor med att få gå ute, hundar och allt vad det innebär att bo hos oss. Jag hade bett henne att fundera igenom ärligt om hon trodde att de var tillräckligt framåt och trygga för att klara av omställningen och det var väl det hon blev osäker på. Jag hoppas att de söta björnarna hittar ett bra hem och önskar dem all lycka som går att få tag på!
Med andra ord, nu är det fritt fram för min röda Maine Coon igen och det känns helt rätt det också! Jag var på vippen att faktiskt ta honom ändå, trots britterna för att jag är sååå sugen på honom! Nu slipper jag ju känna att jag får för många katter och kan istället försöka att hitta en härlig kattkompis till honom som också är i samma ålder så att de växer upp tillsammans så som jag vet är det bästa om man vill ha mer än en katt. Hans mamma har precis blivit badad för hon hade den goda smaken att hoppa ner i polkagrissmet som inte var stelnad..... det bådar gott för den genetiska intelligensen....
Idag fick jag veta att de fina britterna inte kommer att bo hos oss. Matte kände att omställningen skulle bli för stor med att få gå ute, hundar och allt vad det innebär att bo hos oss. Jag hade bett henne att fundera igenom ärligt om hon trodde att de var tillräckligt framåt och trygga för att klara av omställningen och det var väl det hon blev osäker på. Jag hoppas att de söta björnarna hittar ett bra hem och önskar dem all lycka som går att få tag på!
Med andra ord, nu är det fritt fram för min röda Maine Coon igen och det känns helt rätt det också! Jag var på vippen att faktiskt ta honom ändå, trots britterna för att jag är sååå sugen på honom! Nu slipper jag ju känna att jag får för många katter och kan istället försöka att hitta en härlig kattkompis till honom som också är i samma ålder så att de växer upp tillsammans så som jag vet är det bästa om man vill ha mer än en katt. Hans mamma har precis blivit badad för hon hade den goda smaken att hoppa ner i polkagrissmet som inte var stelnad..... det bådar gott för den genetiska intelligensen....
söndag 21 december 2008
Varför sköldpaddstatueringar?
Sitter här på kvällen och snöar på YouTube. Hittar 4 filmer om sköldpaddsprojektet jag var med i under många år. En kille har filmat allt i fyra filmer och han har verkligen fångat hur det är där nere. Att arbeta med ett vilt djur som funnits på vår jord och sett likadant ut i 200 miljoner år, (de fanns alltså innan dinosaurierna), det är ett underbart privilegium! Jag jobbade ffa med natttjänsten då man patrullerade stranden och mätte, märkte och dokumenterade sköldpaddorna när de la sina ägg. Förutom den fantastiska möjligheten att få träffa ett så uråldrigt utrotningshotat djur på nära håll så hade man en fantastisk upplevelse bara i att träffa folk ifrån hela världen som arbetar, sover, och bor ihop! Vi hade dock inget hus på min tid, utan vårt kök var ett stort träd där man hängde upp kastrullerna i grenarna. Vi sov i tält eller under bar himmel i hängmatta när vildhundarna käkat upp tältet,bara för att vara roliga....
Jag har mött de mest fantastiska människor där nere! Se på filmerna så förstår ni varför jag har mina sköldpaddor för evigt inristade på armarna.
www.youtube.com/watch?v=3rRD4YunSDo&feature=email
www.youtube.com/watch?v=Lh2YEzWCMPM&feature=email
www.youtube.com/watch?v=rJMSm_f0PXw&feature
www.youtube.com/watch?v=9jNiF2xV4CM&feature=email=email
lördag 20 december 2008
Kanske mina nya kompisar? Vem vet??
Genom vänners vänner har jag fått kontakt med en ledsen matte som måste omplacera sina två britter. Jag har haft kontakt med dom och de skall snacka lite och sen bestäms om vi tror att dessa två härliga kissar skulle gilla att bo med oss. Fördelen med två katter som gillar varann och att de är trygga och glada, unga vuxna katter väger högt så blir det dessa stjärnor får jag vänta lite med min röda tjockis till Maine Coon. Det känns just nu som att jag i alla fall vill prova med de fina två! "Humla och Dumle" En flicka och en grabb! Kul!
Idag har jag börjat att packa ner alla lösa grejer och det är en hel del.... känns som jag inte slängt en enda grej sen 80-talet.... Pust!
Jag kommer att ha tillgång till huset snart och det pirrar i hela kroppen! Tjoho!!!!
onsdag 17 december 2008
Roliga erbjudanden och fler kurser (och kisse...)
Nåååå, hur söt är man 2 veckor gammal?! Va????
Jo, jag har börjat hoppas på att allt stämmer och att en röd tjockis kommer att bo hos oss i vår. Jag har än så länge bara mailat uppfödaren och skall komma och klämma lite på honom när han är lite äldre, men jag hoppas att det går i lås!
Jag har blivit antagen på ytterligare en etologikurs på Linköpings Universitet och skall läsa på distans i vår. Superkul!
Dessutom har jag blivit tillfrågad att åka upp till min gamla djursjukvårdarskola och berätta om vad jag gör med min beteendebit som djursjukvårdare. De vill ha folk som berättar om hur man kan utvecklas och vinkla vårt yrke och göra en egen "nisch".
Ovanpå detta ringde en god vän ikväll och undrade om jag kunde hålla i en utbildningshelg i Götene gällande just klickerträning.
Alla projekt känns som att det kommer att bli superkul och jag skall nog få ihop det,... skall bara flytta och organisera upp mig en smula...
Ps, jag är frisk igen! Tjoho!! Ds.
Jo, jag har börjat hoppas på att allt stämmer och att en röd tjockis kommer att bo hos oss i vår. Jag har än så länge bara mailat uppfödaren och skall komma och klämma lite på honom när han är lite äldre, men jag hoppas att det går i lås!
Jag har blivit antagen på ytterligare en etologikurs på Linköpings Universitet och skall läsa på distans i vår. Superkul!
Dessutom har jag blivit tillfrågad att åka upp till min gamla djursjukvårdarskola och berätta om vad jag gör med min beteendebit som djursjukvårdare. De vill ha folk som berättar om hur man kan utvecklas och vinkla vårt yrke och göra en egen "nisch".
Ovanpå detta ringde en god vän ikväll och undrade om jag kunde hålla i en utbildningshelg i Götene gällande just klickerträning.
Alla projekt känns som att det kommer att bli superkul och jag skall nog få ihop det,... skall bara flytta och organisera upp mig en smula...
Ps, jag är frisk igen! Tjoho!! Ds.
söndag 14 december 2008
Snuvig........hostig och trött.
Ja, här har det inte skrivits något i veckan.... I tisdags bjöd jobbet på ett fantastiskt julbord på Marstrands Grand och vi åt tills stretchjeansen inte klarade mer...
På onsdagen hade jag ett glatt gäng som började sin klickergrundkurs. Det var en trevlig kväll och jag hoppas att de inte blev aldeles förvirrade av att plötsligt försöka förstå allt detta med att få hunden att arbeta frivilligt utan vår hjälp utan kommandon och signaler. Jag kan minnas hur det kändes för tre år sedan när man tänkte att det här kommer aldrig att gå... men det gör det ju faktiskt! Det är en fantastisk känsla den första gången man ser lampan över hundens huvud tändas då den börjar att fatta att den faktiskt kan påverka oss med sitt eget frivilliga beteende på ett för den positivt sätt! Många frågor hade dom i alla fall och sent blev det.
När jag kom hem insåg jag snabbt att neeeeeej, nu åker vi ner i snuvans värld!
Sen dess har jag legat helt utslagen i min soffa och panikat på hur många saker jag snart måste packa och bära när vi skall flytta. Dessutom har jag snorat, hostat och kraxat mig fram. Mina stackars hundar har haft en kraftigt oinspirerande matte som på sin höjd har hasat runt en timme i skogen och låtit dem roa sig bäst de kan med sina fidokompisar. Ja, ja, det börjar så sakteliga vända nu tror jag.....
På onsdagen hade jag ett glatt gäng som började sin klickergrundkurs. Det var en trevlig kväll och jag hoppas att de inte blev aldeles förvirrade av att plötsligt försöka förstå allt detta med att få hunden att arbeta frivilligt utan vår hjälp utan kommandon och signaler. Jag kan minnas hur det kändes för tre år sedan när man tänkte att det här kommer aldrig att gå... men det gör det ju faktiskt! Det är en fantastisk känsla den första gången man ser lampan över hundens huvud tändas då den börjar att fatta att den faktiskt kan påverka oss med sitt eget frivilliga beteende på ett för den positivt sätt! Många frågor hade dom i alla fall och sent blev det.
När jag kom hem insåg jag snabbt att neeeeeej, nu åker vi ner i snuvans värld!
Sen dess har jag legat helt utslagen i min soffa och panikat på hur många saker jag snart måste packa och bära när vi skall flytta. Dessutom har jag snorat, hostat och kraxat mig fram. Mina stackars hundar har haft en kraftigt oinspirerande matte som på sin höjd har hasat runt en timme i skogen och låtit dem roa sig bäst de kan med sina fidokompisar. Ja, ja, det börjar så sakteliga vända nu tror jag.....
söndag 7 december 2008
Klickerexamina i djupsnö!
En favorit i repris, Thomas och Buller som längtar efter matte.....
En liten tomte
Agility i - 13 grader...?
Jaha... då var man klar med år 2 i sin klickerutbildning för Fanny Gott och Thomas Stokke. Jag har nog inte riktigt landat än hemma så jag har nog inte riktigt tagit in att nu skall man vara så kallat "klar," - att faktiskt utan att skämmas kunna säga att man har en kunskap i detta härliga sätt att träna hund. Det kommer nog alltid att vara så att när det gäller sin egen träning med egna hundar är man aldrig tillräckligt bra, och när det dessutom fortfarande finns en massa människor som är mycket duktigare än en själv, (vilket är underbart skönt att ha bra folk som vänner som man kan utnyttja och fråga :))dessutom så inser man att ju mer man känner att man faktiskt kan, desto mer ödmjuk blir man. Jag känner mig väldigt trygg i denna ödmjukhet och det är därför jag kan ha väldigt svårt för människor som anser sig ha alla rätta svar och på grund av detta så behöver de inte skaffa mer kunskap, praktiskt eller teoretiskt. Det finns även de som anser att de är bäst eller tillräckligt bra att hävda sig inom alla områden utan att ha någon som helst självinsikt. Den här sortens människor retar mig också... men men, de får leva sina små liv så skall jag försöka att koncentrera mig på mitt.
Helgen började med att så fort jag körde över gränsen i Norge var det fullkomligt julsnövykortsaktigt och detta ställde direkt till det, för mina taskiga vinterdäck klarade inte av att köra upp för backen till Klickerkloks hus. Jag fick ställa bilen nere på vägen och alla mina grejer fick kånkas. Vi hade två mkt bra föreläsare som pratade om allt ifrån hur tunntarmen jobbar och tar upp näring, till att vi skall tala om för oss själva att vi kan, det är bara att våga! Dessutom är vi snygga! :)
Det var med andra ord först en föreläsning om näringslära och hur hundarna skall utfodras och sen en föreläsning om hur mycket vårt eget psyke påverkar inte bara oss själva och våra resultat, utan även förstås även våra hundar.
Det var två mycket kunniga och inspirerande personer!
Dag 2:
Jag har en bil på morgonen som inte ens får däckgrepp att lämna en helt plan parkering... Min vän Kicki ropar åt mig, att när jag äntligen fick iväg bilen, har ett bakdäck som är helt låst och inte rullar alls...! Stress, panik och frustration! Försöka tänka positivt( som vi lärt oss igår,)var väldigt svårt. Till slut fick jag hjälp och en snubbe fick hjulet att dra igång igen. Vi var sena och stressade när vi kom och praktisk träning själva hann vi inte med så himla mycket, men då alla ekipagen jobbade en och en samtidigt som Fanny o Thomas gav tips och råd, fick vi med oss mycket matnyttigt.
Nervöst i dimman att köra hem, men däcket låste sig inte mer och nu sitter jag i Götet igen.
Tack för dessa år Fanny o Thomas! Vi synes igen, Ha De!
En liten tomte
Agility i - 13 grader...?
Jaha... då var man klar med år 2 i sin klickerutbildning för Fanny Gott och Thomas Stokke. Jag har nog inte riktigt landat än hemma så jag har nog inte riktigt tagit in att nu skall man vara så kallat "klar," - att faktiskt utan att skämmas kunna säga att man har en kunskap i detta härliga sätt att träna hund. Det kommer nog alltid att vara så att när det gäller sin egen träning med egna hundar är man aldrig tillräckligt bra, och när det dessutom fortfarande finns en massa människor som är mycket duktigare än en själv, (vilket är underbart skönt att ha bra folk som vänner som man kan utnyttja och fråga :))dessutom så inser man att ju mer man känner att man faktiskt kan, desto mer ödmjuk blir man. Jag känner mig väldigt trygg i denna ödmjukhet och det är därför jag kan ha väldigt svårt för människor som anser sig ha alla rätta svar och på grund av detta så behöver de inte skaffa mer kunskap, praktiskt eller teoretiskt. Det finns även de som anser att de är bäst eller tillräckligt bra att hävda sig inom alla områden utan att ha någon som helst självinsikt. Den här sortens människor retar mig också... men men, de får leva sina små liv så skall jag försöka att koncentrera mig på mitt.
Helgen började med att så fort jag körde över gränsen i Norge var det fullkomligt julsnövykortsaktigt och detta ställde direkt till det, för mina taskiga vinterdäck klarade inte av att köra upp för backen till Klickerkloks hus. Jag fick ställa bilen nere på vägen och alla mina grejer fick kånkas. Vi hade två mkt bra föreläsare som pratade om allt ifrån hur tunntarmen jobbar och tar upp näring, till att vi skall tala om för oss själva att vi kan, det är bara att våga! Dessutom är vi snygga! :)
Det var med andra ord först en föreläsning om näringslära och hur hundarna skall utfodras och sen en föreläsning om hur mycket vårt eget psyke påverkar inte bara oss själva och våra resultat, utan även förstås även våra hundar.
Det var två mycket kunniga och inspirerande personer!
Dag 2:
Jag har en bil på morgonen som inte ens får däckgrepp att lämna en helt plan parkering... Min vän Kicki ropar åt mig, att när jag äntligen fick iväg bilen, har ett bakdäck som är helt låst och inte rullar alls...! Stress, panik och frustration! Försöka tänka positivt( som vi lärt oss igår,)var väldigt svårt. Till slut fick jag hjälp och en snubbe fick hjulet att dra igång igen. Vi var sena och stressade när vi kom och praktisk träning själva hann vi inte med så himla mycket, men då alla ekipagen jobbade en och en samtidigt som Fanny o Thomas gav tips och råd, fick vi med oss mycket matnyttigt.
Nervöst i dimman att köra hem, men däcket låste sig inte mer och nu sitter jag i Götet igen.
Tack för dessa år Fanny o Thomas! Vi synes igen, Ha De!
onsdag 3 december 2008
MH-helg i småland
En annan vän och hennes hund möter spöken i skogen
I Lördags bestämde jag mig som sagt att hoppa lydnadstävlingen med Kompis och vi drog till småland, jag Cilla, Ozzy och Kompis. 5 schappar skulle beskrivas och det är ju extra roligt när man kan se dom direkt efter varandra. Vi sov över i klubblokalen och trots att alla hundar var superduktiga och tysta som möss, sov jag max 2 timmar...Men det var jättetrevligt och kvinnan som beskrev våra vovvar var mycket kunnig och väldigt trevlig!
Vad jag insåg under helgen var att Kompis inte är en typisk schappe...
Hundarna som beskrevs hoppade alla högt vid skrämselmomenten och de flesta sprang iväg för att sen arbeta sig tillbaka med ägarnas hjälp för att kontrollera vad det var som skrämts. Kompis blev rädd men inte på det där dramatiska sättet. Han hoppade oftast till lite och gick sen fram för att kolla själv.När det gäller spökena så blev han rädd på riktigt och ville helst stoppa huvudet i sanden,så hans strategi var att käka gräs och att vända rumpan till.... Sen när jag visade att det var ok, gick han fram och blev mycket lättad. De hundar vi såg i helgen tyckte de var superläskiga, skällde, morrade och sprang iväg olika långt. De flesta lyckades till slut komma fram och hälsa på dom. Den största skillnaden mellan min och de andras hundar är att Kompis går ner i varv och agerar apatiskt om han tycker nått är otäckt. I helgen reagerade de andra fort och kraftigt och gick upp i varv. Kompis är självständig och tror att han skall lösa problemen själv och de andra jag såg behöver sina förares stöd och söker aktivt efter förarens råd. Vilket skall man anse vara bäst? Intressant. Den som överraskade mest var nog Malte som uppenbarligen litar på Anette fullt och fast! Han är en liten mjukare variant som ibland tycker att saker är mer komplicerat än vad de är, men jösses, han lekte, jagade, stod kvar när det var läskigt och försökte till och med bli lite arg på spökena som kom för nära. Häftigt att se. Han släppte sina rädslor direkt efter han kontrollerat och var tillbaka på ruta ett så fort ett moment var klart. Supergrattis till dig Anette som fick ett kvitto på hur duktig du har varit med din vovve och att ditt arbete har förändrat honom i grunden. Ozzy var också jätteduktig och trots att han sprang runt i skogen ett tag för att få bort den läskiga känslan så jobbade även han fint och var duktig på att släppa sina rädslor. Zappa, en stor och tuff kille gjorde även han sin matte stolt!
I Lördags bestämde jag mig som sagt att hoppa lydnadstävlingen med Kompis och vi drog till småland, jag Cilla, Ozzy och Kompis. 5 schappar skulle beskrivas och det är ju extra roligt när man kan se dom direkt efter varandra. Vi sov över i klubblokalen och trots att alla hundar var superduktiga och tysta som möss, sov jag max 2 timmar...Men det var jättetrevligt och kvinnan som beskrev våra vovvar var mycket kunnig och väldigt trevlig!
Vad jag insåg under helgen var att Kompis inte är en typisk schappe...
Hundarna som beskrevs hoppade alla högt vid skrämselmomenten och de flesta sprang iväg för att sen arbeta sig tillbaka med ägarnas hjälp för att kontrollera vad det var som skrämts. Kompis blev rädd men inte på det där dramatiska sättet. Han hoppade oftast till lite och gick sen fram för att kolla själv.När det gäller spökena så blev han rädd på riktigt och ville helst stoppa huvudet i sanden,så hans strategi var att käka gräs och att vända rumpan till.... Sen när jag visade att det var ok, gick han fram och blev mycket lättad. De hundar vi såg i helgen tyckte de var superläskiga, skällde, morrade och sprang iväg olika långt. De flesta lyckades till slut komma fram och hälsa på dom. Den största skillnaden mellan min och de andras hundar är att Kompis går ner i varv och agerar apatiskt om han tycker nått är otäckt. I helgen reagerade de andra fort och kraftigt och gick upp i varv. Kompis är självständig och tror att han skall lösa problemen själv och de andra jag såg behöver sina förares stöd och söker aktivt efter förarens råd. Vilket skall man anse vara bäst? Intressant. Den som överraskade mest var nog Malte som uppenbarligen litar på Anette fullt och fast! Han är en liten mjukare variant som ibland tycker att saker är mer komplicerat än vad de är, men jösses, han lekte, jagade, stod kvar när det var läskigt och försökte till och med bli lite arg på spökena som kom för nära. Häftigt att se. Han släppte sina rädslor direkt efter han kontrollerat och var tillbaka på ruta ett så fort ett moment var klart. Supergrattis till dig Anette som fick ett kvitto på hur duktig du har varit med din vovve och att ditt arbete har förändrat honom i grunden. Ozzy var också jätteduktig och trots att han sprang runt i skogen ett tag för att få bort den läskiga känslan så jobbade även han fint och var duktig på att släppa sina rädslor. Zappa, en stor och tuff kille gjorde även han sin matte stolt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
%5B1%5D.jpg)