Nordens Ark, Tjörn och MH med Dito

Jo då! Visst kunde jag få Przewalskihästen att göra både grupparbete och enskilt arbete om i min etologikurs om Zoodjurens beteende. Härligt! Gruppen skall även arbeta med den Europeiska vildkatten så jag fick precis vad jag önskade! Helgen var väldigt spännande och vi fick snabbt förstå att här var det inga gratispoäng som delas ut utan vi kommer att få jobba ordentligt för dom. Men det är ju så man lär sig så jag är toppennöjd!

Kvällarna tillbringades med ett härligt gäng vänner och barn i en hyrd stuga på Tjörn. Tiderna har förändrats sen det bara var vi, ett tjejgäng som umgicks mer eller mindre dagligen. Nu har det tillkommit pojkvänner, barn och äkta män så gänget har minst sagt expanderat och då mina vänner har allt annat än tråkiga genetiska anlag så har deras barn inte heller blivit den där sorten som du sätter på en stol och säger: stanna! Man kan ju förstås säga stanna, men det kommer inte att efterföljas...





Nu i helgen kördes Dito och 2 av hans syrror på MH- beskrivningen. Det var superspännande då jag kände att nu kan vad som helst hända... Men han var helt super!

Tillgänglig med en djäkla leklust,kampade och körde järnet.


Lilla jakten var en hit tyckte Dito och jagade och bet i trasor som aldrig förr! Störtkul tyckte han!


Passiviteten var inget problem och vi stod och snöade i tre minuter.

Avståndleken blev han först ganska sur då han tyckte att någon försökte skrämma honom så då försökte han skrämmas tillbaks först, för att sen inse att detta är ok och då börjar svansen snabbt att vifta istället för att stå som en piprensare rakt upp. Leken var blandat rolig och lite läskig men han avslutade med att sno figgens leksak och sticka tillbaks till publiken :)

Dumpe fick honom att hoppa högt men han drog inte iväg och vågade sig fram så fort jag visat att det inte var något jag brydde mig om. Han släppte rädslan omedelbart och det är ju detta som är så skönt med vår ras att de kan bli superrädda men också klara av att släppa sina rädslor lika fort.

Skramlet blev samma som Dumpe ungefär.

Spöken nästa och då blev han faktiskt ganska upprörd och visade med allt han orkade där han stod framför mig att -nu stannar ni! Det gjorde de ju inte och då kroknade morret och svansen och luften gick ur och då kändes det gott att ställa sig bakom matte istället. När jag pratade med gubbarna i särk kommer han fram och inser även här att det inte var något att fundera mer på.

Totalt skottfast och lekte precis lika fint som avslutning som han gjort i början! Härligt!

Inte nog med det så kördes två syrror på rak efteråt och de var så fina och modiga att mitt hjärta höll på att hoppa ur av stolthet! Konstigt att man kan känna att man har någon förtjänst i att Kompis har fått så fina barn men så är det, det är jag som är barnens farmor! Så det så!!! :)