Goda Julfortsättningen och snart kommer nya året!

Dito har fångat tomten, julen är över....
Barn som gör snöänglar, goda maten, familjen samlad, Karl Bertil Jonsson på Tv, katter som jagar möss under granen och hundar som snor pappas gorgonzolaost... det är livet på en pinne! Vi önskar er en god fortsättning och ett härligt nytt år!

Vintertid. En promenad vid havet.... :)

Var bara tvungen att skrika rätt ut i cyberspace att, jösses vad bra man har det! Titta bara så vackert.

Adventure Dog Conference -Tema Hunden i TV

Hej gott folk!

Sedan sist har jag dragit upp båda mina hundar i anlagsprovet för viltspår. Min gamle hane Kompis fixade det galant men Dito, min eftersökshund fick en färsk älg i näsan vilket gjorde att han tappade bort sig helt kapitalt och hängde på iväg efter denna istället....! Här har man under hela året försökt att göra spåret så svårt att han skulle misslyckas men gått bet då han ideigen klarat av dom galant....Nu, då vi hade en domare i hasorna och matte hade betalat 300:- för ett officiellt prov, då väljer han för första gången att misslyckas. Jag hade min lärares ord ringandes i öronen "lita på hunden, lita på hunden" vilket gjorde att jag hängde ju på en bra bit innan jag förstod att vi var fel ute.... Ja ja, han är som han är och vi får göra om det, inte värre än så....



I helgen som gick var det dags för Den årliga hundkonferensen i Stockholm.
I år var temat Hunden i TV. Är det bra eller dåligt med de sk hundproblemfixarprogrammen vi sitter och tittar på? Gällande Ceasar Milans har jag en stark motvilja mot hans metoder, då det sätt som han hanterar hundarnas sk problembeteenden är allt annat än etologiskt, träningmässigt eller etiskt korrekt. Dessutom använder han metoder som är olagliga i Sverige så man blir faschinerad över att dom överhuvudtaget får sändas här.

Gällande våra svenska program tycker jag väl mest att de är en sk svensk mjukare variant av detta, och det är inte fler sk quick fix program som behövs. Min idé är att vi skulle behöva en hundserie där man får mer kunskap om hur hunden fungerar som art och hur vi skall försöka att göra deras tillvaro bättre både gällande vårt samarbete, vår kommunikation och även ökad kunskap för att kunna tillgodose deras naturliga beteenden och behov. Vi brister i djupare kunskap om allt detta anser jag. Konferensen var knökfull av otroligt mycket hundkunskap, (följ länken i överskriften till ADCs hemsida för att läsa mer)

Debatten blev filmad av SVT vilket tyvärr gjorde att vissa föredragshållare mer gjorde reklam för sig själva än att hålla sig till ämnet och de som verkligen jobbar aktivt med TV, dvs Fredrik Steen och Barbro Börjesson talade mest om hur deras hunderfarenhet såg ut istället för att ta upp frågeställningar som kanske är lite mer känsligt. Efter de individuella föredragen var det debatt men igen, folk kändes för blyga och försiktiga att säga vad dom tyckte... Detta är ett väldigt känsligt ämne, det förstod man om inte annat....

Vi får se vad som blir i framtiden men just nu är man ju ganska bra sugen på att försöka att få ihop ett riktigt skitbra hundprogram själv. Man skall ju inte bara gnälla, man får väl göra nått åt problemet, eller hur? ;)

Vad tror ni? Visst vore det kul att få lära sig mer om raskunskap, naturligt fortplantningsbeteende, födobeteende, jakt, och hundspråk gällande både sociala språket, eller det som rör jakten. Att börja förstå varför hunden agerar på vissa sätt, och hur skall jag tillgodose detta behov eller hur skall jag komma till rätta med ett sk problem. Det vore väl nått??? :)

Avancerad beteendemedicinsk utbildning i Luxembourg

Först och främst, gällande det i mina ögon rent ut sagt fruktansvärda valresultatet har jag inga ord utan låter den här bilden säga hur vansinnigt rasism är...



Men nu till roliga grejer!!


Har varit iväg på kursen i Luxembourg, kursen som jag haft turen att bli sponsrad på. Tusen tack ni som har hjälpt mig med detta! :)

En kurs på 5 dagar som ESAVS (European Advanced Veterinary Studies) har anordnat just gällande beteende och den medicinska behandlingen och utredning som kan behövas för att få ordning på problemen. Vi var 20 deltagare från 14 olika nationer från hela världen. Jag är lyckligt lottad att få ha varit en av dessa utvalda! :)

Huvudläraren Dr Joel Dehasse är känd över hela världen för sina kunskaper både i teorin och i praktiken när det gäller svåra beteendestörningar på framför allt hund men även katt. En fantastiskt inspirerande man!


Vår andra lärare: Dr Diane Frank, också en helt fantastisk kanadensare.




Vi hade en hel massa teori om bland annat:

Psykopatologi, psykopatogenes, beteendeförändringar i samband med smärtor och sjukdom,triangeln av känslor, humör och personlighet. Stresstillstånd kontra inlärning, psykofarmakologi, vem skall medicineras och med vad? Hierarki, dominansmyten.... Rädslor, fobier, terapevtiska strategier,OCD hos djur? Demens hos djur, depression, med mera med mera. Intervjutekniker, träningsupplägg,motivera djurägare och djur, träningsmetoder,utvärdering av fall, juridiska och etiska ansvarsbitar.

Vi gjorde även rollspel där vi spelade antingen djurägaren som hade ett problem med sin hund eller katt, eller så var man terapeften som skulle bena ut problemet. Det var inte alltid det lättaste då ens kurskamrater kunde få för sig att verkligen göra det svårt genom att vara totalt ointresserade av att lägga ner något eget arbete för att lösa problemet, eller så trodde djurägaren kanske på hårda metoder som gick ut på bestraffningar och liknande.... inte alltid så lätt att då komma fram till en lösning som skall fungera för alla. Mycket lärorikt. Vi hade även riktiga fall där djurägarna kom med sina hundar till universitetet och där vi fick jobba tillsammans med att komma på vad orsaken till problemet var, hur man kunde lösa det och hur man tränade rent praktiskt på en förändring av beteendet. Det var en helt suverän vecka och jag går nu och hoppas på att jag kan lura mina lärare att köra ytterligare en nivå till på kursen och att kursen förläggs här i Sverige nästa år. Det vore nått! :)

Tjoho!

En kattflock blev det... och diplomerad eftersökshund

<
Sen sist har flocken utökats med ytterligare en kissekatt. Säpo har intagit Gullbringa! Efter en fantastisk helg på Skagen tillsammans med mina underbara vänner åkte jag direkt hem för att hämta kisse nr 3 i ordningen. Han är en skön typ som även han utgår att alla är vi vänner tills bevisad motsats. Hundarna har nu börjat tro att det är helt normalt att matte kommer släpandes med en kattunge i veckan så det blev inga höjda ögonbryn ens. Ego tycker väl kanske att dom är ganska onödiga när dom kastar sig över honom för att leka när man försöker få sin skönhetssömn men i övrigt smyger han gärna efter dom och visar hur man gör när man klättrar i träd och annat matnyttigt. Så nu består flocken av: Kompis, Dito,
Ego,
och nu Snoddas bondkatt
och "Säpo" blandras huskatt/sibirisk katt.
Katterna kommer fantastiskt fint överens och det är jag så himla glad för! Jag är helt på det klara med att katter inte är flockdjur som sådana och det är många som tycker att det är allt annat än roligt att dela sitt revir med en annan katt, men är det så att katten man har är en som jag kallar "hundkatt" - en katt som är social, inte stressad vid nya situatiner,gärna vill vara nära, fysikt avkopplad vid hantering osv så är det större chans att just den sortens individ kan ha riktigt mycket utbyte av en annan katts sällskap. Däremot om man upplever sin katt som en försiktigare variant, en katt som smiter undan då det kommer gäster, inte gillar vare sig andra hundar, katter eller annat, inte vill bli upplyft, inte vill bli klappad för länge, då har man vad jag kallar en "kattkatt" och då är oddsen för att en sån kisse skall tycka om ytterligare en ny katt i familjen, ganska små... Jag har i min jakt efter sällskap till Ego varit mycket noggrann och just valt ut två katter som verkligen ligger upp och ner i knäet,uppväxta med mycket stoj, stök och miljöträning gällande barn och hundar, dom är dessutom oblyga och keliga mot det mesta som rör sig och det har visat sig i att de utan rädsla har kunnat hitta sin plats här hemma utan några problem.

Nog om katt. Ikväll har jag och båda mina hundar gjort slutprovet inför att bli registrerade eftersökshundar. Dito som är den som gått kursen officiellt gick ett eget spår idag och Kompis som har gått "vid sidan av" fick gå ett använt spår. Båda hundarna klarade av det galant och Dito är numera en registrerad eftersökshund! :) Superkul! Nu hoppas vi på att få göra nytta på riktigt också... fortsättning följer....

Varit på rasspecial och snott en kissekatt...

I helgen var det schapendoesspecial i Tånga hed (Vårgårda).

(Obs, gammal bild)
Jag har gått ur aktivitetskommittén så det var inte något jobb utan tanken var mest att åka upp och bara titta på som en vanlig människa...;)
Men det är svårt att låta bli. Efter att lydnadstävlingarna dragit igång festivalen på fredagen med ett stort antal anmälda hundar som gjorde strålande ifrån sig var det på lördagen dags för den stora utställningen. Över hundra schappar anmälda, influgna specialistdomare från Holland och ett strålande väder med gassande sol gjorde att det blev en trevlig dag. Vaccinationskontrollen tog jag hand om av bara farten och sen fotograferade Anette alla jyckar medan jag stod och var koppelhållare.

Plötsligt ropar högtalarna efter en veterinär och jag springer bort för att se vad som hänt. En hane har börjat att snurra runt och vingla av värmeslag. Vi blötte snabbt ner vovve, pulsen var tunn och snabb, slemhinnorna bleka och pupillerna mkt små. Jag fick till slut tag på termometer och sprit, (Genuin Vodka!)som vi baddade tramdynorna med. Annars stod han med varje tass i en skål med kallt vatten samtidigt som han spolades. Han blev sakta men säkert mer stabil i sitt allmäntillstånd och efter att ha gjort en köttsoppa på burkmat blandat i en stor skål vatten, fick vi honom att börja dricka. Då vände det och vi beslutade att avvakta med att åka iväg till Skara med honom. Skönt... Efter det bjöds alla vovvar på plats att dricka ur vår soppskål vilket av de flesta blev mycket uppskattat. Det kan hända fort gott folk så snälla förebygg så mycket ni kan gällande att hålla vovvarna i skuggan och få i dom massor med vätska redan innan ni tror att det är värme på gång.

Jag hade bestämt mig för att åka hem på kvällen och hoppa över resterande middag, avelsbedömning och agility så ner till vårt hus som vi hyrde. Där råkade det finnas en hel hord med kattungar som struttade omkring med spinnande attityder och totalt orädda var dom. Speciellt en herre utmärkte sig, han gick rakt fram till både folk och hundar precis som om det regnade och att alla redan kände varandra väl... Jag hade inte styrkan nog att lämna honom då jag föll pladask och dessutom visste jag att de hade tre kullar med ungar som var tvungna att hittas hem åt, och det är inte alltid sånt slutar väl... sagt o gjort!

Får jag presentera Snoddas, en snodd katt som numera bor med mig och min flock....

Det tog ungefär ett halvt dygn innan Ego insåg att den lille närgångne kissen inte var ute efter honom och nu är dom bästa kattbundisar. :)

Detta gör mig så glad för jag vet ju att många katter helst vill vara själva då dom inte artmässigt är flockdjur men Ego har visat att han gärna vill hänga med oss så fort vi är hemma och ett beslut att skaffa en till har växt fram sakta men säkert... Han var skeptisk först men kunde inte låta bli att smyga efter den lille precis vart än det bar och när vi gick en promenad så blev dom vänner.

-Nu är det ju bara så att förra veckan betalade jag för en liten "Säpo" - blandras Sibirisk/ bondkatt som kommer nästa måndag, så om en vecka har jag plötsligt tre katter....:0 Hoppsan.



Fille min sköldpadda är fortfarande borta. Supertrist! Jag har lånat in två grekiska sköldisar, en hane och en hona som jag hoppas skall kunna locka hem honom med tanken att tjejsköldpaddor luktar ju just det, tjej
.
Får jag presentera Blixten och Emma


Vi får se vad som händer men när det är så här halvdant väder är han ju inte heller lätt att få hem igen för han blir trött av kylan och gräver ner sig...

Avslutningsvis kan jag väl säga att det är som Noas Ark här just nu, - 2 stycken av allt jag gillar...;)
En karl med traktor då kanske, men man kan ju inte få allt här i livet...

Min sköldpadda är borta :(

Min fina grekiska sköldpadda Fille har på något outgrundligt sätt lyckas att ta sig ut ur sitt stora utehägn.


Jag har fortfarande ingen aning om hur det kan ha gått till. Jag är helt förkrossad och har tillsammans med mina och andras hundar sökt av hela området runt där vi bor.

Kompis har ju betraktat Fille som sin valp och försvarat honom mot både andra hundar och även då folk skall hälsa så har dom fått knö bort Kompis som helst vill ställa sig framför för att kolla att allt går rätt till. Jag kan berätta att han har oförtrutet letat nu i 4 veckors tid utan resultat.

Min plan B för att lura hem Fille igen blev att låna in två andra sköldisar av samma art med förhoppning om att honan är intressant nog för att hänga kvar i området. Emma och Blixten heter de inlånade stjärnorna.

Vi får hoppas att det fungerar....

Gällande vovvarna kan jag så otroligt glad berätta att min 10åriga farbror Kompis nu mår som en unghund igen! Han är på ett strålande humör och han är helt smärtfri! Då han mådde kymigt i våras trodde jag att det aldrig skulle bli helt bra med honom igen men jo då, nu är det full fart igen. Han har ju inte varit en "deltagande" hund på eftersöksutbildningen men däremot har jag ju kört honom parallelt med Dito när vi tränat. Nu förra veckan då vi hade vår avslutning på kursen frågade jag Bert om inte han också kunde få gå ett spår, och det fick han. Detta klarade han galant och tog ett cirka 600 meters spår med bloduppehåll på raksträckor, i vinklar, med återgångsvinklar och annat svårt, och han gjorde det på 15 minuter. Dito klarade det på 11.... men han är ju yngre...;) Så summa summarum blev att jag beslutade där och då ihop med Bert att även köra upp Kompis på vårt slutprov och att han skall precis som Dito även gå upp som eftersökshund om han blir godkänd. Vi skall även göra anlagsprovet och satsa på att starta i öppna klassen och vi siktar på ettor hela vägen, för visst vore det kul om Kompis kunde bli viltspårschampion på gamla dagar? Då med sina tidigare meriter SUCH NUCH DUCH INT UCH LP1 LP2, så visar han ju faktiskt att han inte bara är snygg, utan att han kan ta instruktioner, (ibland),tänka själv, och att hans näsa fungerar utmärkt! :) Vi får se hur det slutar...;)

Dito är faktiskt helt strålande på spår och det känns helt underbart att ha hittat något som min hund är en naturbegåvning på. För första gången i mitt hundliv går det inte ut på att jag skall rita och berätta och lära ut, utan här handlar det faktiskt om att bara succesivt göra det svårare och sen är det bara att blunda, åka med in i hundens värld och lära sig att totalt lita till hans förmåga att själv lösa uppgiften. Min uppgift är att inte störa. Bert var så impad sist att jag hörde en svordom och !#¤" vad bra han är!! :)Roooligt!

Vi har träffat mekaniska vildsvin som både snurrar och grymtar. Dom var läskiga tyckte båda mina hundar som blev tre meter långa när dom försökte att smyga fram för att kunna lukta på dom bakifrån... kanske inte den bästa taktiken... Vi får nog hålla oss till rådjur och älg tror jag...

Eftersökshund

Det dröjer lite mellan inläggen här.... men som sagt, desto mer hinner hända emellan inläggen.

Jag har fokuserat på att fixa med 40-årsfest och den avlossades med en stor härlig BANG! 90-personer, 3 band som spelade och ett härligt knytkalas med underbara människor från när och fjärran sen gamla och nya tider. Helt underbart!

Hundmässigt håller vi på med vår eftersöksutbildning och det är nog det roligaste jag och mina hundar har gjort! Dito är så himla duktig och något som fascinerar mig är att när han tycker att det blir svårt, går han ner i tempo och blir än mer noggrann. Det gör han aldrig i någon annan situation. Blir det svårt brukar han precis tvärtom, skruva upp sig, erbjuda en massa frivilliga beteenden, eller bli frustrerad. Inte i spåret.

Vår lärare, Bert, är en gammal räv inom eftersöksvärlden sen 40 år, men han har aldrig träffat en schapendoes tidigare, än mindre utbildat någon... men han verkar nöjd än så länge... :)
Vi har två tillfällen kvar innan vi skall göra vårt slutprov inför att vi skall skrivas upp på eftersökslistan. Roligt, roligt!
Har ni aldrig spårat med er hund? Gört! Det är helt enkelt superkul!!!!








Ha en underbar midsommarhelg så hörs vi när något nytt bör berättas!