Förbannad, frustrerad och förundrad av över hur vi hundfolk fungerar.


Den från TV kända hundprofilen så kallade ”hundviskaren” Cesar Millan har varit här i Göteborg och förärat oss med sin närvaro. Han var här för att göra ett kortare framträdande på My Dog, den stora hundutställningen på Svenska mässan. Arrangörer för utställningen är Svenska Kennelklubben i samarbete med Svenska Mässan. Både Norska kennelklubben och Danska Kennelklubben är mycket skeptiska mot Cesars metoder, men han är mycket populär hos många hundägare och faktiskt även hos folk som inte har hund tittar då hans program är fyllda av action,,, kön ringlade sig lång utanför mässan i lördags.

Jag skriver detta i ett frustrerat känslotillstånd och då jag vet att mina känslor inte på något sätt är unika så blev det viktigt att strukturera och dela med mig om mina tankar gällande vår syn på hundar och hundträning och hur det går ihop med att vi verkar dyrka någon som Cesar Millan.
När jag ser Cesars program ser jag en man som ställer exakt samma diagnos på alla hundar, och detta gäller även deras ägare. Hunden är enligt honom i ett dominant och ibland även ett aggressivt tillstånd på grund av att ägaren gett för mycket kärlek och inte tillräckligt med disciplin. Ägaren måste bli en stark och bestämd ledare och hunden måste komma in i ett lugnt och undergivet tillstånd för att relationen skall fungera. Hans dominansteorier och vad någon som är så kallad dominant gör, är totalt tagna ur luften och följer inte alls vad modern forskning säger gällande flockbildning och relationer inom en varg eller vildhundsflock.
Enligt Cesar måste man korrigera hunden för att visa den vad den inte får göra. Detta görs bland annat genom att man använder olika halsband som tillfogar smärta på ett eller annat sätt, antingen genom att en tunn snara som ligger och trycker mot struplocket, hans egendesignade ”Illusion Collar”
(som i Sverige säljs som ”Trofast”), stackelhalsband där långa piggar sticker in i halsen när man drar till i kopplet,
och det har även använts elhalsband för att bestraffa olika beteenden.
De senaste två nämnda halsbanden är inte ens lagliga i Sverige så TV har varit tvingade att ha varningstexter att man inte får göra som CM hemma.
Trots att vi gång på gång i programmen får se hur Cesar löser problem genom att fysiskt korrigera helt oförstående hundar, så tycker vi på något sätt att detta är helt ok. Jag undrar om vi hade tyckt att det varit ok om han gjort samma med en katt eller en häst.


Han sätter aggressiva/rädda /frustrerade hundar i allt för hunden svåra situationer och det slutar oftast i att hundarna reagerar kraftigt och då agerar Cesar med att trycka ner dom i marken eller genom att strypa syretillförseln samtidigt som han gärna kicksparkar till hunden i sidan. Det finns otaliga filmer på You Tube där hundar trycks ner på sidan med åtdraget koppel mot struphuvudet vilket till slut ger hunden blåa slemhinnor i en respiratorisk chock på grund av syrebrist.
http://www.youtube.com/watch?v=Qh9YOyM2TAk
http://www.youtube.com/watch?v=KSSHMff4y6Q
Allt detta för att berätta att ”så gör man inte och nu är det andra spelregler som gäller”. Hundarna förstår ingenting av informationen på grund av rädslor, smärta och stress, och då stressnivån stiger på både folk och fä, så är det ingen nyhet att inlärningsförmågan går ner. Det vet vi.
Vilket beteende man än arbetar med så handlar det om nyinlärning för att förändra det och då behöver man ett optimalt läge för att lära in nya saker som man som hund kanske tycker är svårt.


Som exempel kan tas ett hundmöte i koppel. Varför göra det så snabbt och svårt att den hunden som har problem, känner sig tvingad att agera som den brukar? Varför inte börja med att förklara vad vi vill ha istället för att direkt kasta sig över och straffa felaktiga beteenden? Det blir djäkligt svårt att välja att göra ”rätt” om ingen har tagit sig tiden att förklara vad som förväntas av en om man är en art som tvingas leva efter en annan arts regler. Med andra ord har många hundar inte en chans att välja att göra rätt och det är inte i mitt huvud etiskt försvarbart att då fysiskt gå in och straffa. Vi har kartongen med bilden till puzzlet som skall läggas, hunden har ingen aning om vad vi anser är bra eller dåligt.


Hade vi med hunden som har problem med andra hundar i kopplet tagit oss tiden att först utvärdera den fysiskt så att inga sjukdomar eller smärtor i rygg/nacke/höfter/armbågar eller liknande, har gjort att den blir stressad vid dessa möten då man som hund gärna går upp i varv och drar mer i kopplet och det då kanske gör ont i nacken varje gång man gör så. Har man då alltid en främmande hund framför sig samtidigt som det gör ont, kopplar man ihop dessa två händelser och då blir den andra hunden "orsaken" till smärtan. Detta är en inte helt ovanlig orsak bakom hundutfall i koppel. Andra orsaker till generell stress hos hunden kan vara att den har hormonrubbningar, sköldkörtelrubbningar, leverförändringar, magsår, katarrer med mera. Detta bör alltid utredas och uteslutas av veterinär. Sen spelar ju förstås dåliga erfarenheter och förväntningar in på vilket beteende man erbjuder i pressade situationer.


Varför vill man skapa en relation där hunden uppfyller dina önskemål genom en önskan att undvika problem istället för att skapa en hund som samarbetar med dig för att den vill uppnå något utan att vara rädd för att göra fel. Vill vi verkligen ha en ”lugn och undergiven” hund som är Cesars riktord?
Hur ofta tar vi oss tiden att säga bra, där gör du rätt, belöna för de rätta beteendena jämfört med hur ofta vi korrigerar och säger ”nej” då hunden gör fel. Tänk att leva så, ingen säger vad dom vill att ni skall göra men så fort ni gör fel är dom på dig…. Har ni tänkt på det?


När folk hävdar att: korrigerar och dominerar gör djuren själva mot varandra, så finns det många problem med det argumentet. Dels är vi inte hundar, hundarna tror inte att vi är hundar, dels så korrigerar vi ofta helt naturliga beteenden som en annan hund i samma flock aldrig skulle korrigera. Vi tar exemplet med hunden i kopplet, - den gör ett frustrerat utfall i kopplet på grund av att den känner sig trängd i situationen och vill öka avståndet till den andra genom att göra detta utfall. Vad händer? Den får en avhyvling av sin "flockmedlem" som går bredvid. Logiskt? Är detta något vi kan tro får hunden att förändra sitt beteende? Knappast.

Dessutom så sker det ytterst sällan fysiska korrigeringar i en grupp med hundar som har tillräckligt med resurser och utrymme. Hundar bildar sociala grupper där den som är bra på något får göra just det och en annan gör något annat osv. Ingen gör allting och det är absolut ingen som tvingar någon med våld att följa efter flocken, att följa efter görs alltid helt frivilligt. Vid en eventuell konflikt rullar den just då mer osäkra över och lägger sig på sidan. Detta är ett beteende som erbjuds, inte något som den aggressivare hunden trycker ner och håller fast. Så att bli fasthållen på det sättet mot marken upplevs nog snarare som att man är ett byte i en mycket allvarligare situation, med andra ord pratar vi om dödsångest.


Dessutom ger TV-programmen en illusion av att allt går att lösa väldigt fort om bara ”rätt” man håller i situationen. Gör detta att folk känner sig duktigare och gladare som hundägare eller ger det snarare en känsla av att inte duga? I denna frustration är det lätt att börja ta till med hårdhandskarna och ryta till lite högre och kanske även rycka till i kopplet för man vill att folk ska se att man inte tolererar att hunden ”dominerar ”situationen. Det kan vara väldigt förstärkande för oss som frustrerad generad hundägare att få bli riktigt arg och hunden ser ju direkt ut som att den äntligen fattat, nedsjunken kroppshållning, sneglande blick och den slickar sig om munnen. Problemet är bara att hunden intar denna kroppshållning för att lugna sin ägare och dessa situationer stärker verkligen inte relationen eller förtroendet för människan, och med stor sannolikhet har den dessutom ingen aning om varför det skedde.


Tar man inte tag i varför ett problembeteende uppstår, utreder och förändrar genom att ändra hundens kunskap, förväntan och känsla, utan bara korrigerar hunden varje gång det utför beteendet, är det samma som att sätta en kork i rumpan på hunden när den har diarré, du löser problemet för stunden, förr eller senare kommer den korken flygande och då har du ett helt annat problem, vare sig du är känd från TV eller inte.

Då jag jobbar praktiskt med att hjälpa djurägare och deras djur med att hitta en lösning då problem uppstått, så jag anser att jag har på fötterna att på detta vis ifrågasätta vad vi håller på med då vi sätter en man som Cesar Millan att svara på våra frågor om hunden. Hans kunskap tar slut där våldet tar vid, och den dagen han försöker sig på att träna en späckhuggare med samma metoder lär han få tänka om för de är inte lika lätta att fysiskt kränka som en hund, i alla fall inte utan att åka dit själv. Vad jag ville säga är att det finns andra metoder där man inte sätter djuret i en känsla av maktlöshet och rädsla, smärta, inlärd hjälplöshet utan man arbetar med en utformad träningsplan där man ökar svårigheterna med små, små steg så att hunden har möjlighet att förstå och lära sig nytt, ett samarbete baserat på förtroende, samarbete och glädje.
Vi har kommit långt i vår kunskap om dominansmyten, flockens uppbyggnad, hunden naturliga beteenden och om hur inlärning fungerar, varför låta en TV kändis dra oss 20 år tillbaks i tiden till samma tid då man kallade det att ”bryta in” hästen, break in.

Människans bästa vän skall inte behöva vara lugn och undergiven för att undvika att bli korrigerad för "fel beslut", för då får vi inte anse att vi är deras bästa vän, ´- man skall inte behöva vara rädd för sin bästa vän bara för att man är hund.

Jag anser att vi är bättre än så.

Övriga intressanta artiklar:
http://drsophiayin.com/philosophy/dominance/
http://nocesarmillan.weebly.com/svenska-kennelklubben.html
http://www.nkk.no/nkk/public/openIndex?ARTICLE_ID=8217
http://www.bt.dk/bttv/clip/12/15311