Tappar sugen ibland...

Tappar sugen…

 

 

Tittar på TV4:as nyhetsmorgon där en för mig helt okänd tjej med fyra hundar i koppel blir intervjuad. Undertexten i rutan anger att hon är ”Beteendevetare och hundspecialist”. Det visar sig att hon är en tjej som har praktiserat på Cesar Millans hundpark i tre månader.

Jag letar reda på hennes hemsida då jag vill ha mer information om vem hon är och vad hon gör. Där finns ingen  referens till varken teoretiska eller praktiska kunskaper finns att finna. Jag inser att hennes referens ÄR att hon har varit på Cesar Millans hundpark i tre månader. Punkt.

Däremot hittar jag ett tips om att "du skall äta något litet innan du serverar hunden mat. Detta är för att då stärker du ditt ledarskap…" Det handlar om "balans och energier". Något man tydligen inte kan uppnå eller inneha ha om man inte tycker att Cesar och hans metoder är okej.

Det kan sägas och tyckas att detta inlägg låter avundsjukt men jag kan lova att det är inte min bakomliggande motivation. Tvärtom, jag har ingen lust att bli satt i en sits där jag i ett snabbt och flashigt inslag skall förklara min syn på hunderiet. Det tar längre tid än 3 minuter att göra det på ett sätt som får människor att förstå hur en hund fungerar, hur inlärning fungerar och att det inte alltid är ett lika med tecken mellan snabbt resultat och bra resultat om man tittar på etiken, framtida effekter och den underliggande känslan hos djurägare och hund.

Däremot skriver jag detta då det är ett av få sätt för mig att dela med mig av mina tankar, plats i TV får man om man är underhållande, får till snabba snygga aktionfyllda klipp där monsterhundar först provoceras till att reagera kraftigt för sedan uppvisa en ”lugn och balanserad aura” (läs tilltryckt, förvirrad och passiv). Jag skriver för att jag brinner för detta med att informera hundägare att du behöver inte ignorera hundens alla initiativ, den tycker inte att du är en nolla om du svarar på hundens önskemål om lek, umgänge eller att fylla på vattenskålen osv. Jag skriver också för att berätta att det enda alternativet är inte att använda fysisk korrigering eller avlivning på hundar som är arga.

Det finns en massa olika sätt att angripa en beteendeförändring hos en hund och detta är beroende av vad den bakomliggande orsaken är. Det kan vara frustration,rädsla, smärta, sjukdom, arv, rasegenskaper, erfarenheter med mera. När man vet vad orsaken är så börjar man att arbeta, först då.

TV-programmen gör till och med en grej av att Cesar inte vet vad det handlar om när han kör upp på uppfarten till hundägarens hus. Ju mindre man vet om fallet och ju mindre teoretisk utbildning du har att stötta dina praktiska beslut på är desto mer äkta och flashigare blir det för den okunnige. Det har blivit ett argument: ”Du hjälper inte en hund med ett diplom”. Nej, själva intygen från mina utbildningar ligger någonstans i mitt röriga arbetsrum, där är vi överens att det är inte diplomet som hjälper hunden. Däremot är kunskapen jag införskaffat mig medan jag gick på mina utbildningar som har varit praktiska och /eller teoretiska ovärderliga gällande mina beslut om hur jag tänker gå tillväga med en utredning och beteendemanipulering för det är detta som det handlar om.

Så fort du skall förändra en levande varelses beteende måste du hålla hårt i etik-hatten. Det är inte enbart målbilden som spelar roll utan man skall ta hänsyn till hundens bakomliggande känsla och motivation. Det är hur du uppnår ett resultat som fungerar för alla utan att det sker på någons bekostnad som är viktigt. Vägen dit.

Jag känner flera personer som har underbara trygga glada initiativtagande sällskapshundar, som arbetar med sina hundar, tävlar i landslag och så vidare, det är inte enbart att de är effektiva i sin träning och handhavande av hunden som imponerar på mig, utan just att de kommit så långt utan att behöva ge avkall på hundens egen identitet och känsla av att vara minst lika viktig som sin människa. Jag imponeras däremot inte av någon som går runt med ett helt band av lösa hundar som svansar i hasorna på människan om jag vet att detta är resultatet av att hundarna har fått lära sig från dag ett att de har ingenting att säga till om, alla resurser och initiativ skall komma ifrån människan och som hund blir man ignorerad om man ber om att få påverka sin verklighet. Det finns dessutom absolut ingenting som styrker teorin att du som "ledare" måste gå först för att göra en hund trygg. (Dessutom går 90% av alla hundar rent naturligt i en snabbare takt så tror du att du måste gå först för att det skall vara naturligt så får du allt pinna på ganska bra för att hunden inte skall tycka att du är en ganska värdelös ledare bara av orsaken att du inte är fysiskt kompetent att röra dig fortare.) Se, redan där faller den teorin att hundar ser upp till en människa som med stela rörelser rör sig i sakta mak framåt.

Att det inte är naturligt att ge mat som förstärkande till en hund under ett inlärningsskede är inget argument som biter på mig över huvudtaget. Om vi nu har tillgång till något som hunden fysiskt uppskattar, som är lätt att leverera, ett redskap för att förklara vad som var rätt. Varför inte? Varför utgår vi ifrån att hunden skall ha så bra moral att den per automatik skall arbeta med att förändra något utan att få mer än argumentet ” Du skall göra så för att jag sa så, du skall respektera mig”. Det fungerade inte på mig när jag gick i skolan och varför skall jag då utgå ifrån att min hund skall ha högre moral än mig? Alla arbetar vi för att uppnå något vi vill ha eller för något som vi vill undvika, det är upp till oss vilken motivation som skall ligga bakom när hunden lär.

Att utgå ifrån att mina händer eller min uppmärksamhet är en belöning i alla lägen är också ganska naivt. Om det för hunden upplevs som att fysisk närhet kan vara skön men också plötsligt bli hotande så är det ju inte bättre än att jämföra med en kram. En kram som kommer ifrån någon som aldrig har varit annat än en trygghet, ett stöd, en klippa är fantastisk. (om man nu gillar fysisk kontakt, det är det inte alla individer som gör). Får man däremot en kram av någon som man vet är helt oberäknelig gällande att göra sig fysiskt hotfull så blir det en annan femma. Att dessutom bli kramad av någon man inte känner, en person som håller fast trots att du inte vill, jag då är det ytterligare något annat. Med andra ord, bara för att vi tror att något upplevs som en belöning är det på långa vägar inte så lätt.

Jag var tvungen att skriva av mig men det skulle inte förvåna mig om det kommer en del två också. Jag läser nämligen just nu en hundbok som heter ”Att skapa en skugga” och den gör mig faktiskt både gråtfärdig och rasande på en gång.

Hälsningar Jenny

Nu är det grejer på gång! :)

Jag trivs och har det fint i paradiset där jag bor och då jag och Jönköpings djursjukhus inte riktigt passade för varandra har jag nu valt att köra Nosvis för full maskin.

Detta innebär att jag tar externa uppdrag, föreläsningar, och beteendeutredningar i helt egen regi. Det rullar på med väldigt hög fart vilket är superkul! Jag är fortfarande lärare på Kungliga hundar i Göteborg, www.kungligahundar.se och jag samarbetar snart även med Vetlanda djurklinik där jag hyr en lokal för praktiska träningar och fysiska träffar.

Jag har även tillgång till en föreläsningssal och vi har redan dragit igång med att boka in två föreläsningar. En om katter och en om rädda hundar inför nyår.

Ju mer allt drar igång desto mer förstår jag hur lite jag kan om elektronik och annat. Just nu kommer jag inte åt att redigera min hemsida så jag ber 1000 gånger om ursäkt för detta.

Därför lägger jag upp infon om föreläsningar och annat här tills problemet är löst och hoppas på ert tålamod. :)

I´m back!

Hej allihopa!

Nej, jag är inte död och avliden men bloggar, hemsidor och företaget Nosvis har legat still då resten av mitt liv har rört sig lite för fort för att hinna med.... förlåt.

Jag har vänt upp och ner på allt och flyttat till Barkeryd utanför Nässjö. En underbar hästgård mitt i Småländsk sagonatur. Jag har nämligen fått en frieserhäst... :) och då jag samtidigt blev av med mitt boende kände jag att det var dags att anamma min bonde-gen på allvar. Jag tryckte in mig och alla djuren i flyttlasset och drog. 

Jag fick erbjudande om två olika jobb i Jönköping varav ett var Jönköpings djursjukhus. Där har jag jobbat nu i ett halvår. Tyvärr var det inte riktigt optimalt då jag har varit konstant förskyld och haft en mycket enveten magkatarr som inte heller blev bättre av långa och stressiga jourpass på ett underbemannat sjukhus. Då jag var provanställd så förnyades inte avtalet.... så nu håller jag på med att ytterligare förändra mitt liv genom att både leta efter nytt arbete på ett ställe där man kan ta sig tiden att arbeta med djur och människor på ett sätt som känns rätt gällande det som jag tycker är viktigt, och genom att dra igång mitt älskade Nosvis igen.

Jag har även under hela året åkt ner till Gbg för att utbilda Hundarenas instruktörer och det har varit en ära och ett stort nöje att få följa de fantastiska eleverna på deras väg till examination.


Så nu är det nya vindar, jag kan vara Zorro och jag kan vara Smålandstösen, beroende lite på vart vindarna för mig och jag ser fram emot nya äventyr!

Hej allihop! Det är inte så ofta det skrivs här i bloggen som det verkar,,,, det är dumt. Jag har ju ändrat på en del i min tillvaro de senaste månaderna och bloggen har fått stå tillbaks. Men nu så....

Jag arbetar numera sedan ett par månader på Torsklanda djurklinik. Det är en lagom stor klinik där man tar sig tid med djuren och deras ägare. Man bokar av ordentligt med tid och det gör vårt jobb så himla mycket roligare än när man känner att man måste stressa för att det inte finns tiden. Då det gäller mitt arbete med beteende så har jag fått alla möjligheter att göra precis det jag vill och det känns jättekul! Trevliga arbetskamrater gör det inte sämre!

Sedan sist har jag vari uppe i Stockholm för att vara hundutbildningsgruppens lärare på deras dagisutbildning. Jag pratade djursjukvård i 8 timmar med de stackarna.... Men det känns kul att träffa nya fräscha människor som förbereder sig för ett liv där de skall arbeta med hund. :)

Jag har även inlett ett samarbete med Kungliga hundar/ Gbgs Hundarena. Tanken är att jag skall hålla föredrag hos dom i deras regi vilket passar mig utmärkt i dagsläget. Gå gärna in och se vad vi har på gång!

http://www.kungligahundar.se/hem/föreläsningar-1981509

När det gäller praktiska kusrer både för mig själv och mina egna hundar, och de kurser jag själv har hållt i, får jag nog erkänna att lydnaden hela tiden skjuts upp till förmån för eftersöket och blodspåret. Nu på tisdag skall min lille Fido, 1 år gammal, göra sitt slutprov för att bli godkänd som eftersökshund. Håll tummarna! Han är duktig på gamla spår, vinklar och bloduppehåll, däremot är det fortfarande supersvårt med återgångsvinklarna där spårläggaren gjort ett blindspår.

Ok, nya projekt..... höns....! :) Sitter just nu och väntar på att en lite flock med hönor och deras tupp skall flytta i här hos oss. :) Det skall bli superkul att lära sig mer m hur de vill ha det i sin miljö, att få äta glada ägg! Fortsättning följer!

Trevlig Valborg och 1:a Maj önskar vi!

Mina tankar gällande den "i-mycket-övrigt-att-önska-debatten" på kvällsöppet.

Fredrik S, han försöker att förklara det han anser är viktigt, men så många gånger förut förstår jag inte riktigt vad han egentligen menar med det han säger, då jag ofta upplever att det han säger och det han i själva verket gör, inte riktigt överensstämmer. Vad menar han att man skall göra istället för att använda sig av inlärning om han behöver "fostra" som han kallar det. Vad är fostran? Menar han att bara för att man inte använder sig av tilllagda straff i hanteringen av hunden, att man inte har krav överhuvudtaget eller vad menar han?

Jag kan för mitt liv inte se att inlärning för "trix och fix" skiljer sig ifrån att lära en hund ett alternativt beteende för att passa in i människans vardag. Det är ju faktiskt det som "fostran" borde vara om man nu skall använda detta ord anser jag.

Att man ser till att hundens förväntningar på det utförda beteendet leder till den konsekvensen som man tidigare lärt in kommer att hända. Till exempel: Klarar du av att gå emot den andra hunden i koppel utan att spänna dig, för att det är svårt för dig, ser jag som förare till att du belönas med ett ökat avstånd, - kan du sitta still när jag tar i din tass så släpper jag och så vidare. En succesiv stegring av svårighetsgraden som gör att hunden klarar av situationen och att den är tillräckligt lugn för att ta till sig informationen och dessutom för att ha en möjlighet att välja att göra det som den tidigare lärt.

Jag arbetar dagligen med rädslor och "vardagssituationer" och det skulle aldrig falla mig in att bestraffa en hund för att den visar att den inte kan göra "rätt" där eller då. Då är det jag som tränare som inte gjort mitt jobb, inte lagt upp det på ett sätt som är för individen /ekipaget genomförbart.

Att som Fredrik utgå ifrån att alla som har en åsikt om hur hundar lär och hur man hanterar sin hund i inlärningen, måste ha tävlat på höga nivåer för att kunna ha något att tillföra debatten, skrämmer mig. Han om någon, som schäferkille och i bruksvärlden, borde väl verkligen numera ha insett att det finns fler sätt att relatera till hund och varför man håller på med hund, både som lärare och som hundägare.

Alla har inte schäfer, alla vill inte tävla och långt ifrån alla anser att detta är något som ger den som tävlar med en schäfer en automatisk auktoritet på att tala om för en bassetägare/shibaägare, en jackrusselägare hur de skall relatera till sin hund. Det borde FS veta vid det här laget.




Bengt gör mig mållös,,, han anser att det han gör är "naturligt" och att allt annat är förkastligt. Då han säger att "klickerfolket" hela tiden skall göra sig roliga för att försöka att snällt få sin hund att lyssna, samtidigt som det kastas köttbullar på dem så är han ju tyvärr på en nivå i inlärningskunskap som är svår att bemöta. Dessutom är det väl ändå ett av FS största paraduttalande att man skall vara rolig och spännande för att hunden skall se upp till en, eller har jag missuppfattat?

Bengt arbetar med att se till att hans flock skall noga veta att alla deras egna initiativ inte får effekt. I BR shem får en hund inte påkalla att vattenskålen är tom, den får inte skälla om någon ringer på, (det senaste, vilket vi har avlat på att hundar skall göra i cirka 15 000 år bara...) att den får aldrig gå framför sin husse som går med stora stövlar och utan knäleder för att ha ett så stelt och hotfullt kroppsspråk som någonsin går... Bengt citat: "inlärning sker inte i naturen" slut citat.

I rest my case gällande vad denna man har förstått...

SKKs representant borde veta bättre än att ta sida gällande BBs träningsmetoder då de är väl medvetna om det kontroversiella med att fortfarande än idag bygga upp sin träning på att kasta saker och att rya på hunden samtidigt som ett kort snärtigt ryck i strypkopplet talar om för hunden att "även om jag inte berättat vad jag vill att du skall göra så tänker jag se till att du rycks till hårt då du gör i mina ögon fel". Inte etiskt försvarbart anser jag i alla fall.

Natasja var en god representant för en alternativ inlärning tycker jag, men jag kan också förstå att folk har svårt att hänga med i vad hon egentligen menar när hon pratar amöbor och vetenskap. Det förstår de som redan har kunskapen om att inlärning fungerar på ett sådant sätt att har du väl förstått hur den fungerar så kan du använda detta verktyg till att påverka en amöba, en späckhuggare OCH en hund. Arten spelar ingen roll.

Vad man dock behöver veta är djurets naturliga beteenden och sinnens funktion så att man därefter kan anpassa bland annat sitt sätt gällande förstärkningar och straff och hur träningen skall lägga upp.

Anders försöker att förklara sin ståndpunkt som han faktiskt har skaffat sig under 40 år i hundvärlden. Han har dessutom omvärderat och reviderat sina åsikter hela vägen, i takt med att hans kunskaper ökat . All heder till honom för detta!

.... men formatet med 30 sekunders inlägg och snabba repliker där man aldrig får tala till punkt bygger ju på det precis motsatta till vad som är hans budskap. Snabba effekter och inlärningar är inte det effektivaste sättet att arbeta vare sig med att delge sina synpunkter, ny kunskap, eller för den delen hundträning. Han skulle komma till sin rätt om vi fick möjligheten att sätta oss ner i en *TV-soffa, att han där fick förklara hur han anser att en utredning av orsaken till beteendet bör gå till. Ett prgram där det baseras på innehåll istället för effekter

Jag önskar mig fortfarande ett sådant forum på tv, där människor får tala till punkt, och där de inblandade har en grundläggande kunskap om fler metodiker, etiska synsätt så att debatten håller en intressant nivå till skillnad på det som var i kvällsöppet.

Det som sker i hundvärlden utanför tv, utanför tävlingarna, utanför brukshundsvärlden är bra mycket större, väldigt mycket "på riktigt" och orsaken att gilla hundar, och att välja att leva med hundar är ofantligt olika. Detta anser jag är väldigt viktigt i debatten, inte kasta sig med att jag har tränat "riktiga farliga hundar" jag har tävlat i schäfer-wm, jag har fött upp 500 valpar.. Det är inte kvantiteten som avgör det är kvaliteteten.

Hur bred är kunskapen, baseras den på även andras kunskaper eller bara på dina egna erfarenheter, är du bra på att förstå vad hundägaren vill ha hjälp med även om det är en annan sorts person, eller för dig främmande ras? Detta är viktigt. Har man förmågan att inse att ja, jag må vara känd från TV, men säger detta faktum att jag har rätt per automatik, eller borde jag kanske vara ödmjuk för annan kunskap?

Jag själv som "hundvetare" är inte ett dugg intresserad av att synas i rutan, men däremot tycker jag att det är viktigt att göra min röst hörd gällande det jag tycker är viktigt. Så, nej, alla vi som har en åsikt är inte avundsjuka på TV-tränarna. Däremot kan man bli glad eller frustrerad när man ser på vad som kastas in i den vanliga hundägarens vardagsrum. Frustrationen kommer sig av att man själv har en kunskap inom området, inte på grund av en hemlig önskan att gå på Bindefelts fest.

Långt inlägg.... Hälsningar Jenny, Nosvis

Nytt år med nya äventyr.

Sedan sist har jag bland en massa annat varit på David Selins uppfödarutbildning.

Den hölls under två dagar och vi fick lära oss det mesta av det som är väsentligt att ta hänsyn till om man nu tar det beslutet att man vill vara en av de människor som sätter fler hundar till världen. Det gäller att kunna lagar och regleringar, förstå hur genetiken fungerar, välja sina avelsmål, hålla dessa mål realistiska och mycket mycket mer. Alldeles för svårt för mig.


Det som jag framförallt fick med mig är detta med stresskalibrering hos valparna och hur riskabelt det är att utsätta en dräktig tik för stress. Man kan fundera på hur det känns för fodervärdstiken som plötsligt i slutet av sin dräktighet skall hem till uppfödaren och den där antagligen ganska befästa existerande flocken. Detta borde vara oerhört stressande. Studier påvisar en kraftigt ökad stress hos valparna som redan i livmodern får fel stresskalibrering.


En annan sak som David verkligen brinner för, och med all rätta, är att få stopp på alla tvångsparningar som faktiskt fortfarande sker trots att man helst inte vill tro det. Tikar som hålls fast för att hanen skall få hoppa upp och para henne mot hennes egen vilja. Detta är inte bara totalt förkastligt ur etiska synaspekter men ovilligheten hos tiken har oftast ett syfte, det innebär att hon har en orsak att tacka nej till den tilltänkta hanen. Det kan handla om att de är för nära släkt, att hon känner hans svagheter såsom till exempel sjukdom. Det kan också handla om att hon inte har fått känna av hanen överhuvudtaget innan eller att det helt sonika är fel dag...

Det skall alltid vara tikens val, oavsett om man som människa lagt ner mycket pengar tid på en specifik hane. Hundar behöver precis som oss människor dansa först och den delen glöms lätt bort då man som uppfödare räknar ut exakt vilken dag man skall åka. Inte sällan har man kanske endast ett mycket litet tidsutrymme att spela på gällande att de tu skall falla för varandra. Då blir det förstås lättare att som ägare känna sig tvingad att ta dåliga beslut,som att till exempel tvinga tiken. Men det är fortfarande INTE ok!

Detta kåseri med denna bild kommer ifrån Hundsport... man blir ganska förvånad milt sagt då bilden faktiskt illustrerar hur flera personer håller fast en tik då hanen närmar sig. Detta är olagligt. http://www.sjv.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001024/2008-005.pdf



Appropå David Selin så visas nu ADVENT DOG CONFERENCE på Kunskapskanalen nu i veckan!

Inte missa!

http://www.adventuredogconference.se/default.asp?sida=main

Här kommer lite roliga bilder från min sköna flock. Fido är numera nedklippt och han är så mjuk och go att det nästan är löjligt! :)Ps, han fick strålande kritik på My Dog! Bland annat har han "excellent eyes" och det är en fröjd att se honom i rörelse..:)Själv tycker jag att hans eyes är en smula crazy och att det oftast är en fröjd att se hans rörelser men de där rörelserna är inte lätta att fånga med min mediokra kamera.