Halloween

Här sitter jag ikväll och tänker på mina vänner som inte finns mer. Det är faktiskt en hel del, helt enkelt aldeles för många, som har dött i på tok för unga år.

Jag har lite svårt för att den här högtiden har blivit något annat än vad den faktiskt är till för, att hedra de döda, genom att USA lärt oss att på halloween skall man klä ut sig och skrämmas. I mitt huvud är det nu man skall stanna upp och ge de man tyckt om en varm tanke istället för den kram man inte kan ge dom längre.

En av dessa vänner är Paulo Suluape, en samoansk hövding och tatuerare, känd över hela världen för sitt stora hjärta och sina fantastiska tatueringar.



Det är han som gett mig mina tatuerade armband.

Han hjälpte mig att flytta förra gången, iklädd en "lava-lavakjol"och med en fullastad skottkärra sprang han fram och tillbaka på min gård i majorna... tror ni grannarna smygtittade bakom gardinerna?
Han låg och skurade bakom min ugn och sjöng för full hals till ABBA som han dönade på med på stereon.

Hemma på Samoa hade han en sådan hövdingstatus att folk backade ut ur rum för att inte visa honom ryggen och ingen åt sin mat före honom. Här i Göteborg var han en vanlig kille som kunde dra ett skämt för den fulla finnen på spårvagnen... :)

Paulo blev mördad för snart 10 år sedan och jag minns det som igår....