Äntligen fattat hur man lägger upp en film....!

En liten film om hur man tränar hund inne i en bil för att det spöregnar utanför......

Tema Dito!

En fin bild Anette har tagit inför Ditos klippning nästa vecka
Mina rara föräldrar har lånat Kompis i några dagar för att leta svamp och göra annat mysigt. Med andra ord har jag bara en svart buse kvar hemma och direkt tänkte jag att nu djäklar!

Äntligen har jag och min härliga väninna Diana kunnat hitta en tid för att fika, snacka strunt och beundra hennes aldeles nya fina gossebebis Ville! Detta innebar att jag och Dito åkte spårvagn för andra gången i hans liv och tog oss in till avenyn. Dito ser ut som om han aldrig har gjort något annat och traskar lugnt och glatt fram i slakt koppel som om det var vardag för honom.... Fiket på Stadsteatern var inte heller något konstigt och han lägger sig direkt till ro under bordet. När vi fikat, sladdrat, och sen efter en promenad upp till Johanneberg för att hämta ytterligare en fin liten son Aaron, så knatade jag och min duktiga vovve vidare ner genom Chalmers skolområde.

Där hittar vi en lång och läskig gallertrappa och när jag vet att en räddningshund testas för just detta, att våga gå upp för en sån, tog vi oss utan problems upp för hela trappan (nästan upp till himlen) :)
Sen på nästa spårvagn ner till nordstan där han fortsätter att glatt trava på vid min sida, fortfarande slakt koppel, rakt igenom hela härligheten, åka lite hissar upp till parkeringshuset, och sen vidare genom en gångtunnel med dragspelare ut till centralstation. Fortfarande så cool och duktig att jag nästan inte kunde tro det! Spårvagnen hem var en baggis och väl hemma var jag nu så stolt över min fina hund att hjärtat nästan ploppar ut! Inte en gång gick han upp i varv eller börjar snurra/skälla eller annat.
Vi har inte varit i närheten av denna sorts miljö sen han gjorde det sist när han var 4 månader men det fanns kvar, ganska fantastiskt faktiskt!

I love You lille luddhuvve!!!!

Ozzy kommer att få MVG på lördag!

Idag var vi iväg på GMBK och körde igenom de moment som Cilla och Ozzy skall visa upp för att bli diplomerade på lördag. Detta är det första steget mot en vårdhundsekipagelicens. Ozzy skall visa att han lugnt och intresserat kan bli hanterad av främmande människor, vara följsam med sin förare och att han lugnt klarar av att föraren lämnar honom kvar på platser för att vänta. Han är en nu 2 årig grabb som faktiskt börjar kännas väldigt vuxen. Han tycker det är toppen att träna och gör hela tiden sitt bästa! Detta kommer att gå fint Cilla!

Vi satt efteråt i bilen och diskuterade det här med utbildningar och vad man kan kalla sig efter man genomgått dessa.

Själv sitter jag ju numer med en hel del kunskap om inlärning och beteende och har snart avslutat mitt 2:a år av klickertränarutbildning. Trots att jag börjar känna mig ganska säker på vad jag kan (och inte kan heller för den delen) så känns det som att man skall vara mycket ödmjuk i den här världen då det gäller att träna hundar och deras ägare. Jag har ju haft turen att lära känna och gå utbildningar för precis de människor som jag har snokat fram som de bästa inom deras områden och när man sätter deras talang och kunskap i relation med sin egen erfarenhet så inser man att det finns mycket kvar att lära. Däremot känner jag väl nu att jag har mycket att erbjuda den "vanliga" hundägaren eller den som vill prova på att konvertera sin hund till inlärning med positiv förstärkning och negativt straff. Man har kanske tröttnat på att ge sin hund fysiska och mentala korrigeringar genom att vråla, trycka på rumpor, dra i koppel osv. Då kan jag absolut hjälpa.

Då när man sitter där och känner sig ödmjuk, så kan jag inte hjälpa att bli ganska förbannad då andra "hundskolor" lägger upp att de har klickerinstruktörsutbildningar som går över ett fåtal dagar (4!). Förkunskaper är att man är någon sorts instruktör eller "genuint intresserad av klicker". 4 dagar..... Lärarna anser med andra ord att de är tillräckligt duktiga för att inte bara vidarebefodra sin kunskap till en "vanlig" kursdeltagare, utan att de även kan instruera de som sen skall kunna kalla sig klickerinstruktörer.

Här sitter man själv och undrar... var har denna person själv gått sin utbildning någonstans för att kunna utbilda instruktörer på 4 dagar när Canis som är den organisationen som har varit de som varit klickerträningens flaggskepp i Norden, när Canis huvudinstruktörer själva tar 2 år på sig för att, efter ha handplockat de sökande, kräver en 2 årig utbildning för att få kalla sig instruktör. Konstigt eller hur....?

Jag vet i alla fall vad jag själv har valt och varför och vem av dessa skolor jag anser vara mest seriösa.

Tränat lite vovve

Ozzy, en blivande stjärna!
Cilla och Ozzy skall upp för vårdhundstest till helgen och de skall visa upp lite olika färdigheter. Bland annat skall Ozzy kunna gå lugnt och fint brevid en rullator eller en person med andra hjälpmedel. Cilla kommer hela tiden att gå med men det är ju viktigt att den person som de jobbar med känner sig trygg och utvald av en vårdhund.

Vi började med att försöka visa honom vad vi var ute efter och att det inte var ett fotgående utan att han bara lugnt och fint gå vid sidan med blicken framåt. Det kändes som om momentet vi ville ha är detsamma som en sk "jaktfot", där hunden också går vid sidan utan att titta på föraren. Så vi satte upp två skålar i varsin ända av en sträcka där de gick emellan. Gick Ozzy för fort eller började dra iväg mot belöningen framför honom, vände Cilla på steken och går åt andra hållet. Då han däremot gick lugnt och fint trots att det goda lockade, fick han klick och springa fram och ta sin korv. Han trodde ju förstås i början att det handlade om fotgående så vi började snabbt att bara klicka när blicken var riktad framåt och då han går med en lugnare kroppshållning än den han har i fotet,där han studsar fram och tittar på Cilla. Han var jätteduktig och förstod snart vad det handlade om.

Nu är det ju så att han älskar att träna och apellplanen innebär träning för honom och då fokuserar han och är mycket följsam, annat kan det bli när de går i "vardagsmiljö". Då vill han gärna kissa, lukta och drar även ibland i kopplet. Min tanke är att vi utnyttjar först faktumet att han är inställd på träning på klubben, lär honom vad vi är ute efter, sätter på ett kommando när han har fattat och först därefter tar ut honom i en miljö där annat lockar och han inte "tänker träning". Så småningom kommer deras tjänstetäcke dessutom tala om för honom att de jobbar och då blir också det tydligare för honom.

Kompis tränade inkallande med ställande och det funkar fint med extern belöning och Dito var också duktig på inkallning med utgångsställningar och även han klarar nu av att springa förbi en externbelöning! Gullegubbe!!!

Dessutom träffade Kompis en gammal flamma från när han var tonåring, en väldigt foxy boxer som är precis lika gammal.... Det var säkert 6 år sedan sist men de kände allt igen varann....:)

1:a semesterveckan!!!.......

Mys!
"Kava"



Jag åkte med mina föräldrar till vårt hus i snapphaneskogarna för att snoka efter svamp, lägga spår och äta gott, sova och läsa gamla tidningar. Det var underbart skönt! Jag klippte ner Kompis till en släthårig schnauzer och gick dessutom på Dito och hans stora hemska 1:årsrufs som snart kommer att bli bortklippt också.... Han tovar ihop för att han älskar att bada i sump och sen gnugga sig "torr" i granrisen...
Jag har gett upp!

Sen var det att ta sig hem igen för att gå på kräftskiva med kollegorna på Smådjursakuten. Det var också mycket trevligt och det var skönt att bara kunna sitta och snacka strunt och äta gott ihop med alla nu innan mina vägar bär mot Kungälv. Jag har haft turen att jobba ihop med många härliga människor på alla de olika kliniker jag arbetat på och Smådjursakuten är inget undantag. Jag kommer att sakna dom!

Tillbaka med fötterna ner och huvudet upp, med näppe...

Lånade tillbaka fina Tomo för att han skulle få leka med sina vänner, visst är han söt! Han har det nästan oförskämt bra hos sin nya familj men hundkompisar måste man få busa med ibland.

Har tillbringat de sista 2 dagarna med att snyta mig, äta fishermans friend och sooova. Snuvan har precis börjat vända och det var inte mer än rättvist för jag har faktiskt äntligen semester!!!!!! 4 veckors "ta det lugnt, försöka fixa sånt man aldrig hinnertid"! Välbehövligt.

Åkte till Stockholm på kurs för Sarah Heath en av de högst rankade beteendevetande veterinärerna vi har i världen. Hon höll en 2 dagars kurs för klinikfolk om hundens naturliga beteende, myten om "dominans" den senila hunden, den överviktiga hundens beteende, hur vi skall hantera hundars språk och rädslor hos oss på klinikerna för att minska oron hos hunden. Dessutom fick vi lära oss mer om hur man kan använde de kemiskt framställda preparaten som efterhärmar deras naturliga feromoner. Vi lärde oss om hur man arbetar med ljudrädslor, och hur och med vad man eventuellt behandlar med medicinska preparat. Vi blev som vanligt fullproppade med nya ideér och infallsvinklar.

Det är väldigt intressant för mig att få lyssna på en veterinär som har båda sidorna: mentaliteten och den fysiska hälsan som sina kunskapsområden. Det blir lätt att håller man på med enbart beteenden så vet man inte exakt vad vi gör på klinikerna och varför, och vise versa. Veterinärers kunskap om djurens mentala sida varierar beroende på intresse och erfarenhet.
Direkt efter kursen var det att slänga sig på tåget för att därefter jobba nattskiftet i 11 timmar.... De följande 2 nätterna var tunga, snuvig och trött men det gick det med. Dessa nätter var faktiskt mina sista dagar i Gbg för efter semestern börjar jag i Kungälv! Roligt roligt!
Jag kommer att sakna Gbg med alla härliga arbetskompisar men jag måste nog säga att den nya kliniken lockar oerhört med min nya tjänst som kommer att innebära poliklinikjobb med beteendefrågor i tjänsten och utanför om det skulle behövas. Kan inte bli bättre!
Just det, glömde säga att jag förutom Sthlm , nätter, snuva nästan köpte ett hus som återigen låg ute pgr av strulig budgivare. Min snälla far och jag var uppe igen och tittade och ansåg fortfarande att det var intressant så jag la mitt bud .... men i sista stund blev jag överbjuden igen...ja ja, mitt hus dyker nog upp när det är dags.

tvätta, packa, städa och åka på kurs....

Min vackra Kompis!
Dito, som sin far... fast galen!


Sitter här och klockan är alldeles för mycket..... är vaken på nätterna och sömnig på dagarna. Suck!
Är snart klar att gå och lägga mig för imorgon åker jag til Sthlm för att gå på kurs! Roligt roligt!