Min sköldpadda är borta :(

Min fina grekiska sköldpadda Fille har på något outgrundligt sätt lyckas att ta sig ut ur sitt stora utehägn.


Jag har fortfarande ingen aning om hur det kan ha gått till. Jag är helt förkrossad och har tillsammans med mina och andras hundar sökt av hela området runt där vi bor.

Kompis har ju betraktat Fille som sin valp och försvarat honom mot både andra hundar och även då folk skall hälsa så har dom fått knö bort Kompis som helst vill ställa sig framför för att kolla att allt går rätt till. Jag kan berätta att han har oförtrutet letat nu i 4 veckors tid utan resultat.

Min plan B för att lura hem Fille igen blev att låna in två andra sköldisar av samma art med förhoppning om att honan är intressant nog för att hänga kvar i området. Emma och Blixten heter de inlånade stjärnorna.

Vi får hoppas att det fungerar....

Gällande vovvarna kan jag så otroligt glad berätta att min 10åriga farbror Kompis nu mår som en unghund igen! Han är på ett strålande humör och han är helt smärtfri! Då han mådde kymigt i våras trodde jag att det aldrig skulle bli helt bra med honom igen men jo då, nu är det full fart igen. Han har ju inte varit en "deltagande" hund på eftersöksutbildningen men däremot har jag ju kört honom parallelt med Dito när vi tränat. Nu förra veckan då vi hade vår avslutning på kursen frågade jag Bert om inte han också kunde få gå ett spår, och det fick han. Detta klarade han galant och tog ett cirka 600 meters spår med bloduppehåll på raksträckor, i vinklar, med återgångsvinklar och annat svårt, och han gjorde det på 15 minuter. Dito klarade det på 11.... men han är ju yngre...;) Så summa summarum blev att jag beslutade där och då ihop med Bert att även köra upp Kompis på vårt slutprov och att han skall precis som Dito även gå upp som eftersökshund om han blir godkänd. Vi skall även göra anlagsprovet och satsa på att starta i öppna klassen och vi siktar på ettor hela vägen, för visst vore det kul om Kompis kunde bli viltspårschampion på gamla dagar? Då med sina tidigare meriter SUCH NUCH DUCH INT UCH LP1 LP2, så visar han ju faktiskt att han inte bara är snygg, utan att han kan ta instruktioner, (ibland),tänka själv, och att hans näsa fungerar utmärkt! :) Vi får se hur det slutar...;)

Dito är faktiskt helt strålande på spår och det känns helt underbart att ha hittat något som min hund är en naturbegåvning på. För första gången i mitt hundliv går det inte ut på att jag skall rita och berätta och lära ut, utan här handlar det faktiskt om att bara succesivt göra det svårare och sen är det bara att blunda, åka med in i hundens värld och lära sig att totalt lita till hans förmåga att själv lösa uppgiften. Min uppgift är att inte störa. Bert var så impad sist att jag hörde en svordom och !#¤" vad bra han är!! :)Roooligt!

Vi har träffat mekaniska vildsvin som både snurrar och grymtar. Dom var läskiga tyckte båda mina hundar som blev tre meter långa när dom försökte att smyga fram för att kunna lukta på dom bakifrån... kanske inte den bästa taktiken... Vi får nog hålla oss till rådjur och älg tror jag...

Eftersökshund

Det dröjer lite mellan inläggen här.... men som sagt, desto mer hinner hända emellan inläggen.

Jag har fokuserat på att fixa med 40-årsfest och den avlossades med en stor härlig BANG! 90-personer, 3 band som spelade och ett härligt knytkalas med underbara människor från när och fjärran sen gamla och nya tider. Helt underbart!

Hundmässigt håller vi på med vår eftersöksutbildning och det är nog det roligaste jag och mina hundar har gjort! Dito är så himla duktig och något som fascinerar mig är att när han tycker att det blir svårt, går han ner i tempo och blir än mer noggrann. Det gör han aldrig i någon annan situation. Blir det svårt brukar han precis tvärtom, skruva upp sig, erbjuda en massa frivilliga beteenden, eller bli frustrerad. Inte i spåret.

Vår lärare, Bert, är en gammal räv inom eftersöksvärlden sen 40 år, men han har aldrig träffat en schapendoes tidigare, än mindre utbildat någon... men han verkar nöjd än så länge... :)
Vi har två tillfällen kvar innan vi skall göra vårt slutprov inför att vi skall skrivas upp på eftersökslistan. Roligt, roligt!
Har ni aldrig spårat med er hund? Gört! Det är helt enkelt superkul!!!!








Ha en underbar midsommarhelg så hörs vi när något nytt bör berättas!

Frigångarna

Har även varit ute hos frigångarna och snackat lite igår. Vilket gäng! :)Dom håller till ute på Tjörn varje Tisdag kl 10,00 för att träffa andra hundägare, snacka hund och för att promenera och/eller lyssna på föredrag med olika teman på hund. Har ni tråkigt, åk ut till Sundsby säteri och njut!



Ulf är en klippa! Alla kan skatta sig lyckliga över denna mans engagemang!

Blodspår som berikning

Jag och Cilla fick sällskap av Christian, en gammal kollega från Universeum och åkte ner till Alvesta och hundutbildningsgruppens årliga blodspårshelg.

Helgen gick ut på att lägga spår med blod och färska skankar av varierad storlek och art, allt för att försöka skapa en "film" för hunden där den faktiskt kände att den "jagade" på riktigt. Känslan för hunden blev mao viktigare än att hunden gjorde rätt enligt vårt sätt att se det. Som ägare var det bara att släppa på kontrollen och att låta hunden helt enkelt "vara hund",. Detta kunde innebära att man fick käka upp sin klöv, kanin eller vad man nu hittat, kanske ville man bara bära den, försvara den mot andra eller så ville man sno någon annans och gräva ner den...

Vi hade en underbar helg med sol och värme, grill,lyckliga hundar och en härlig röra med människor ifrån hela Sverige som fascinerat lyssnat på David Selins fantastiska kunskaper.


Vi har druckit "vargtass" renblod, sprit och lingondricka, spårat på natten i totalt mörker, letat efter vildsvin, älg och hjort. Helt suveränt och min lille Dito gick banne mig inte att lura trots bloduppehåll, blindspår, snäva vinklar, vatten eller annat, han tuffar på som ett litet tåg och glänste med att klara allt vi försökte lura honom med. :)

Snart sommar....

Vi har börjat Ditos utbildning mot att bli eftersökshund. Detta innebär förhoppningsvis att vi skall kunna hjälpa till att spåra upp påkörda eller skottskadade klövdjur som sprungit till skogs. Ozzy, Ditos bror är även han med och det är nog det roligaste våra hundar någonsin gjort! Att spåra färskt blod och till slut komma fram till en härlig älg/ rådjursklöv. Vi har inte börjat med superlånga spår än utan som det är spårar dom väl en cirka 100-200 meter med några vinklar. Svårighetsgraden kommer att ökas med att föränga tiden, vinkla mer, sankmark, bäckar, bloduppehåll och annat som kan utmana. Det är toppenroligt i alla fall och hundarna jobbar jättebra!

Kompis, mår lite bättre men äter fortfarande sin smärtlindring. Så fort han har glömt bort sig och busat för mycket så får han ont. Vi får helt enkelt vara försiktiga trots att det är trist att hålla igen på en hund som är superglad i att busa och jobba.

Jag kommer att dra igång kurser för berikning med blodspår, enbart för att lära folk hur kul det är att se sin hund jobba med sin näsa och för at få se hur kul dom tycker att det är. Nu till helgen drar jag och Cilla iväg till David Selin i Alvesta för en hel helg i berikningens tecken, Kul!

En helt vanlig kväll i paradisets trädgård, = Min trädgård! :)

Pilutta alla er andra, så här gott kan man ha det! ;)

Kompis mår bättre! :)

Efter att ha gått igenom min stackars vovve både högt och lågt har vi kunnat konstatera att han har perfekta blodvärden gällande njurar, lever, socker, vita och röda. Han har inte borrelia eller Erlichia. Hans anmärkning på ena armbågen ser precis likadan ut som när han var ett och det gör även hans perfekta höfter! :) Däremot hittade vi Spondulos i ländryggen vilket betyder att det bildas nybildningar på och emellan ryggkotorna. Detta gör mycket ont medan processen är aktiv men när det avstannar så blir det en brygga som då innebär han han blir sk "stelopererad". I praktiken inebär detta att han numera är pensionär och att han behöver lite hjälp i framtiden för att må optimalt. Han kommer att ha keramiskt täcke för att värma muskler och leder och vid behov kommer han att få gå på smärtlindrande och antiinflammatorisk medicin.

Han har fått bo hos mina föräldrar som tagit god hand om honom och gett honom många och korta promenader och enligt rapport mår han mycket bättre nu. Jag längtar efter honom men han får stanna där ett tag till innan jag hämtar hem honom igen för att han skall få i lugn och ro återhämta sig innan han behöver umgås med mig och sin galne son.....

Vi har haft avslut på valpkursen och de söööta små kommer att saknas! Alla har varit jätteduktiga och har hunnit lära sig massor så det är bara att önska lycka till med resten av deras härliga liv och leverne!