Nytt år med nya äventyr.

Sedan sist har jag bland en massa annat varit på David Selins uppfödarutbildning.

Den hölls under två dagar och vi fick lära oss det mesta av det som är väsentligt att ta hänsyn till om man nu tar det beslutet att man vill vara en av de människor som sätter fler hundar till världen. Det gäller att kunna lagar och regleringar, förstå hur genetiken fungerar, välja sina avelsmål, hålla dessa mål realistiska och mycket mycket mer. Alldeles för svårt för mig.


Det som jag framförallt fick med mig är detta med stresskalibrering hos valparna och hur riskabelt det är att utsätta en dräktig tik för stress. Man kan fundera på hur det känns för fodervärdstiken som plötsligt i slutet av sin dräktighet skall hem till uppfödaren och den där antagligen ganska befästa existerande flocken. Detta borde vara oerhört stressande. Studier påvisar en kraftigt ökad stress hos valparna som redan i livmodern får fel stresskalibrering.


En annan sak som David verkligen brinner för, och med all rätta, är att få stopp på alla tvångsparningar som faktiskt fortfarande sker trots att man helst inte vill tro det. Tikar som hålls fast för att hanen skall få hoppa upp och para henne mot hennes egen vilja. Detta är inte bara totalt förkastligt ur etiska synaspekter men ovilligheten hos tiken har oftast ett syfte, det innebär att hon har en orsak att tacka nej till den tilltänkta hanen. Det kan handla om att de är för nära släkt, att hon känner hans svagheter såsom till exempel sjukdom. Det kan också handla om att hon inte har fått känna av hanen överhuvudtaget innan eller att det helt sonika är fel dag...

Det skall alltid vara tikens val, oavsett om man som människa lagt ner mycket pengar tid på en specifik hane. Hundar behöver precis som oss människor dansa först och den delen glöms lätt bort då man som uppfödare räknar ut exakt vilken dag man skall åka. Inte sällan har man kanske endast ett mycket litet tidsutrymme att spela på gällande att de tu skall falla för varandra. Då blir det förstås lättare att som ägare känna sig tvingad att ta dåliga beslut,som att till exempel tvinga tiken. Men det är fortfarande INTE ok!

Detta kåseri med denna bild kommer ifrån Hundsport... man blir ganska förvånad milt sagt då bilden faktiskt illustrerar hur flera personer håller fast en tik då hanen närmar sig. Detta är olagligt. http://www.sjv.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001024/2008-005.pdf



Appropå David Selin så visas nu ADVENT DOG CONFERENCE på Kunskapskanalen nu i veckan!

Inte missa!

http://www.adventuredogconference.se/default.asp?sida=main

Här kommer lite roliga bilder från min sköna flock. Fido är numera nedklippt och han är så mjuk och go att det nästan är löjligt! :)Ps, han fick strålande kritik på My Dog! Bland annat har han "excellent eyes" och det är en fröjd att se honom i rörelse..:)Själv tycker jag att hans eyes är en smula crazy och att det oftast är en fröjd att se hans rörelser men de där rörelserna är inte lätta att fånga med min mediokra kamera.

Goda Julen och Nya året!!

Säger vi aldrig nej?

Apropå ordet – nej!



”Nej” har väl aldrig varit en bristvara i hundägarens vokabulär om du frågar mig istället för att fråga Fredrik Steen.

Jag upplever det precis tvärtom då jag dagligen arbetar med frustrerade djurägare som förtvivlat säger nej till sina hundar mest hela tiden, hundar som ibland vare sig lyssnar och som ofta för den delen inte heller förstår innebörden, -betydelsen som ägaren bestämt sig för och denna betydelse varierar inte sällan beroende på situation och tillfälle vilket oftast inte gör det lätt för en hund att hänga med på och kunna förstå.




Hur ofta säger vi egentligen ”rätt” jämfört med hur ofta vi säger ”nej”? Hur ofta har vi tagit oss tiden att lära in vad vi vill att hunden skall göra istället för att den gör det som orsakar vårt nej. Detta borde snarare tas upp för diskussion.

Ofta säger den frustrerade ägaren att- ”jag vill inte att hunden skall göra si eller så”. Då brukar jag fråga "vad vill du att den skall göra istället"? Skrämmande ofta har de ingen bild av vad de vill ha och det betyder ju i sin tur att hunden inte kan ha en chans att veta.

Vad ”nej” i verkligheten betyder för hunden i fråga kan ju dessutom variera kraftigt , är det en kastad plastpåse full med tomburkar, eller ett kort snärtigt ryck i ett koppel, ett rytande som för hunden innebär ett förestående obehag på ett eller annat sätt? Kanske är nejet en borttagen möjlighet att få det man vill, till exempel en dörr som stängs om man försöker att tränga sig ut och förbi, kanske är det en ägare som säger, ”hoppsan, där blev det fel” och som tydligt visar att den förväntade belöningen kommer att utebli? Det finns många sätt att få en hund att avbryta ett beteende, frågan är vilket sätt man väljer att göra detta på och vilken grund man baserar sitt beslut på. Är man sköldpadda kan man bitas…. ;)



I FS debattartikel hävdar han att bristen på nej hänger ihop med en viss sorts instruktörer med en viss inlärningsmetodik och på grund av deras okunskap . Jag hävdar tvärtom att bristen på att kunna skapa, som jag ser på det, en ram som skapar korrekta förväntningar för hunden om vad beteendet skall leda till,-att detta är helt oberoende av vilken metod eller brist på metod man har valt att använda. Det beror förstås på kunskapen hos personen i fråga oavsett metodik.

Däremot beror det på i mina ögon på okunskap när man anser sig ha rätt att korrigera en individ som inte har en chans att välja att göra rätt, och det ligger okunskap bakom den förutfattade meningen om att bara för att någon arbetar med positiv förstärkning för att få fram ”rätt” beteende automatiskt inte har regler och ramar för sin hund. Då glömmer man bort att det finns något som heter negativt straff och en då för hunden inte önskvärd konsekvens efter beteendet.

Jag anser även att de som arbetar med att fokusera på att se till att hunden tjänar på att göra rätt, att den inte är rädd för att göra fel och att man som sagt försöker att förklara för hunden hur bilden på kartongen till puzzlet vi lägger ser ut, innan hunden skall börja göra fel, är de personer i hundvärlden som är de mest uppdaterade gällande kunskapen om hur inlärning fungerar och vad som är effektivast- utan tråkiga bieffekter.

Det är just dessa som går på kurser och föreläsningar själva, just för att för att få nya infallsvinklar, hålla sina kunskaper uppdaterade och dessa personer är allt annat än rädda för att arbeta praktiskt både med sina egna och andras hundar både när det gäller ”träning av tävlingsmoment” eller förändring av redan befintliga hundbeteenden som i vår människovärld orsakar problem på ett eller annat sätt. Flera tävlar med sina hundar på internationella nivåer med mycket goda resultat. Detta är min erfarenhet.

Att man har tillgång till att få ut sina egna tankar och metoder till TV eller annan media som till exempel tidningen Hundsport ,vilka båda har stor genomslagskraft ut till den vanliga hundägaren, medför i mina ögon automatiskt ett större ansvar hos dessa personer att måla upp hela bilden av beteendeutredningar och träning.Med detta menar jag korrigeringarnas för och nackdelar, hur förstärknings-metodiken fungerar med negativt straff som motpol till den positiva förstärkningen och framför allt även ta upp vad som är en hunds grundläggande behov, vad den kan uppvisa för beteenden som är helt naturliga, varför arten, individen reagerar som den gör i specifika situationer. Allt detta istället för att enbart gå in och korrigera symptomen som hunden uppvisar i form av olika beteenden.


Ofta hör man att ”jag använder aldrig positiva korrigeringar då vi tränar trix och lydnad, då skall hunden tycka att inlärningen är rolig. Däremot är det en annan femma när vi talar om vardagslydnad, då kommer korrigeringarna och nej fram för då är det allvar. Då skall hunden vilja följa mina steg och mina förehavanden för det är naturligt för hunden att följa och lyssna på mig. Gör hunden fel här har jag rätten att korrigera på ett för hunden obekvämt sätt”

Problemet med detta resonemang är att inlärning är inlärning, oavsett vad man lär hunden. Det är ingen skillnad på om jag vill lära min hund att gå ett snyggt fritt följ eller om jag vill lära hunden att springa bort och lägga sig på en matta i hallen istället för att hoppa på faster Ulla när hon kommer och hälsar på. Däremot om det ligger en känsla såsom frustration eller rädsla bakom beteendet så måste man även arbeta med att förändra orsaken till att hunden känner som den gör istället för att bara trycka undan beteendet med hjälp av inlärning eller för att hunden på grund av förväntad korrigering inte vågar uttrycka det den vill.



Dessutom är de flesta beteenden som vi människor anser vara ”problembeteenden” i vardagen fullkomligt naturliga beteenden för hundar, och bara av den orsaken har vi om inte något annat ett etiskt ansvar att se till att vi har gjort allt vi kan för att tillgodose hundens behov av att få utlopp för dessa behov. Exempel på detta kan vara hunden som plötsligt blir en mycket mer harmonisk individ som inte behöver uppvisa ”problembeteendet” längre då man berikat miljön med en utsiktsplats, fysiska utmaningar såsom springa, gräva, klättra, födosöksbeteende och allt annat en hund behöver.





Detta tycker jag tål att tänkas på istället för att ägna tid och utrymme i det offentliga rummet åt att öka klyftan mellan ”vi och dem” som jag anser att både Barbro Börjessons och nu Fredrik Steens artiklar gör. Är man en offentlig person som många ser upp till, innebär det inte bara att ha ett stort utrymme för sina egna åsikter, det innebär även att hålla sig uppdaterad med även andra metoder och tankesätt än sitt egna och att kunna ta emot kritik för de i mina ögon mycket nedlåtande och generaliserande uttalanden som gjorts i tidningen Hundsport på senare tid .



Så tycker jag.

Jenny Marek

Nosvis Klickerkunskap

Adventure Dog Conference -Tema Avel, genetik och DNA

Färdig med Alvesta och hundutbildningsgruppen för ett tag. Sorgligt men sant.

Nu är året med hundproblemutredarutbildningen till ända... Tråkigt får jag allt säga. Det har varit ett fantastiskt spännande år där man suttit och insupit en massa härliga människors kunskap. Då jag är en person som gärna vänder och vrider och snurrar på all kunskap så att den skall passa mig och det jag gör så har det allt blivit en hel massa frågor till våra stackars lärare.... Förlåt. :)

Näst på Schemat är det Adventure Dog Conference i Stockholm i helgen.
klicka på rubriken för att läsa mer om evenemanget.

Där skall det diskuteras om avel genetik och DNA, feromoner och om man kan testa ärftlighet gällande mentalitet. Det skall bli mycket spännande och jag skall packa mina mjuka kläder och föreläsningstofflor så att jag sitter mjukt och bekvämt under hela helgen så att jag åter kan fokusera på att ställa besvärliga frågor....;)

Vi hörs när jag är tillbaka!

C-G Siewertsson, beteendeveterinär

Jahaja,,, nu är det bara en gång kvar på problemhundsutbildningen för hundutbildningsgruppen. Det kommer att kännas tomt och sorgligt. Så mycket som jag har lärt mig. Nu senast hade vi en veterinär från Växjö som hade hela helgen till att prata med oss om medicinska orsaker till beteendeförändringar. Han var mycket intressant att lyssna på, även för mig som ju redan har en del kunskap i ämnet. Han kom med en hel del nytt och det spännande att höra hur en svensk veterinär tänker då det gäller psykofarmaka på hund.

På mina utbildningar utomlands så var det inte ett dugg konstigt att använda en hel del riktigt kraftiga preparat för att dämpa ångest och så vidare. C-G kunde använda sig av Selegelin, serotoninhämmare, men i övrigt tänkte han precis som mig. Att man framför allt använder sig av Zylkene och DAP om man startar upp en beteende-förändring som behöver lite hjälp med att hålla stressen och oron nere.

Jag har precis en diskussion på ett av hundforumen med en man som tänker starta upp ett "hundrehab" där han skall köra Cesar Millans metoder så gott han kan, för utbildad, det är han inte...

Det som frustrerar mig allra mest i dessa diskussioner är att enligt CMs lära så är problemet alltid orsakat av dåligt ledarskap i samband med en hund som är dominant. Vad händer då med hunden som har problem med smärta, magsår, hormonrubbningar, tandvärk och så vidare, jo, inte nog med att den inte blir utredd för diagnosen är ju redan klar, dåligt ledarskap, den blir dessutom korrigerad då den utför beteenden som mycket sannorlikt har sitt ursprung i det fysiska på ett eller annat sätt. Sorgligt.

Bilden på Kompis brutna svans som påverkade hans humör en hel del....


För att hålla er uppdaterade gällande mitt Nosvisnamnäventyr så har jag träffat min advokat som är mycket optimistisk gällande mina chanser i tingsrätten. Hon var mycket imponerad av alla intyg från människor i branschen som har tagit sig tiden att hjälpa mig att bevisa min etablering. Så nu väntar jag bara på kallelsen och jag känner mig supertaggad måste jag säga.

Vi hörs snart igen.

Kerstin Malm, David Selin, Skara och älgklövar

Ja nu är det full rulle igen. Efter att ha varit helt utslagen i två veckor med över 40 graders feber är jag i full gång igen. Problemhundsutbildningen börjar lida mot sitt avslut och det är snart dags att knyta ihop säcken med allt vi har lärt oss från våra olika lärares infallsvinklar. Senaste gångerna har vi blivit drillade av David Selin "him self" och av etologen Kerstin Malm. Vi har haft riktiga fall som vi har utrett och jag måste säga att jag börjar för första gången på dessa fyra åren känna att jag kanske har en del under västen nu för tiden. Det är ett område som det bara är att inse att fulllärd, det blir man aldrig. Den dagen man tror sig sitta på alla sanningar gällande djurens beteende, då är man nog både korkad och kokt. Det finns ingen sanning. Däremot finns det verifierad kunskap att tillgå om man är intresserad och det är jag ju....kan bara inte låta bli...

Idag har jag varit iväg på SLU, djursjukskötarutbildningen i Skara. Jag hade som uppdrag att prata om hur en beteendeutredning går till på kliniken. Det är inte lätt att sammanfatta allt som är väsentligt på 6 timmar men tjejerna var smarta, hade bra frågor och deras egna testutredningar i slutet fungerade fint. Hoppas att någon känner sig sugen på att snoka vidare i ämnet. Det behövs fler beteendenördar i branschen!

När jag körde hemåt ringde min vän och berättade att han hade 18 älgfötter åt oss!! så nu skall det spåras må ni tro! :)

Härlig guldkant på en annars ganska dålig höst med många tråkiga händelser, och dåligt väder. Min föreståndande tvist i tingsrätten gällande att försvara mitt namn Nosvis tär på mig men jag kan ju bara säga att mina vänner går inte av för hackor! Mitt försvar och underlag för att ansöka om hävning av deras användande av ordet Nosvis baseras på att namnet redan vart i fullt bruk och att namnet förknippas med mig så här har jag bett folk om hjälp med skrivna intyg. Förstå hur många som har tagit sig tiden att skriva..:) Veterinärer, beteendevetare, etologer, instruktörer, kunder, kennelägare, SLU, SKK, SBK, rasklubbar med flera med flera. Jag tackar er alla av hela mitt hjärta! Skulle det vara att jag förlorar namnet på grund av formalia kan jag ändå känna att jag har vunnit ändå för att jag har så fina vänner, kollegor och ett otroligt stort kontaktnät av kunder.
En pärm full av bevisning!

Ja, ja,,, jag har kontakt med en jurist, och jag har en pärm full i bevisning som kommer att göra det möjligt att faktiskt eventuellt kunna rättsligen hävda att rätten till namnet är min, jag hoppas och tror att det blir precis så. Hur kul kan det vara menar jag att starta upp en hundskola med någon annans namn? Det bäddar för förväxlingar och det är en liten värld den här hundtränarvärlden så man får allt tänka sig för lite också. Det man gör får konsekvenser. Jenny är på krigsstigen kan man säga! Återkommer med mer nyheter så fort jag har dom. Igen tusen tack alla ni!

Ingen bästa höst inte....

Hej allihop!

Jag är inte på topp just för tillfället får man nog säga... Jag har legat helt utslagen i två veckor med en lunginflammation som gett mig hög feber, närmre 40 grader i hela två veckor har tagit ut sin rätt. Jag är trött sur och ligger bakom schemat med det mesta just för tillfället. Jag har sedan sist hållt två föreläsningar, en om katten och en om hund. De stackarna som lyssnade på mig gällande hund var tvungna att titta på en grön föreläsare som stod och kallsvettades... föga charmigt...

Jag hoppas jag inte gjorde er allt för besvikna.

Som om inte detta och regnet skulle kunna räcka har jag hamnat i en jättetråkig situation. Mitt företagsnamn Nosvis, har jag nu använt i över tre år men jag har inte registrerat namnet utan haft en enskild firma i mitt eget namn.Plötsligt så har två andra tjejer registrerat namnet och vill börja använda namnet för ja vad då, ... jo, en hundskola!! Jag har ansökt om hävning av deras namn med bakgrund att jag kan påvisa att jag haft namnet i bruk under en lång tid och är etablerad inom hundvärlden och de har nu i sin tur bestridit mig så nu kommer fallet troligen att hamna uppe i tingsrätten.. :( Detta gör mig både ledsen och arg för jag har jobbat hårt för att skapa mitt namn och mitt företag. Jag skriver detta för att ni skall veta att jag kan bli tvingad att byta ut allt som har med namnet att göra, men vi är inte där än, jag kommer inte att ge dom mitt namn utan att ha gjort precis allt jag kan för att försvara mig.


Så nej, denna hösten kunde ha börjat bättre...