Fidos första blodspår....

Fido, 12 veckor gör sin spårdebut

Första gången var det liiite läskigt så "Smygande fluffet" smög sakta men säkert genom djungeln. Men fy tusan vad kul det var med klöven så fort man förstod att den inte sparkades!

Vi och dom....

Om ni trycker på titeln kommer ni till en insändare som Barbro Börjesson, känd från SVTs "Gó kväll" har fått publicerad i senaste numret av Hundsport. När jag läser hennes text förstår jag att hon är heligt förbannad på någon/något och att hon vill ha sagt en hel massa gällande hennes kritiker, sen förstår jag inte så mycket mer...

Mitt problem är, förutom att jag anser att hennes artikel är osaklig, förvirrad och generaliserande på ett grovt förolämpande sätt, om man nu är en av dom som antas räknas som en "mjukare" instruktör, är att hon använder sig av tankesättet "Vi mot Dom". Det är väl verkligen inget tankesätt som kommer att hjälpa gällande att börja en vettig diskussion gällande de träningsmetoder man väljer att använda. Det skapar enbart fler arga insändare, fler generaliseringar och fler oriktiga påståenden angående X eller Y.

Jag anser dessutom att skall man skriva en insändare med ett kraftigt innehåll angående att man känner sig kränkt av enskilda individers förutfattade meningar gällande en själv,,, ja då får man allt hålla sig ifrån att generalisera ihop en stor grupp av instruktörskollegor som aktivt har gjort ett val gällande sin träningsideologi.

Jag tar gärna upp debatten med Barbro angående hennes otaliga avsnitt där hon kastar saker både på och efter hundarna för att skrämma dom så pass att dom avbryter sina beteende, hon får ägarna att rya och skälla på hunden och då hunden förvirrat slutar att agera så kramar B om dom och problemet anses löst. Eller? Om det inte är så så får man nog sluta att redigera på det sätt som görs för det är detta budskap som kommer fram i rutan.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, att trycka bort utagerade beteenden utan att ta reda på orsak, eller heller för den delen erbjuda för hunden ett annat alternativ, är som att sätta en kork i rumpan på hunden med diarré, som att flytta till ett hus så inte grannarna störs av de stressade ylen då hunden är ensam, att trycka ner hunden i hundmöten så att den inte vågar agera trots att känslan är detsamma, det är förkastligt. Så är det och det står jag för att jag anser.

Hälsn "Eventuellt en av de som kallas för velourhuligan".




p.s Gällande hennes utspel mot Anders Hallgren så bottnar det (tror jag) i att han i sin tur kritiserat henne för bland annat detta som jag tagit upp här i min text.

Fido, min nya stjärna! Jag är helt betagen....

Min nya goa valp är en härlig herre.

Han är lik både sin morfar Kompis, och sin morbror Dito, men samtidigt är han helt sin egen. Han är hur snäll som helst, han är otroligt fysisk och vill gärna vara mycket nära mest hela tiden. Han vet hur man använder sin mustasch till att mysas med och han tycker att det är toppen att tvätta ansikten på katter... inte alltid en ömsesidig känsla men alla djuren verkar tycka jättemycket om honom så han kommer undan med det mesta som det verkar... Han har ett ton med humor och han är numera "inklickad" så vi har så smått börjat med lite roliga grejer som att sätta nosen i handen, sitta ner för att bakluckan skall öppnas med mera. Den största skillnaden just nu är att jag tror och känner att han är lite lugnare och lite mer den sorten som tänker lite innan han agerar... det är bara ett plus i min bok för det är detta som Dito ibland kan ha svårt för, att inte agera i samma sekund som han har fått en ingivelse.

Jag fick ett erbjudande att ta med Fido för att bli fotad av den eminenta hundfotografen Ida Kucera http://www.doggystajl.fotosidan.se/ och här nedan ser ni ett axplock av vad denna tjej kan göra! Hon är helt suverän!

Tack så jättemycket för dina fina bilder Ida.

Hoppsan....;)

Har inte skrivit på ett tag.... bland annat beror detta på ... kommer ni ihåg min gudson, Kompis barnbarn? Det blev inte riktigt som det var tänkt gällande att han skulle bo hos Cathrine och att jag skulle vara gudmor... Omständigheterna ändrade på rubbet så sedan förra veckan har flocken utökats med ytterligare en vovve, Fido som han heter, fick flytta in hos oss istället!

Jag hade väl egentligen inte tänkt skaffa ytterligare en hund just nu men då det blev som det blev och då jag blivit helt tokförälskad i honom när vi var och hälsade på förra gången, så var inte beslutet så svårt. Med magen var det klart direkt och med huvudet tog det ett dygn att fundera igenom för och nackdelar. Nackdelarna är att tre hundar är fler än två och det är besvärligare gällande hundvakter, gå i koppel förbi andra hundar och så vidare, praktiska grejer som går att lösa med lite organisation.

Fördelarna är att Kompis är snart 11 år gammal och har svårare att hänga med i Ditos mycket fysiska lekar. Han är helt enkelt inte lika intresserad av att springa superfort och bli tacklad som det är. Detta med en ny, glad valp som då Kompis fyller 12 år, är ett år gammal och kommer att ta den rollen med glädje. Jag tror detta blir helt toppen!

Fido är en mjuk, självsäker, lugn grabb med ett ton av humor och av gulligullkvalitet. Han har inte varit ledsen en sekund sen han kom och mina vuxna hundar, hans morfar och morbror har fallit totalt för hans charm, han får göra precis som han vill, mest hela tiden. Katterna tycker väl att hans slickande, hoppande och gullande är lite under deras värdighet att behöva utstå i några större portioner men även dom har accepterat att lilleman har kommit för att stanna.

Här kommer en bildkavalkad över underverket som nu är 9 veckor gammal! :)

Lite lite blyg första kvällens promenad... det gick dock snabbt över.

Sköldpadda värre än Jesus och Kompis är Morfar !

Förra året vid midsommar lyckades min grekiska landsköldpadda Fille ta sig ut ur sitt utehägn, hur,.. vet jag fortfarande faktiskt inte. Jag fick en massa hjälp av vänner, och vänners vänner, med hundar och utan, vi sökte faktiskt igenom ett riktigt stort område, men tyvärr utan framgång.

När hösten tog i och det blev kallt så visste jag att nu gräver han ner sig någonstans om han fortfarande lever. Jag fick vänta och hoppas att vi hittar honom till våren.


Vintern kom och som ni alla vet var det ju inte direkt den lilla blyga vintern heller... jag klockade termometern på -27 grader vid ett tillfälle, och mitt hopp att han skulle kunna överleva detta började tyna bort. Jag har ju under resans gång dessutom fått två nya sköldisar, Avrio och Retro, som har har försökt att fylla tomrummet efter Fille.

Men......Nu när det blev högsommar i April så var det någon som vaknade och plötsligt befann sig Fille, vaken och prasslande bland gamla höstlöv i min trädgård! Tack och lov är min väninna Anette en nyfiken typ så när hon hörde prasslandet gick hon dit för att snoka. Döm om min förvåning när hon kommer in i köket med en mycket efterlängtad sköldis vid namn Fille, världens bästa Fille! Precis som Jesus dyker han upp på påskdagens morgon....
Jag är överlycklig och har numera ett lyxproblem, 3 hanar och en aldeles för liten innebur... men det går att ordna.

Vidare till nästa nyhet och det är att Kompis är numera morfar och lille Dito har blivit morbror till tre underbara valpar!

Tuva, den stolta mamman
Det blev 2 hanar och en tik. En vän till en vän här i Göteboorg skall ha den ena grabben så han kommer härligt nära. Jag har utsett mig själv till gudmor och en ständig hundvakt om så skulle behövas. Han flyttar in till Catrine om 2 långa veckor och mycket snart skall han introduceras för hela stora vovvegänget så att han känner sig som hemma! Jag är helt kär i dom, titta bara....

Den lilla tjejenMin gudson

HUNDproblemutredarutbildningen

Första lärare ut för oss var den berömde Anders Hallgren.

Är det någon som har satsat blod svett och tårar på att utbilda det svenska folket i hundkunskap så är det denna man. Han har skrivit en uppsjö med böcker i ämnet, arbetat med räddningshundar i USA, forskat på rygg-och nackskador på våra hundar, startat IMMIs branchorganistation för att ge utbildade hundutredare en kvalitetsstämpel, han är även den som startat upp Hundutbildningsgruppen som numera sen många år drivs av David och Maria Selin.

Anders har under helgen gått igenom hur han lägger upp en utredning av en problemutredning.

Mycket av det han har sett under sina 40 år upplever han har berott på stress som bottnar i underaktivering och/eller smärtor. Smärtor som ofta kommer ifrån rörelseapparaten, muskler, leder och nack och ryggkotor, som har på det ena eller det andra sättet blivit skadade. Hans teori är att vårt sätt att använda halsbanden som ett sätt att korrigera, eller även då hunden drar i kopplet på grund av olika orsaker, kan orsaka dessa förslitningar.

Enligt undersökningar så finns det misstanke om att så många som 50- 60 % av hundar som uppvisar "problembeteende med aggression, eller stress", att dessa hundar har någon smärta bakom som orsakar det beteendet som vi sen ser. Skrämmande siffror....

Så igen, en repris av min varning för Cesar Millans designade halsband.



Halsbandet är konstruerat för att hålla upp den tunna snaran högt upp på hundens hals där den orsakar maximalt med smärta. På halsens framsida sitter larynx, struphuvudet och luftstrupen som är uppbyggt av broskringar. Snaran är så tunn att den dels fysiskt kan klämma sig in mellan både två kotor eller trycka till brosket så att det faktiskt orsakar en kollaps av strupen.

Dessutom trycker snaran på nerver som sitter vid sidan av halsen högt upp. Dessa kan vid tryck orsaka en kraftig migrän och försämrad syn. Så hela arrangemanget är av djurskyddskäl helt förkastligt och jag är helt fashinerad över att det fortfarande är lagligt! Skall man använda halsband så skall bredden helst vara mer än vad två halskotor är i bredd eller det som AH helst förespråkar är en sele som är utpassad på ett bra sätt för just din hund. Detta är klart något att fundera på...