Klickerexamina i djupsnö!

En favorit i repris, Thomas och Buller som längtar efter matte.....
En liten tomte
Agility i - 13 grader...?
Jaha... då var man klar med år 2 i sin klickerutbildning för Fanny Gott och Thomas Stokke. Jag har nog inte riktigt landat än hemma så jag har nog inte riktigt tagit in att nu skall man vara så kallat "klar," - att faktiskt utan att skämmas kunna säga att man har en kunskap i detta härliga sätt att träna hund. Det kommer nog alltid att vara så att när det gäller sin egen träning med egna hundar är man aldrig tillräckligt bra, och när det dessutom fortfarande finns en massa människor som är mycket duktigare än en själv, (vilket är underbart skönt att ha bra folk som vänner som man kan utnyttja och fråga :))dessutom så inser man att ju mer man känner att man faktiskt kan, desto mer ödmjuk blir man. Jag känner mig väldigt trygg i denna ödmjukhet och det är därför jag kan ha väldigt svårt för människor som anser sig ha alla rätta svar och på grund av detta så behöver de inte skaffa mer kunskap, praktiskt eller teoretiskt. Det finns även de som anser att de är bäst eller tillräckligt bra att hävda sig inom alla områden utan att ha någon som helst självinsikt. Den här sortens människor retar mig också... men men, de får leva sina små liv så skall jag försöka att koncentrera mig på mitt.

Helgen började med att så fort jag körde över gränsen i Norge var det fullkomligt julsnövykortsaktigt och detta ställde direkt till det, för mina taskiga vinterdäck klarade inte av att köra upp för backen till Klickerkloks hus. Jag fick ställa bilen nere på vägen och alla mina grejer fick kånkas. Vi hade två mkt bra föreläsare som pratade om allt ifrån hur tunntarmen jobbar och tar upp näring, till att vi skall tala om för oss själva att vi kan, det är bara att våga! Dessutom är vi snygga! :)
Det var med andra ord först en föreläsning om näringslära och hur hundarna skall utfodras och sen en föreläsning om hur mycket vårt eget psyke påverkar inte bara oss själva och våra resultat, utan även förstås även våra hundar.
Det var två mycket kunniga och inspirerande personer!

Dag 2:
Jag har en bil på morgonen som inte ens får däckgrepp att lämna en helt plan parkering... Min vän Kicki ropar åt mig, att när jag äntligen fick iväg bilen, har ett bakdäck som är helt låst och inte rullar alls...! Stress, panik och frustration! Försöka tänka positivt( som vi lärt oss igår,)var väldigt svårt. Till slut fick jag hjälp och en snubbe fick hjulet att dra igång igen. Vi var sena och stressade när vi kom och praktisk träning själva hann vi inte med så himla mycket, men då alla ekipagen jobbade en och en samtidigt som Fanny o Thomas gav tips och råd, fick vi med oss mycket matnyttigt.

Nervöst i dimman att köra hem, men däcket låste sig inte mer och nu sitter jag i Götet igen.

Tack för dessa år Fanny o Thomas! Vi synes igen, Ha De!