Tappar sugen ibland...

Tappar sugen…

 

 

Tittar på TV4:as nyhetsmorgon där en för mig helt okänd tjej med fyra hundar i koppel blir intervjuad. Undertexten i rutan anger att hon är ”Beteendevetare och hundspecialist”. Det visar sig att hon är en tjej som har praktiserat på Cesar Millans hundpark i tre månader.

Jag letar reda på hennes hemsida då jag vill ha mer information om vem hon är och vad hon gör. Där finns ingen  referens till varken teoretiska eller praktiska kunskaper finns att finna. Jag inser att hennes referens ÄR att hon har varit på Cesar Millans hundpark i tre månader. Punkt.

Däremot hittar jag ett tips om att "du skall äta något litet innan du serverar hunden mat. Detta är för att då stärker du ditt ledarskap…" Det handlar om "balans och energier". Något man tydligen inte kan uppnå eller inneha ha om man inte tycker att Cesar och hans metoder är okej.

Det kan sägas och tyckas att detta inlägg låter avundsjukt men jag kan lova att det är inte min bakomliggande motivation. Tvärtom, jag har ingen lust att bli satt i en sits där jag i ett snabbt och flashigt inslag skall förklara min syn på hunderiet. Det tar längre tid än 3 minuter att göra det på ett sätt som får människor att förstå hur en hund fungerar, hur inlärning fungerar och att det inte alltid är ett lika med tecken mellan snabbt resultat och bra resultat om man tittar på etiken, framtida effekter och den underliggande känslan hos djurägare och hund.

Däremot skriver jag detta då det är ett av få sätt för mig att dela med mig av mina tankar, plats i TV får man om man är underhållande, får till snabba snygga aktionfyllda klipp där monsterhundar först provoceras till att reagera kraftigt för sedan uppvisa en ”lugn och balanserad aura” (läs tilltryckt, förvirrad och passiv). Jag skriver för att jag brinner för detta med att informera hundägare att du behöver inte ignorera hundens alla initiativ, den tycker inte att du är en nolla om du svarar på hundens önskemål om lek, umgänge eller att fylla på vattenskålen osv. Jag skriver också för att berätta att det enda alternativet är inte att använda fysisk korrigering eller avlivning på hundar som är arga.

Det finns en massa olika sätt att angripa en beteendeförändring hos en hund och detta är beroende av vad den bakomliggande orsaken är. Det kan vara frustration,rädsla, smärta, sjukdom, arv, rasegenskaper, erfarenheter med mera. När man vet vad orsaken är så börjar man att arbeta, först då.

TV-programmen gör till och med en grej av att Cesar inte vet vad det handlar om när han kör upp på uppfarten till hundägarens hus. Ju mindre man vet om fallet och ju mindre teoretisk utbildning du har att stötta dina praktiska beslut på är desto mer äkta och flashigare blir det för den okunnige. Det har blivit ett argument: ”Du hjälper inte en hund med ett diplom”. Nej, själva intygen från mina utbildningar ligger någonstans i mitt röriga arbetsrum, där är vi överens att det är inte diplomet som hjälper hunden. Däremot är kunskapen jag införskaffat mig medan jag gick på mina utbildningar som har varit praktiska och /eller teoretiska ovärderliga gällande mina beslut om hur jag tänker gå tillväga med en utredning och beteendemanipulering för det är detta som det handlar om.

Så fort du skall förändra en levande varelses beteende måste du hålla hårt i etik-hatten. Det är inte enbart målbilden som spelar roll utan man skall ta hänsyn till hundens bakomliggande känsla och motivation. Det är hur du uppnår ett resultat som fungerar för alla utan att det sker på någons bekostnad som är viktigt. Vägen dit.

Jag känner flera personer som har underbara trygga glada initiativtagande sällskapshundar, som arbetar med sina hundar, tävlar i landslag och så vidare, det är inte enbart att de är effektiva i sin träning och handhavande av hunden som imponerar på mig, utan just att de kommit så långt utan att behöva ge avkall på hundens egen identitet och känsla av att vara minst lika viktig som sin människa. Jag imponeras däremot inte av någon som går runt med ett helt band av lösa hundar som svansar i hasorna på människan om jag vet att detta är resultatet av att hundarna har fått lära sig från dag ett att de har ingenting att säga till om, alla resurser och initiativ skall komma ifrån människan och som hund blir man ignorerad om man ber om att få påverka sin verklighet. Det finns dessutom absolut ingenting som styrker teorin att du som "ledare" måste gå först för att göra en hund trygg. (Dessutom går 90% av alla hundar rent naturligt i en snabbare takt så tror du att du måste gå först för att det skall vara naturligt så får du allt pinna på ganska bra för att hunden inte skall tycka att du är en ganska värdelös ledare bara av orsaken att du inte är fysiskt kompetent att röra dig fortare.) Se, redan där faller den teorin att hundar ser upp till en människa som med stela rörelser rör sig i sakta mak framåt.

Att det inte är naturligt att ge mat som förstärkande till en hund under ett inlärningsskede är inget argument som biter på mig över huvudtaget. Om vi nu har tillgång till något som hunden fysiskt uppskattar, som är lätt att leverera, ett redskap för att förklara vad som var rätt. Varför inte? Varför utgår vi ifrån att hunden skall ha så bra moral att den per automatik skall arbeta med att förändra något utan att få mer än argumentet ” Du skall göra så för att jag sa så, du skall respektera mig”. Det fungerade inte på mig när jag gick i skolan och varför skall jag då utgå ifrån att min hund skall ha högre moral än mig? Alla arbetar vi för att uppnå något vi vill ha eller för något som vi vill undvika, det är upp till oss vilken motivation som skall ligga bakom när hunden lär.

Att utgå ifrån att mina händer eller min uppmärksamhet är en belöning i alla lägen är också ganska naivt. Om det för hunden upplevs som att fysisk närhet kan vara skön men också plötsligt bli hotande så är det ju inte bättre än att jämföra med en kram. En kram som kommer ifrån någon som aldrig har varit annat än en trygghet, ett stöd, en klippa är fantastisk. (om man nu gillar fysisk kontakt, det är det inte alla individer som gör). Får man däremot en kram av någon som man vet är helt oberäknelig gällande att göra sig fysiskt hotfull så blir det en annan femma. Att dessutom bli kramad av någon man inte känner, en person som håller fast trots att du inte vill, jag då är det ytterligare något annat. Med andra ord, bara för att vi tror att något upplevs som en belöning är det på långa vägar inte så lätt.

Jag var tvungen att skriva av mig men det skulle inte förvåna mig om det kommer en del två också. Jag läser nämligen just nu en hundbok som heter ”Att skapa en skugga” och den gör mig faktiskt både gråtfärdig och rasande på en gång.

Hälsningar Jenny

Nu är det grejer på gång! :)

Jag trivs och har det fint i paradiset där jag bor och då jag och Jönköpings djursjukhus inte riktigt passade för varandra har jag nu valt att köra Nosvis för full maskin.

Detta innebär att jag tar externa uppdrag, föreläsningar, och beteendeutredningar i helt egen regi. Det rullar på med väldigt hög fart vilket är superkul! Jag är fortfarande lärare på Kungliga hundar i Göteborg, www.kungligahundar.se och jag samarbetar snart även med Vetlanda djurklinik där jag hyr en lokal för praktiska träningar och fysiska träffar.

Jag har även tillgång till en föreläsningssal och vi har redan dragit igång med att boka in två föreläsningar. En om katter och en om rädda hundar inför nyår.

Ju mer allt drar igång desto mer förstår jag hur lite jag kan om elektronik och annat. Just nu kommer jag inte åt att redigera min hemsida så jag ber 1000 gånger om ursäkt för detta.

Därför lägger jag upp infon om föreläsningar och annat här tills problemet är löst och hoppas på ert tålamod. :)

I´m back!

Hej allihopa!

Nej, jag är inte död och avliden men bloggar, hemsidor och företaget Nosvis har legat still då resten av mitt liv har rört sig lite för fort för att hinna med.... förlåt.

Jag har vänt upp och ner på allt och flyttat till Barkeryd utanför Nässjö. En underbar hästgård mitt i Småländsk sagonatur. Jag har nämligen fått en frieserhäst... :) och då jag samtidigt blev av med mitt boende kände jag att det var dags att anamma min bonde-gen på allvar. Jag tryckte in mig och alla djuren i flyttlasset och drog. 

Jag fick erbjudande om två olika jobb i Jönköping varav ett var Jönköpings djursjukhus. Där har jag jobbat nu i ett halvår. Tyvärr var det inte riktigt optimalt då jag har varit konstant förskyld och haft en mycket enveten magkatarr som inte heller blev bättre av långa och stressiga jourpass på ett underbemannat sjukhus. Då jag var provanställd så förnyades inte avtalet.... så nu håller jag på med att ytterligare förändra mitt liv genom att både leta efter nytt arbete på ett ställe där man kan ta sig tiden att arbeta med djur och människor på ett sätt som känns rätt gällande det som jag tycker är viktigt, och genom att dra igång mitt älskade Nosvis igen.

Jag har även under hela året åkt ner till Gbg för att utbilda Hundarenas instruktörer och det har varit en ära och ett stort nöje att få följa de fantastiska eleverna på deras väg till examination.


Så nu är det nya vindar, jag kan vara Zorro och jag kan vara Smålandstösen, beroende lite på vart vindarna för mig och jag ser fram emot nya äventyr!

Hej allihop! Det är inte så ofta det skrivs här i bloggen som det verkar,,,, det är dumt. Jag har ju ändrat på en del i min tillvaro de senaste månaderna och bloggen har fått stå tillbaks. Men nu så....

Jag arbetar numera sedan ett par månader på Torsklanda djurklinik. Det är en lagom stor klinik där man tar sig tid med djuren och deras ägare. Man bokar av ordentligt med tid och det gör vårt jobb så himla mycket roligare än när man känner att man måste stressa för att det inte finns tiden. Då det gäller mitt arbete med beteende så har jag fått alla möjligheter att göra precis det jag vill och det känns jättekul! Trevliga arbetskamrater gör det inte sämre!

Sedan sist har jag vari uppe i Stockholm för att vara hundutbildningsgruppens lärare på deras dagisutbildning. Jag pratade djursjukvård i 8 timmar med de stackarna.... Men det känns kul att träffa nya fräscha människor som förbereder sig för ett liv där de skall arbeta med hund. :)

Jag har även inlett ett samarbete med Kungliga hundar/ Gbgs Hundarena. Tanken är att jag skall hålla föredrag hos dom i deras regi vilket passar mig utmärkt i dagsläget. Gå gärna in och se vad vi har på gång!

http://www.kungligahundar.se/hem/föreläsningar-1981509

När det gäller praktiska kusrer både för mig själv och mina egna hundar, och de kurser jag själv har hållt i, får jag nog erkänna att lydnaden hela tiden skjuts upp till förmån för eftersöket och blodspåret. Nu på tisdag skall min lille Fido, 1 år gammal, göra sitt slutprov för att bli godkänd som eftersökshund. Håll tummarna! Han är duktig på gamla spår, vinklar och bloduppehåll, däremot är det fortfarande supersvårt med återgångsvinklarna där spårläggaren gjort ett blindspår.

Ok, nya projekt..... höns....! :) Sitter just nu och väntar på att en lite flock med hönor och deras tupp skall flytta i här hos oss. :) Det skall bli superkul att lära sig mer m hur de vill ha det i sin miljö, att få äta glada ägg! Fortsättning följer!

Trevlig Valborg och 1:a Maj önskar vi!

Mina tankar gällande den "i-mycket-övrigt-att-önska-debatten" på kvällsöppet.

Fredrik S, han försöker att förklara det han anser är viktigt, men så många gånger förut förstår jag inte riktigt vad han egentligen menar med det han säger, då jag ofta upplever att det han säger och det han i själva verket gör, inte riktigt överensstämmer. Vad menar han att man skall göra istället för att använda sig av inlärning om han behöver "fostra" som han kallar det. Vad är fostran? Menar han att bara för att man inte använder sig av tilllagda straff i hanteringen av hunden, att man inte har krav överhuvudtaget eller vad menar han?

Jag kan för mitt liv inte se att inlärning för "trix och fix" skiljer sig ifrån att lära en hund ett alternativt beteende för att passa in i människans vardag. Det är ju faktiskt det som "fostran" borde vara om man nu skall använda detta ord anser jag.

Att man ser till att hundens förväntningar på det utförda beteendet leder till den konsekvensen som man tidigare lärt in kommer att hända. Till exempel: Klarar du av att gå emot den andra hunden i koppel utan att spänna dig, för att det är svårt för dig, ser jag som förare till att du belönas med ett ökat avstånd, - kan du sitta still när jag tar i din tass så släpper jag och så vidare. En succesiv stegring av svårighetsgraden som gör att hunden klarar av situationen och att den är tillräckligt lugn för att ta till sig informationen och dessutom för att ha en möjlighet att välja att göra det som den tidigare lärt.

Jag arbetar dagligen med rädslor och "vardagssituationer" och det skulle aldrig falla mig in att bestraffa en hund för att den visar att den inte kan göra "rätt" där eller då. Då är det jag som tränare som inte gjort mitt jobb, inte lagt upp det på ett sätt som är för individen /ekipaget genomförbart.

Att som Fredrik utgå ifrån att alla som har en åsikt om hur hundar lär och hur man hanterar sin hund i inlärningen, måste ha tävlat på höga nivåer för att kunna ha något att tillföra debatten, skrämmer mig. Han om någon, som schäferkille och i bruksvärlden, borde väl verkligen numera ha insett att det finns fler sätt att relatera till hund och varför man håller på med hund, både som lärare och som hundägare.

Alla har inte schäfer, alla vill inte tävla och långt ifrån alla anser att detta är något som ger den som tävlar med en schäfer en automatisk auktoritet på att tala om för en bassetägare/shibaägare, en jackrusselägare hur de skall relatera till sin hund. Det borde FS veta vid det här laget.




Bengt gör mig mållös,,, han anser att det han gör är "naturligt" och att allt annat är förkastligt. Då han säger att "klickerfolket" hela tiden skall göra sig roliga för att försöka att snällt få sin hund att lyssna, samtidigt som det kastas köttbullar på dem så är han ju tyvärr på en nivå i inlärningskunskap som är svår att bemöta. Dessutom är det väl ändå ett av FS största paraduttalande att man skall vara rolig och spännande för att hunden skall se upp till en, eller har jag missuppfattat?

Bengt arbetar med att se till att hans flock skall noga veta att alla deras egna initiativ inte får effekt. I BR shem får en hund inte påkalla att vattenskålen är tom, den får inte skälla om någon ringer på, (det senaste, vilket vi har avlat på att hundar skall göra i cirka 15 000 år bara...) att den får aldrig gå framför sin husse som går med stora stövlar och utan knäleder för att ha ett så stelt och hotfullt kroppsspråk som någonsin går... Bengt citat: "inlärning sker inte i naturen" slut citat.

I rest my case gällande vad denna man har förstått...

SKKs representant borde veta bättre än att ta sida gällande BBs träningsmetoder då de är väl medvetna om det kontroversiella med att fortfarande än idag bygga upp sin träning på att kasta saker och att rya på hunden samtidigt som ett kort snärtigt ryck i strypkopplet talar om för hunden att "även om jag inte berättat vad jag vill att du skall göra så tänker jag se till att du rycks till hårt då du gör i mina ögon fel". Inte etiskt försvarbart anser jag i alla fall.

Natasja var en god representant för en alternativ inlärning tycker jag, men jag kan också förstå att folk har svårt att hänga med i vad hon egentligen menar när hon pratar amöbor och vetenskap. Det förstår de som redan har kunskapen om att inlärning fungerar på ett sådant sätt att har du väl förstått hur den fungerar så kan du använda detta verktyg till att påverka en amöba, en späckhuggare OCH en hund. Arten spelar ingen roll.

Vad man dock behöver veta är djurets naturliga beteenden och sinnens funktion så att man därefter kan anpassa bland annat sitt sätt gällande förstärkningar och straff och hur träningen skall lägga upp.

Anders försöker att förklara sin ståndpunkt som han faktiskt har skaffat sig under 40 år i hundvärlden. Han har dessutom omvärderat och reviderat sina åsikter hela vägen, i takt med att hans kunskaper ökat . All heder till honom för detta!

.... men formatet med 30 sekunders inlägg och snabba repliker där man aldrig får tala till punkt bygger ju på det precis motsatta till vad som är hans budskap. Snabba effekter och inlärningar är inte det effektivaste sättet att arbeta vare sig med att delge sina synpunkter, ny kunskap, eller för den delen hundträning. Han skulle komma till sin rätt om vi fick möjligheten att sätta oss ner i en *TV-soffa, att han där fick förklara hur han anser att en utredning av orsaken till beteendet bör gå till. Ett prgram där det baseras på innehåll istället för effekter

Jag önskar mig fortfarande ett sådant forum på tv, där människor får tala till punkt, och där de inblandade har en grundläggande kunskap om fler metodiker, etiska synsätt så att debatten håller en intressant nivå till skillnad på det som var i kvällsöppet.

Det som sker i hundvärlden utanför tv, utanför tävlingarna, utanför brukshundsvärlden är bra mycket större, väldigt mycket "på riktigt" och orsaken att gilla hundar, och att välja att leva med hundar är ofantligt olika. Detta anser jag är väldigt viktigt i debatten, inte kasta sig med att jag har tränat "riktiga farliga hundar" jag har tävlat i schäfer-wm, jag har fött upp 500 valpar.. Det är inte kvantiteten som avgör det är kvaliteteten.

Hur bred är kunskapen, baseras den på även andras kunskaper eller bara på dina egna erfarenheter, är du bra på att förstå vad hundägaren vill ha hjälp med även om det är en annan sorts person, eller för dig främmande ras? Detta är viktigt. Har man förmågan att inse att ja, jag må vara känd från TV, men säger detta faktum att jag har rätt per automatik, eller borde jag kanske vara ödmjuk för annan kunskap?

Jag själv som "hundvetare" är inte ett dugg intresserad av att synas i rutan, men däremot tycker jag att det är viktigt att göra min röst hörd gällande det jag tycker är viktigt. Så, nej, alla vi som har en åsikt är inte avundsjuka på TV-tränarna. Däremot kan man bli glad eller frustrerad när man ser på vad som kastas in i den vanliga hundägarens vardagsrum. Frustrationen kommer sig av att man själv har en kunskap inom området, inte på grund av en hemlig önskan att gå på Bindefelts fest.

Långt inlägg.... Hälsningar Jenny, Nosvis

Nytt år med nya äventyr.

Sedan sist har jag bland en massa annat varit på David Selins uppfödarutbildning.

Den hölls under två dagar och vi fick lära oss det mesta av det som är väsentligt att ta hänsyn till om man nu tar det beslutet att man vill vara en av de människor som sätter fler hundar till världen. Det gäller att kunna lagar och regleringar, förstå hur genetiken fungerar, välja sina avelsmål, hålla dessa mål realistiska och mycket mycket mer. Alldeles för svårt för mig.


Det som jag framförallt fick med mig är detta med stresskalibrering hos valparna och hur riskabelt det är att utsätta en dräktig tik för stress. Man kan fundera på hur det känns för fodervärdstiken som plötsligt i slutet av sin dräktighet skall hem till uppfödaren och den där antagligen ganska befästa existerande flocken. Detta borde vara oerhört stressande. Studier påvisar en kraftigt ökad stress hos valparna som redan i livmodern får fel stresskalibrering.


En annan sak som David verkligen brinner för, och med all rätta, är att få stopp på alla tvångsparningar som faktiskt fortfarande sker trots att man helst inte vill tro det. Tikar som hålls fast för att hanen skall få hoppa upp och para henne mot hennes egen vilja. Detta är inte bara totalt förkastligt ur etiska synaspekter men ovilligheten hos tiken har oftast ett syfte, det innebär att hon har en orsak att tacka nej till den tilltänkta hanen. Det kan handla om att de är för nära släkt, att hon känner hans svagheter såsom till exempel sjukdom. Det kan också handla om att hon inte har fått känna av hanen överhuvudtaget innan eller att det helt sonika är fel dag...

Det skall alltid vara tikens val, oavsett om man som människa lagt ner mycket pengar tid på en specifik hane. Hundar behöver precis som oss människor dansa först och den delen glöms lätt bort då man som uppfödare räknar ut exakt vilken dag man skall åka. Inte sällan har man kanske endast ett mycket litet tidsutrymme att spela på gällande att de tu skall falla för varandra. Då blir det förstås lättare att som ägare känna sig tvingad att ta dåliga beslut,som att till exempel tvinga tiken. Men det är fortfarande INTE ok!

Detta kåseri med denna bild kommer ifrån Hundsport... man blir ganska förvånad milt sagt då bilden faktiskt illustrerar hur flera personer håller fast en tik då hanen närmar sig. Detta är olagligt. http://www.sjv.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001024/2008-005.pdf



Appropå David Selin så visas nu ADVENT DOG CONFERENCE på Kunskapskanalen nu i veckan!

Inte missa!

http://www.adventuredogconference.se/default.asp?sida=main

Här kommer lite roliga bilder från min sköna flock. Fido är numera nedklippt och han är så mjuk och go att det nästan är löjligt! :)Ps, han fick strålande kritik på My Dog! Bland annat har han "excellent eyes" och det är en fröjd att se honom i rörelse..:)Själv tycker jag att hans eyes är en smula crazy och att det oftast är en fröjd att se hans rörelser men de där rörelserna är inte lätta att fånga med min mediokra kamera.

Goda Julen och Nya året!!

Säger vi aldrig nej?

Apropå ordet – nej!



”Nej” har väl aldrig varit en bristvara i hundägarens vokabulär om du frågar mig istället för att fråga Fredrik Steen.

Jag upplever det precis tvärtom då jag dagligen arbetar med frustrerade djurägare som förtvivlat säger nej till sina hundar mest hela tiden, hundar som ibland vare sig lyssnar och som ofta för den delen inte heller förstår innebörden, -betydelsen som ägaren bestämt sig för och denna betydelse varierar inte sällan beroende på situation och tillfälle vilket oftast inte gör det lätt för en hund att hänga med på och kunna förstå.




Hur ofta säger vi egentligen ”rätt” jämfört med hur ofta vi säger ”nej”? Hur ofta har vi tagit oss tiden att lära in vad vi vill att hunden skall göra istället för att den gör det som orsakar vårt nej. Detta borde snarare tas upp för diskussion.

Ofta säger den frustrerade ägaren att- ”jag vill inte att hunden skall göra si eller så”. Då brukar jag fråga "vad vill du att den skall göra istället"? Skrämmande ofta har de ingen bild av vad de vill ha och det betyder ju i sin tur att hunden inte kan ha en chans att veta.

Vad ”nej” i verkligheten betyder för hunden i fråga kan ju dessutom variera kraftigt , är det en kastad plastpåse full med tomburkar, eller ett kort snärtigt ryck i ett koppel, ett rytande som för hunden innebär ett förestående obehag på ett eller annat sätt? Kanske är nejet en borttagen möjlighet att få det man vill, till exempel en dörr som stängs om man försöker att tränga sig ut och förbi, kanske är det en ägare som säger, ”hoppsan, där blev det fel” och som tydligt visar att den förväntade belöningen kommer att utebli? Det finns många sätt att få en hund att avbryta ett beteende, frågan är vilket sätt man väljer att göra detta på och vilken grund man baserar sitt beslut på. Är man sköldpadda kan man bitas…. ;)



I FS debattartikel hävdar han att bristen på nej hänger ihop med en viss sorts instruktörer med en viss inlärningsmetodik och på grund av deras okunskap . Jag hävdar tvärtom att bristen på att kunna skapa, som jag ser på det, en ram som skapar korrekta förväntningar för hunden om vad beteendet skall leda till,-att detta är helt oberoende av vilken metod eller brist på metod man har valt att använda. Det beror förstås på kunskapen hos personen i fråga oavsett metodik.

Däremot beror det på i mina ögon på okunskap när man anser sig ha rätt att korrigera en individ som inte har en chans att välja att göra rätt, och det ligger okunskap bakom den förutfattade meningen om att bara för att någon arbetar med positiv förstärkning för att få fram ”rätt” beteende automatiskt inte har regler och ramar för sin hund. Då glömmer man bort att det finns något som heter negativt straff och en då för hunden inte önskvärd konsekvens efter beteendet.

Jag anser även att de som arbetar med att fokusera på att se till att hunden tjänar på att göra rätt, att den inte är rädd för att göra fel och att man som sagt försöker att förklara för hunden hur bilden på kartongen till puzzlet vi lägger ser ut, innan hunden skall börja göra fel, är de personer i hundvärlden som är de mest uppdaterade gällande kunskapen om hur inlärning fungerar och vad som är effektivast- utan tråkiga bieffekter.

Det är just dessa som går på kurser och föreläsningar själva, just för att för att få nya infallsvinklar, hålla sina kunskaper uppdaterade och dessa personer är allt annat än rädda för att arbeta praktiskt både med sina egna och andras hundar både när det gäller ”träning av tävlingsmoment” eller förändring av redan befintliga hundbeteenden som i vår människovärld orsakar problem på ett eller annat sätt. Flera tävlar med sina hundar på internationella nivåer med mycket goda resultat. Detta är min erfarenhet.

Att man har tillgång till att få ut sina egna tankar och metoder till TV eller annan media som till exempel tidningen Hundsport ,vilka båda har stor genomslagskraft ut till den vanliga hundägaren, medför i mina ögon automatiskt ett större ansvar hos dessa personer att måla upp hela bilden av beteendeutredningar och träning.Med detta menar jag korrigeringarnas för och nackdelar, hur förstärknings-metodiken fungerar med negativt straff som motpol till den positiva förstärkningen och framför allt även ta upp vad som är en hunds grundläggande behov, vad den kan uppvisa för beteenden som är helt naturliga, varför arten, individen reagerar som den gör i specifika situationer. Allt detta istället för att enbart gå in och korrigera symptomen som hunden uppvisar i form av olika beteenden.


Ofta hör man att ”jag använder aldrig positiva korrigeringar då vi tränar trix och lydnad, då skall hunden tycka att inlärningen är rolig. Däremot är det en annan femma när vi talar om vardagslydnad, då kommer korrigeringarna och nej fram för då är det allvar. Då skall hunden vilja följa mina steg och mina förehavanden för det är naturligt för hunden att följa och lyssna på mig. Gör hunden fel här har jag rätten att korrigera på ett för hunden obekvämt sätt”

Problemet med detta resonemang är att inlärning är inlärning, oavsett vad man lär hunden. Det är ingen skillnad på om jag vill lära min hund att gå ett snyggt fritt följ eller om jag vill lära hunden att springa bort och lägga sig på en matta i hallen istället för att hoppa på faster Ulla när hon kommer och hälsar på. Däremot om det ligger en känsla såsom frustration eller rädsla bakom beteendet så måste man även arbeta med att förändra orsaken till att hunden känner som den gör istället för att bara trycka undan beteendet med hjälp av inlärning eller för att hunden på grund av förväntad korrigering inte vågar uttrycka det den vill.



Dessutom är de flesta beteenden som vi människor anser vara ”problembeteenden” i vardagen fullkomligt naturliga beteenden för hundar, och bara av den orsaken har vi om inte något annat ett etiskt ansvar att se till att vi har gjort allt vi kan för att tillgodose hundens behov av att få utlopp för dessa behov. Exempel på detta kan vara hunden som plötsligt blir en mycket mer harmonisk individ som inte behöver uppvisa ”problembeteendet” längre då man berikat miljön med en utsiktsplats, fysiska utmaningar såsom springa, gräva, klättra, födosöksbeteende och allt annat en hund behöver.





Detta tycker jag tål att tänkas på istället för att ägna tid och utrymme i det offentliga rummet åt att öka klyftan mellan ”vi och dem” som jag anser att både Barbro Börjessons och nu Fredrik Steens artiklar gör. Är man en offentlig person som många ser upp till, innebär det inte bara att ha ett stort utrymme för sina egna åsikter, det innebär även att hålla sig uppdaterad med även andra metoder och tankesätt än sitt egna och att kunna ta emot kritik för de i mina ögon mycket nedlåtande och generaliserande uttalanden som gjorts i tidningen Hundsport på senare tid .



Så tycker jag.

Jenny Marek

Nosvis Klickerkunskap

Adventure Dog Conference -Tema Avel, genetik och DNA

Färdig med Alvesta och hundutbildningsgruppen för ett tag. Sorgligt men sant.

Nu är året med hundproblemutredarutbildningen till ända... Tråkigt får jag allt säga. Det har varit ett fantastiskt spännande år där man suttit och insupit en massa härliga människors kunskap. Då jag är en person som gärna vänder och vrider och snurrar på all kunskap så att den skall passa mig och det jag gör så har det allt blivit en hel massa frågor till våra stackars lärare.... Förlåt. :)

Näst på Schemat är det Adventure Dog Conference i Stockholm i helgen.
klicka på rubriken för att läsa mer om evenemanget.

Där skall det diskuteras om avel genetik och DNA, feromoner och om man kan testa ärftlighet gällande mentalitet. Det skall bli mycket spännande och jag skall packa mina mjuka kläder och föreläsningstofflor så att jag sitter mjukt och bekvämt under hela helgen så att jag åter kan fokusera på att ställa besvärliga frågor....;)

Vi hörs när jag är tillbaka!

C-G Siewertsson, beteendeveterinär

Jahaja,,, nu är det bara en gång kvar på problemhundsutbildningen för hundutbildningsgruppen. Det kommer att kännas tomt och sorgligt. Så mycket som jag har lärt mig. Nu senast hade vi en veterinär från Växjö som hade hela helgen till att prata med oss om medicinska orsaker till beteendeförändringar. Han var mycket intressant att lyssna på, även för mig som ju redan har en del kunskap i ämnet. Han kom med en hel del nytt och det spännande att höra hur en svensk veterinär tänker då det gäller psykofarmaka på hund.

På mina utbildningar utomlands så var det inte ett dugg konstigt att använda en hel del riktigt kraftiga preparat för att dämpa ångest och så vidare. C-G kunde använda sig av Selegelin, serotoninhämmare, men i övrigt tänkte han precis som mig. Att man framför allt använder sig av Zylkene och DAP om man startar upp en beteende-förändring som behöver lite hjälp med att hålla stressen och oron nere.

Jag har precis en diskussion på ett av hundforumen med en man som tänker starta upp ett "hundrehab" där han skall köra Cesar Millans metoder så gott han kan, för utbildad, det är han inte...

Det som frustrerar mig allra mest i dessa diskussioner är att enligt CMs lära så är problemet alltid orsakat av dåligt ledarskap i samband med en hund som är dominant. Vad händer då med hunden som har problem med smärta, magsår, hormonrubbningar, tandvärk och så vidare, jo, inte nog med att den inte blir utredd för diagnosen är ju redan klar, dåligt ledarskap, den blir dessutom korrigerad då den utför beteenden som mycket sannorlikt har sitt ursprung i det fysiska på ett eller annat sätt. Sorgligt.

Bilden på Kompis brutna svans som påverkade hans humör en hel del....


För att hålla er uppdaterade gällande mitt Nosvisnamnäventyr så har jag träffat min advokat som är mycket optimistisk gällande mina chanser i tingsrätten. Hon var mycket imponerad av alla intyg från människor i branschen som har tagit sig tiden att hjälpa mig att bevisa min etablering. Så nu väntar jag bara på kallelsen och jag känner mig supertaggad måste jag säga.

Vi hörs snart igen.

Kerstin Malm, David Selin, Skara och älgklövar

Ja nu är det full rulle igen. Efter att ha varit helt utslagen i två veckor med över 40 graders feber är jag i full gång igen. Problemhundsutbildningen börjar lida mot sitt avslut och det är snart dags att knyta ihop säcken med allt vi har lärt oss från våra olika lärares infallsvinklar. Senaste gångerna har vi blivit drillade av David Selin "him self" och av etologen Kerstin Malm. Vi har haft riktiga fall som vi har utrett och jag måste säga att jag börjar för första gången på dessa fyra åren känna att jag kanske har en del under västen nu för tiden. Det är ett område som det bara är att inse att fulllärd, det blir man aldrig. Den dagen man tror sig sitta på alla sanningar gällande djurens beteende, då är man nog både korkad och kokt. Det finns ingen sanning. Däremot finns det verifierad kunskap att tillgå om man är intresserad och det är jag ju....kan bara inte låta bli...

Idag har jag varit iväg på SLU, djursjukskötarutbildningen i Skara. Jag hade som uppdrag att prata om hur en beteendeutredning går till på kliniken. Det är inte lätt att sammanfatta allt som är väsentligt på 6 timmar men tjejerna var smarta, hade bra frågor och deras egna testutredningar i slutet fungerade fint. Hoppas att någon känner sig sugen på att snoka vidare i ämnet. Det behövs fler beteendenördar i branschen!

När jag körde hemåt ringde min vän och berättade att han hade 18 älgfötter åt oss!! så nu skall det spåras må ni tro! :)

Härlig guldkant på en annars ganska dålig höst med många tråkiga händelser, och dåligt väder. Min föreståndande tvist i tingsrätten gällande att försvara mitt namn Nosvis tär på mig men jag kan ju bara säga att mina vänner går inte av för hackor! Mitt försvar och underlag för att ansöka om hävning av deras användande av ordet Nosvis baseras på att namnet redan vart i fullt bruk och att namnet förknippas med mig så här har jag bett folk om hjälp med skrivna intyg. Förstå hur många som har tagit sig tiden att skriva..:) Veterinärer, beteendevetare, etologer, instruktörer, kunder, kennelägare, SLU, SKK, SBK, rasklubbar med flera med flera. Jag tackar er alla av hela mitt hjärta! Skulle det vara att jag förlorar namnet på grund av formalia kan jag ändå känna att jag har vunnit ändå för att jag har så fina vänner, kollegor och ett otroligt stort kontaktnät av kunder.
En pärm full av bevisning!

Ja, ja,,, jag har kontakt med en jurist, och jag har en pärm full i bevisning som kommer att göra det möjligt att faktiskt eventuellt kunna rättsligen hävda att rätten till namnet är min, jag hoppas och tror att det blir precis så. Hur kul kan det vara menar jag att starta upp en hundskola med någon annans namn? Det bäddar för förväxlingar och det är en liten värld den här hundtränarvärlden så man får allt tänka sig för lite också. Det man gör får konsekvenser. Jenny är på krigsstigen kan man säga! Återkommer med mer nyheter så fort jag har dom. Igen tusen tack alla ni!

Ingen bästa höst inte....

Hej allihop!

Jag är inte på topp just för tillfället får man nog säga... Jag har legat helt utslagen i två veckor med en lunginflammation som gett mig hög feber, närmre 40 grader i hela två veckor har tagit ut sin rätt. Jag är trött sur och ligger bakom schemat med det mesta just för tillfället. Jag har sedan sist hållt två föreläsningar, en om katten och en om hund. De stackarna som lyssnade på mig gällande hund var tvungna att titta på en grön föreläsare som stod och kallsvettades... föga charmigt...

Jag hoppas jag inte gjorde er allt för besvikna.

Som om inte detta och regnet skulle kunna räcka har jag hamnat i en jättetråkig situation. Mitt företagsnamn Nosvis, har jag nu använt i över tre år men jag har inte registrerat namnet utan haft en enskild firma i mitt eget namn.Plötsligt så har två andra tjejer registrerat namnet och vill börja använda namnet för ja vad då, ... jo, en hundskola!! Jag har ansökt om hävning av deras namn med bakgrund att jag kan påvisa att jag haft namnet i bruk under en lång tid och är etablerad inom hundvärlden och de har nu i sin tur bestridit mig så nu kommer fallet troligen att hamna uppe i tingsrätten.. :( Detta gör mig både ledsen och arg för jag har jobbat hårt för att skapa mitt namn och mitt företag. Jag skriver detta för att ni skall veta att jag kan bli tvingad att byta ut allt som har med namnet att göra, men vi är inte där än, jag kommer inte att ge dom mitt namn utan att ha gjort precis allt jag kan för att försvara mig.


Så nej, denna hösten kunde ha börjat bättre...

Mycket nu,,, som vanligt

Hej allihopa!

Sen sist har inte mycket hänt förutom jobb och jobb och mys i skogen med mina hundar. En kväll tillbringade jag dock med att åka tidsmaskin genom att först gå på Stefan Sundström
och därefter Nymphet Noodlers som återförenades för en kväll på Sticky Fingers i Göteborg.
Helt suveränt med Ian från Soundtrack som förband, och där och då lovade jag mig själv att ta hand om den sidan av mig som gillar kultur, öl och underbara vänner som spelar fantastisk musik. Mitt djurintresse och mitt arbete med detta har tagit över de senaste åren helt och hållet men det skall det bli ändring på! Det ena utesluter inte det andra.Man kan jobba men man måste också vara med i världen utanför, den som ger en energi tillbaks.

Med denna insikt har jag nu gett mig tusan på att komma iväg för att avnjuta Weeping Willows då dom kommer om några veckor. Först och främst är musiken helt underbar men icke att förglömma är grabbarna i bandet några av de vackraste människor jag känner, så för att kunna umgås på ett helt naturligt sätt har jag faktiskt tagit ut några semesterdagar i samband med deras spelning...;)

Jag och Cilla har varit nere i Alvesta för en helg med Curt Blixt som har lärt oss allt om BPH testet och hur man läser signaler hos hundar som utsetts för press av olika slag. Mycket lärorikt!


Jag har även utsett och träffat min projekthund som jag skall utvärdera under året, mycket spännande hund men jag måste be att få återkomma gällande henne och utredningen.

Jag har mycket på gång via firman just nu, föreläsningar och privata kunder med utredningar. Dessutom har hundutbildningsgruppen "informerat" mig om att jag skall prata djursjukvård i Stockhom i januari på deras dagisutbildning...:)Inte mig emot, deras utbildningar är superseriösa och av mycket hög kvalitet så jag känner mig hedrad att bli tillfrågad som vanligt!

Imorgon kör jag en föreläsning om katternas beteende på kliniken
och nästa vecka är det hundarnas tur.
Roligt att så många är anmälda! Väl mött där!

rapport från bakom laggår´n

Hej! Nu var det så där länge sedan igen... hinner inte riktigt med. Sedan sist har den gamle Kompis nu 11 år fått visa att han minsann också kan genom att tuffa fram och klara den öppna klassen i viltspår. Han är helskön och trots att det tar honom ungefär 13-14 minuter mer än Dito så är han stadig och snurrar egentligen ingenting förutom vid de blodlösa återgångsvinklarna. Jag är så kär i min gamle vän.

Är man en gammal vallhud är det tur att det är sköldisar man vallar...


Just nu känns det lite tungt för han har en svacka på grund av framförallt en öroninflammation som gör riktigt ont, det ser man på lång väg. Han får både rimadyl, örondroppar och morfin så nu har det börjat vända. Hönsmamman har ju möjlighet att döna på med behandlingen så det har vi gjort. Han är även kort i steget och lite dämpad i sitt allmäntillstånd så för mig har det varit jobbigt, jag går och sneglar på honom mest hela tiden för att utröna hur han mår. Oundvikligt är ju att man börjar att förbereda sig på ett tungt beslut då han inte kan vara med längre på ett sätt som är honom värdigt.

Morfar visar hur det går till


Jag har avlivat ett helt gäng med gamla djur på jobbet under de senaste veckorna och det är inte svårt att sätta sig in i deras känsla. :( Men men, det är inte dags för oss än, så mycket vet jag. Han hänger på på våra promenader som nu i och för sig går långsamt på grund av valpen, men vi är ju dock ute i 1 ,5 timmar i stöten generellt. Han springer, nosar, tuffar och gräver när vi pausar så visst har han också kul.Här har Dito fått igång honom



Dito är däremot i toppkondition och skitig och glad som aldrig förr! Tycker väl kanske att det är dålig fart på promenaderna med gamle gubben och lille valpen...men det löser han genom att vara oerhört lyhörd i skogen, komma så fort jag visslar och då låter jag honom röra sig lös. Han springer nog ungefär 20 gånger den sträckan vi andra går.

Han älskar sin systerson och dom umgås jättefint med varandra. Det är nästan att Dito är lite för snäll men jag är bara glad för det.
>

What comes around goes around...

Aldrig har en valp kunnat känna sig så trygg och glad då han ju faktiskt har både sin morfar och morbror som verkligen ser till att han har det fint. Dito verkar sugen på att starta i nått så vi får väl se vad vi kan hitta på... man undrar ju lite hur det hade gått med brukslydnaden på honom... hmm, vi får se.


Fido, Fido Fido Fido. Han har utvecklats till en härlig kramig, kärleksfull unghund på nu 20 veckor. Han är den mest humoristiska hund jag någonsin haft, han skrattar med hela kroppen när han har hittat på något roligt och han är allt annat än blyg för att göra just det, hitta på saker.... Han har varit i stan, tittat på spårvagnar, fikat på café i majorna, åkt liten motorgummibåt till Marstrand, flörtat järnet med folk på Marstrands strög, lärt sig simma riktigt bra, hämta metallapporter,.tappat en massa tänder, protesterat vid kloklippningar, lärt sig fotplaceringen i bakåtmarch och ingångar med hjälp av klossen. Han är en riktigt rolig träningshund som är mycket förtjust i att leka, bära och att träna. Han tänker faktiskt till och med efter före till skillnad från en viss annan som börjar på Di - och slutar på to.:)Fido kan också hålla en träningsfokus mycket längre än jag upplevde med de andra så om jag bara skärper mig, prioriterar min tid rätt, så hoppas jag att vi skall hinna starta i tävling till våren.

Alla älskar vi vår Fido!