I Lördags bestämde jag mig som sagt att hoppa lydnadstävlingen med Kompis och vi drog till småland, jag Cilla, Ozzy och Kompis. 5 schappar skulle beskrivas och det är ju extra roligt när man kan se dom direkt efter varandra. Vi sov över i klubblokalen och trots att alla hundar var superduktiga och tysta som möss, sov jag max 2 timmar...Men det var jättetrevligt och kvinnan som beskrev våra vovvar var mycket kunnig och väldigt trevlig!
Vad jag insåg under helgen var att Kompis inte är en typisk schappe...
Hundarna som beskrevs hoppade alla högt vid skrämselmomenten och de flesta sprang iväg för att sen arbeta sig tillbaka med ägarnas hjälp för att kontrollera vad det var som skrämts. Kompis blev rädd men inte på det där dramatiska sättet. Han hoppade oftast till lite och gick sen fram för att kolla själv.När det gäller spökena så blev han rädd på riktigt och ville helst stoppa huvudet i sanden,så hans strategi var att käka gräs och att vända rumpan till.... Sen när jag visade att det var ok, gick han fram och blev mycket lättad. De hundar vi såg i helgen tyckte de var superläskiga, skällde, morrade och sprang iväg olika långt. De flesta lyckades till slut komma fram och hälsa på dom. Den största skillnaden mellan min och de andras hundar är att Kompis går ner i varv och agerar apatiskt om han tycker nått är otäckt. I helgen reagerade de andra fort och kraftigt och gick upp i varv. Kompis är självständig och tror att han skall lösa problemen själv och de andra jag såg behöver sina förares stöd och söker aktivt efter förarens råd. Vilket skall man anse vara bäst? Intressant. Den som överraskade mest var nog Malte som uppenbarligen litar på Anette fullt och fast! Han är en liten mjukare variant som ibland tycker att saker är mer komplicerat än vad de är, men jösses, han lekte, jagade, stod kvar när det var läskigt och försökte till och med bli lite arg på spökena som kom för nära. Häftigt att se. Han släppte sina rädslor direkt efter han kontrollerat och var tillbaka på ruta ett så fort ett moment var klart. Supergrattis till dig Anette som fick ett kvitto på hur duktig du har varit med din vovve och att ditt arbete har förändrat honom i grunden. Ozzy var också jätteduktig och trots att han sprang runt i skogen ett tag för att få bort den läskiga känslan så jobbade även han fint och var duktig på att släppa sina rädslor. Zappa, en stor och tuff kille gjorde även han sin matte stolt!
%5B1%5D.jpg)
2 kommentarer:
Ja, MH är väldigt intressant, intrycken får det att ticka lika mycket i mitt huvud som i doesens! Jag är såklart jättestolt över Malte och tackar för grattis! :D
Dom fina avreaktionerna hade han med sig i paktetet - han har alltid varit bra på att släppa det han upplevt som obehagligt. Det jag blev gladast av att se var att han faktiskt blivit mycket modigare, att hans självförtroende har gått upp flera pinnhål. Malte har blivit en ganska bekymmerslös prick, och det är ju precis vad man önskar honom! Och det är väldigt skönt att känna att han litar på mej.
Vad skojjigt att ni var på MHet för Doessisar! :-) Önskar man kunde ha varit med, men förhoppningsvis nästa år då... ;-)
Skicka en kommentar