Nu har jag bytt ut Dito mot Viggo! En fralla...

Får jag presentera min nya lydnadsstjärna, Viggo, 9 veckor! Vi bytte.

Nej, det är faktiskt inte sant, dom ville inte byta och jag skulle nog dö av tristess om jag inte hade Dito... kommer faktiskt inte ens ihåg mitt liv innan han kom. Skrämmande....

Idag kom föräldrarna hem och till min lättnad hade dom ändå tänkt byta ut sofforna, eller så sa dom bara det.

Var en kort sväng på kallebäck där vi mötte upp en helt utpumpad Cecilia från vår klickerutbildning som hade rusat runt på agilitybanor med sin Diesel i 3 timmar. Jag hade köpt med en glass till henne för att få henne att orka glo på oss ett tag när vi tränade. Hon är antingen väldigt rar eller lättmutad men det fungerade i alla fall. :)

Först ut Kompis för det stod redan en ruta på plan som jag var tvungen att skicka honom på.

Idag gick det bättre igen, han går fint ut men första gången stannade han själv innan rutan, oj och försöker igen.. Det blev 2 repetitioner till där han med självsäkerhet går fram bra och stannar i rutan, därefter ger han mig fingret genom att gira iväg åt höger så att han kommer av plan där han ställer sig och pinkar! Basta, bilen!

Dito:

Börjar med baklängesmarch för att få fram fokus och följsamhet, de första 2 repetitionerna brukar jag bara ha som kriterie att han skall hitta positionen och klickar för den, men Cilla tycker att jag skall börja direkt från 1:a att kräva kontakt för klick. Det gick fint och han jobbade fint på med en externbelöning hos Cilla. Han vet nu att det gäller att jobba först, sen belöning. Vi började även att vända upp och detta var han också med på idag. Jag faller lätt i fällan av att köra för länge och inte pausa honom, så han blev lite sämre efter ett tag. Mitt fel. Man lurar sig lite med en extern belöning dit hunden får rusa för det är faktiskt inte samma som lek.

Valpen behövde paus så vi tog ut Kompis igen.

Nu var han klockren, springer med attityd och fart in och ställer sig i rutan flera gånger på ett bräde. Jag varierar avståndet och han tittar faktiskt efter konerna!

Tjoho!

Sen kör vi lite inkallande med ställande och jag har insett att jag får nöja mig med att han inte kommer att tvärnita utan stannar och saktar av lite först. Det är ok känner jag, bara han stannar... Han börjar att fatta detta också tror jag.

Därefter gick vi till hindret, där vi har haft problem med att han sätter sig för nära på andra sidan, slår emot hindret på tillbakaväg och ibland sätter sig snett hos mig. Cilla sa direkt, ge honom en längre startsträcka och även plats att landa på när han kommer tillbaks till dig så blir det nog bättre, och visst var det så! Tack Cilla, bara det rådet var värt att köpa glass för..:)

Sen kommenterade hon också att jag skall inte gå och glo ner på min hund utan sträcka på mig bättre och titta högre upp och framåt, för då går Kompis direkt mycket bättre. Det är sån skit man gör av gammal vana...

Cilla fick åka hem till sin svältande familj och Dito fick snurra runt bland A-hinder, balansen, och gungbrädan. Han blev helt galen och ville aldrig sluta! Lite läskigt var det då gungan slog i första gången men det struntade han snart i.

Avslutningsvis träffade vi en ny liten stjärna som flyttat till majorna, är han inte söööt! Dito blev som tokig och studsade runt som en heliumballong för att imponera på den lille som var helt oslagbart söt och självsäker! Härligt!

En ny lydnadsstjärna månn tro? Han har en härlig teknik att försöka klämma fast apportbocken mellan dubbelhakorna!