Post 2:a träffen hos Klickerklok i Norge

Vi var i Norge förra helgen och då Kompis hade sträckt ryggmuskeln fick han stanna hemma. Detta innebar att Dito fick följa med istället...
Där fick jag ett krasst kvitto på att miljö och störningsvana spelar en mycket stor roll i hundträning...

Dito var minst sagt ganska disträ och det var grymt frustrerande för mig att inte kunna få fram fokusen hos min hund som faktiskt kan ganska många olika delar, men han hade väldigt svårt att samarbeta med mig just där och då.

Fanny, min lärare, tyckte då, och jag håller absolut med, att jag behöver hålla honom kortare gällande att han belönar sig allt som oftast borta ifrån mig. Jag skall inte låta honom leka med mina andra hundar eller andras, utan se till att det roliga som händer händer hos mig. Hemma skall han inte ha fri tillgång till leksaker och annat som kan lära honom att det bästa är att roa sig själv. Det låter smart och logiskt och jag skall nu ta den rollen att allt roligt måste komma via mig och mina beslut. Detta skall vara sagt att det är lättare sagt än gjort!
Min kära valp är en mästare på att hitta på egna bus och dessutom har jag ju dåligt samvete för att han ligger och väntar hela dagarna då jag jobbar. Man kan säga att det är mycket spring i den kroppen... Detta ställer ju då större krav på att jag faktiskt tar mitt ansvar och aktiverar honom, annars blir det ju bara tråkigt utan något syfte.

Dessutom skall vi till nästa gång sätta kommandon på de beteenden som hundarna "kan" . Sen skall dessa stimulikontrolleras (utmanas med olika störningar)

Detta innebär att idag har vi:

Tränat Dito direkt när han kommer ut ur bilen efter jobbet.

Vi tränar på sitt och ligg framför mig både frivilligt och med kommando. Han börjar bli riktigt duktig på detta. Han tror i och för sig att även efter kommando kan han inte förlora på att testa nästa beteende, (i detta fallet ligg). Det jobbar vi med omvänt lockande och ett frikommando så att han förstår skillnaden. Det börjar lossna...

Vi har även försiktigt påbörjat fotgående med fin position och fokuserad attityd. Vi börjar med baklängesmarsch där han får leta sig fram till positionen och då belönar jag snabbt med en aktiv godisbelöning eller lek. Sänker jag intensiteten på leken försvinner fokusen lätt. Vi fick till ett 5 tal finfina repetetioner. Sen började jag vända upp och han hänger på. Vid fokus får han belöning men jag ger honom ingenting om han bara lufsar fram vid min vänster sida för det gör han även då vi inte tränar, så han jobbar inte aktivt alls i det läget. Jag är ju lite nojig ang fotgåendet för jag har ett ganska luftigt sådant med Kompis och denna gången vill jag göra rätt från början.

Sen gick vi en sväng och Dito fick gå kopplad vid min sida och de andra 2 var lösa. Här är det svårt att få honom att överhuvudtaget fokusera på mig. Jag svarar direkt med att gå bakåt om han börjar sträva framåt mot de andra hundarna. Ser han upp på mig börjar jag omedelbart gå mot dem. Han blev bättre och bättre och till slut var han så klockren att han fick gå lös som belöning. De andra 2 kopplades upp och Dito fick strosa själv. Vid mina inkallningar kommer han varje gång och matte är nöjd.

Avslutningsvis fick de 5 minuter att busa och leka med varann för att valpen skall få ut sin överskottsenergi.

Hemma sov vi ett tag för jag är ganska förskyld men när vi vaknar igen kör jag burlekarna med alla tre. Vi behöver dom för att få till en effektiv träning på appellplan. Kompis är klockren och rusar in och ur buren som en galning. Jag får honom till och med att lekkampa för att få springa till buren igen! Dito är lite mer långsam, men nästa gång skall jag använda lekbelöningar för att få upp energin ett snäpp.

Tomo är såå söt! Han blir bara så glad att få träna och han försöker göra allt rätt även om han inte förstår riktigt. Han fattade snabbt att sitta upp när jag tog i handtaget. Han kunde också sitta med öppen bur och vänta på fri men när min nysydda pälsleksak kom fram förskte han gå ut. Då motade jag honom försiktigt tillbaka och stängde dörren. När jag sedan öppnade och gav "fri" så blev han jätteosäker på om han verkligen fick komma ut. Det gick till sist att våga och då blev han superglad och kampade så hårt att den nya leksaken gick sönder..
Härligt!