Cujo möter Pavlov

Hunden på bilderna är Buller och har ingenting med inlägget att göra. Han vill bara till sin matte....

Kathy pratade om om hundar som blir aggressiva då de möter andra hundar när de är kopplade. Ofta fungerar dessa hundar jättebra så fort dom i löst tillstånd får umgås med andra och tycker att detta är toppen. Däremot så blir de jättearga så fort ett koppel kommer på. Detta är tyvärr ett inte helt ovanligt problem och Dito är en av dessa hundar. Får han syn på en hund så blir han jättefrustrerad och börjar skälla, dra och gorma. Däremot är han en superduktig hund på att umgås med allt och alla så fort han är lös eller får gå fram och häls även i koppel. Kathy förklarar detta fenomen med att hunden upplever en frustration över att först bli jätteglad och då går den upp i varv. Därefter blir den stoppad av kopplet och förväntan slår då över i frustration vilket ofta övergår då i aggression. Hon jämför med oss när vi har bråttom och fastnar i en bilkö... Hennes tanke är att man här arbetar med klassisk betingning så att varje gång hunden får syn på en annan hund så betingar man den upplevelsen med att hunden blir belönad för att den andra hunden syns. Detta vänder då känslan hos hunden och till slut skall hundmötet för hunden, innebära att en belöning är på väg. Det är dock viktigt att om hunden får en belöning innan den ser den andra så sker ingen betingning så man skall tänka: hund= klick belöning på väg. Inte tvärt om, för då kan man till och med orsaka att hunden upplever sitt favvogodis som läskigt för varje gång jag äter det, kommer det en hund.

Dessutom pratade Kathy om att alla hundar har en gräns där dom kommer att bita. denna gräns varierar mellan de olika individerna och det är dessa gränser man skall jobba med att förändra. Hon menar att en hund som har en låg gräns för att bita exempel en man, och att den samtidigt tycker att åska är jobbigt kan klara av de olika händelserna var och en för sig, men gränsen går ju ner om båda händelserna tillsammans kan då medföra att hunden biter. Enligt en skala hon visade börjar hundens stege med att stelna till, därefter morrar den, sen kanske nafsar den och till slut om den pressas biter den.
Detta fick mig att tänka på alla hundar som verkar hoppa direkt från att stelna till till att faktiskt gå direkt till att försöka bita. Dom hoppar helt enkelt över övriga steg. Vi ser detta på kliniken och jag kan även se det då min shiba om han träffar hundar han inte känner. Han står blick still, och sen trycker han till och nog tar han i rätt ordentligt...
Min undran är om man faktiskt skall försöka lära dessa hundar att uppvisa en längre sträcka innan bettet kommer, och i så fall hur gör man detta? På kliniken sätter vi ju dessutom på en munkorg om hunden morrar vid en undersökning och fortsätter lugnt med vår undersökning. "Avlär" vi då hunden från att uppvisa dessa signaler då vi ser till att de inte får den effekt som hunden önskar, att vi låter den vara? Då blir det ju inte så bra nästa gång om hunden helt sonika hoppar över varningen och hugger direkt nästa gång....