Hej! Jag heter Jenny och är 38 år och jobbar som djursjukvårdare.
Vid sidan om mitt arbete har jag nu vidarutbildat mig inom etologi och inlärning med positiva metoder med hjälp av klicker. Detta har blivit mitt stora intresse och jag går nu 2:a årets tränarutbildning för Canis och Klickerklok.
Jag har insett att för att få en effektivare träning av mina hundar så behöver jag skriva ner vad vi gör någonstans, så det tänker jag göra här. Det kommer även att babblas om lite smått och gott som har med livet att göra, mao hundar....
Så till mina vovvar:
Först och för alltid först, Kompis min 1:a egna hund.
Han är en snart 8 år gammal schapendoes och han är min stora kärlek! Han har stått ut med mig i de snåriga törnen av råd och metoder man kan råka på som hundägare. Jag lyssnade på alla och provade på det mesta.... Men som den underbara vovve han är har han för länge sen förlåtit mig och nu när matte har lite bättre kunskap om hur inlärning fungerar så har vi bara så störtkul när vi tränar! Ett 1:a pris till så har vi vårt LP2!
Min nästa hund blev Tomo, en shiba inu, som är 6 år. Han är en riktig spillevink som är mer som en katt blandat med snusmumriken från mumindalen. Hade han haft ett munspel hade han spelat på det allt som oftast... Honom har jag inte tagit ut på någon lydnadsplan men han är faktiskt den som är duktigast på mycket annat. Till exempel har han aldrig dragit i ett koppel, för det är ju obekvämt...
Han älskar klickerträning för han är helt övertygad om att det är han som lurar mig att klicka och det gör han ju också på sätt och vis....
Till sist men inte minst.....Dito....."Svarta faran" "Svarta hingsten" "Ego" kärt barn med många namn, oftast heter han DIIIITOOOOO......
1år snart.
Han kom till mig som en effekt av att Kompis fick para en aldeles ljuvlig tik, Thilda, och då jag precis börjat förstå hur inlärning fungerade så kunde jag ju inte låta bli att behålla en valp för att få börja från början. Han är helt galen, självsäker, större än sin far, impulsiv, lättdistraherad men samtidigt aldeles ljuvlig! Han har det största hjärta man kan få och en humor som inte alltid är samma som min ... men ändå.
Han blir och är redan min stora utmaning för jag har högtflygande planer för oss båda. Jag vill försöka med att komma hela vägen till elit med honom och kanske om vi blir godkända även utbilda oss till räddningshund... Drömmar får man väl ha?
Vid sidan om mitt arbete har jag nu vidarutbildat mig inom etologi och inlärning med positiva metoder med hjälp av klicker. Detta har blivit mitt stora intresse och jag går nu 2:a årets tränarutbildning för Canis och Klickerklok.
Jag har insett att för att få en effektivare träning av mina hundar så behöver jag skriva ner vad vi gör någonstans, så det tänker jag göra här. Det kommer även att babblas om lite smått och gott som har med livet att göra, mao hundar....
Så till mina vovvar:
Först och för alltid först, Kompis min 1:a egna hund.
Han är en snart 8 år gammal schapendoes och han är min stora kärlek! Han har stått ut med mig i de snåriga törnen av råd och metoder man kan råka på som hundägare. Jag lyssnade på alla och provade på det mesta.... Men som den underbara vovve han är har han för länge sen förlåtit mig och nu när matte har lite bättre kunskap om hur inlärning fungerar så har vi bara så störtkul när vi tränar! Ett 1:a pris till så har vi vårt LP2!
Min nästa hund blev Tomo, en shiba inu, som är 6 år. Han är en riktig spillevink som är mer som en katt blandat med snusmumriken från mumindalen. Hade han haft ett munspel hade han spelat på det allt som oftast... Honom har jag inte tagit ut på någon lydnadsplan men han är faktiskt den som är duktigast på mycket annat. Till exempel har han aldrig dragit i ett koppel, för det är ju obekvämt...
Han älskar klickerträning för han är helt övertygad om att det är han som lurar mig att klicka och det gör han ju också på sätt och vis....
Till sist men inte minst.....Dito....."Svarta faran" "Svarta hingsten" "Ego" kärt barn med många namn, oftast heter han DIIIITOOOOO......
1år snart.
Han kom till mig som en effekt av att Kompis fick para en aldeles ljuvlig tik, Thilda, och då jag precis börjat förstå hur inlärning fungerade så kunde jag ju inte låta bli att behålla en valp för att få börja från början. Han är helt galen, självsäker, större än sin far, impulsiv, lättdistraherad men samtidigt aldeles ljuvlig! Han har det största hjärta man kan få och en humor som inte alltid är samma som min ... men ändå.
Han blir och är redan min stora utmaning för jag har högtflygande planer för oss båda. Jag vill försöka med att komma hela vägen till elit med honom och kanske om vi blir godkända även utbilda oss till räddningshund... Drömmar får man väl ha?
%5B1%5D.jpg)
1 kommentar:
Hej Sötnos!
Jag var inne och tittade på din blogg i förrgår - förstår att du tröttnade på all reklam. Denna ser mycket bättre ut.
Kul att du tagit tag i bloggandet och att du delar med dej till oss andra.
Jag kan ju verkligen intyga att rutan funkade när jag var med och det kommer den göra även på tävling. Så se nu till att få ledigt! Jag ska åka och titta och vill gärna se dej och Kompis så jag har nå´n att heja på. En stor kram till dej!
Cilla
Skicka en kommentar